Lite vemodigt.

Jag är lite mätt på att vara på dåligt humör ungefär varenda dag jag kommer hem ifrån praktiken. Lärarna på skolan där jag gör min vfu visar inte direkt yrket från sin bästa sida. Det är tamejfan bara gnäll. Och om det är befogat eller ej, vet jag inte. Men ungefär såhär går melodin i lärarrummet "Å vi jobbar och jobbar och får knappt hälften gjort av det vi ska" "Vi sliter rövarna av oss och får ingenting för det" etc. etc. etc. Och till o med vissa sarkasiska "Jaa, du Ellen...vill du fortfarande bli lärare hehehe" Jag vill bara ställa mig o skrika: NEJ TRO FAN ATT JAG INTE VILL DET. JAG VÄGRAR BLI SÅ BITTER SOM NI ÄR.
Så känns det. Vem fan ger sig in i ett yrke där varenda jäkel är så bitter och helst hade gjort något helt annat (Helt sant. Johanna frågade lärarna på hennes skola om dom skulle bli lärare om dom fick välja idag. Inte en enda sa att ja. INTE ENS EN)

Visst om jag hade känns att det där med att undervisa är så fantastiskt att det hade övervägt nackdelarna. Men jag känner inte den där passionen som jag hade hoppats att jag skulle känna. Det är trevligt och o-tråkigt att stå framför en klass och se dom greppa det ena och det andra, men det är verkligen inte så att jag känner att "Yes, det här vill jag göra resten av mitt liv" Jag vill snarare sitta själv med elevernas uppgifter och klura. Smälta in, bli en i klassen och klura klura klura.

Matte för min egen del - ja, tack!

Jag ska sluta nu, jag var bara tvungen att srkiva av mig. Få det ur mig. tack för att ni lyssnade. Tack.

Jag har förövrigt just upptäckt att det står "Renee" med stora bokstäver på den ikea-påse som jag har min tvätt i. Nu är frågan...Vem är Renee och när har jag tagit fel påse?

Nah!



Kolla vad fin han är, min pojk!

En resa hem från praktiken.



Det blev lek med kameran. En film också, men den vet jag i tusan hur man får upp. Sen fanns det en så himla frestande bild på Kristian också, med den får ni skratta åt på fejjan.

Puss!

Hur fan trodde jag att jag skulle palla att bli lärare?

Det här tar alldeles för hårt på mig. I början av praktiken var det ganska lugnt för då var eleverna med självmordstankar, ätstörningar, kassa hemförhållanden och skärsår i armarna bara namn på ett papper.
Nu efter några veckor är dom barn och ungdomar som jag börjat lära känna, ansikten i klassrummet och olika individer med fantastiska egenskaper och unika utseenden.

Det knyter sig så hårt i bröstet på mig när jag ser ensamma ryggar i matsalen. Och man känner sig så förbannat jävla otillräcklig. Man tappar suget på att lära dom matte när man vet att de långt där inne önskar att de aldrig hade fötts. Tretton år gammal, knappt i början på resan och redan vill vissa avsluta redan nu och här.

i början tänkte jag att jag nu borde göra mer än bara vara lärare, resa land och rike runt för att rädda världen på olika sätt, ge mitt liv till att ge andra liv. Men nu tror jag inte att jag klarar av något sånt. Elin sa något smart i helgen "jag tror inte barnen i Afrika behöver en Elin som står i ett hörn och gråter för att det är så synd om dom" och det är precis så jag känner. Jag är alldeles för klen psysiskt för att klara uppgiften och blir mer och mer vän med insikten att jag borde ha ett jobb där man vänder på papper och säger "hm". Så lämnar jag uppgiften att rädda världen till de som är starka nog att klara av det, för om tanken är att jag ska grina en skvätt varenda gång jag lämnar mitt jobb (som jag gör nu när jag lämnar praktiken) så kommer jag vara den första på skolan att avsluta mitt eget elände här och nu.

jag säger inte att jag hoppar av lärarprpgrammet här och nu, men jag behöver fundera på om jag kan tillföra så mycket som jag önskar, för om de svaret blir nej så kommer jag gå ner mig så totalt.

sålänge kan jag bara beundra dessa människor som pallar.

Brååå helg.

Återigen en himlans bra fredag och lördag. Svängde våra lurviga på Debaser medis i fredags och igårkväll åkte jag till Amanda och åt sushi så det blev fullt i magen ända upp till kanten.
Sen mot Söder för öl med Elin och Henrik.

Sen raka vägen till bädden.

Jag och Elin började titta på Big Brother från 2003 under gårdagens första bakis-timmar (läs mellan tolv och fyura) Så det är det jag håller på med framöver.

Nu blev det så himla tokigt när jag kärade ner mig i Mattias. Han är tydligen en fd missbrukare och kåkfarare. Det låter väl himla fint? Frest tyckte jag skulle bli en sån där fängelsefru som kommer och hälsar på. Jag ska överväga saken. 

Nähä, mera BB nu, det kommer bli en bra söndag.

Fredag i ovisshet

Jag har köpt vin, ifall att.
Jag har gjort mig i ordning, ifall att.
Jag har druckigt ett glas vin, ifall att.
Jag har till o med bestämt vad jag ska ha på mig, ifall att.

Det lilla, lilla problem jag har just nu är att det händer ingenting ikväll, tydligen.
Då finns det bara en sak att göra. Det blir youtube-klipp efter youtube-klipp med kapten Hellström.

Och en stor önskan att Elin snart hör av sig och säger att "Nu Ellen, nu har jag en plan. Kom till Stockholm"

Finns det något sorgligare än att tvätta av sig nypåtaget smink, borsta ur nyfixat hår, ta av sig festkostymen, för att gå och lägga sig. Är det så min fredagkväll ska sluta? Jag vill inte!

Tills vidare tittar jag på detta, om och om igen:


Datorpack

Alldeles nyss skrev jag ett inlägg om hur frustrerad jag blir när min internetuppkoppling FUCKAR SIG HELA JÄVLA TIDEN. Men tror ni att det gick att posta det inlägget? Näe, för då skulle det såklart pajja, igen.

Jag slog till datorn så hårt här om dagen att botten släppte lite, sen blev jag ännu argare. För det förstår väl vem som helst att det inte gör saken bättre.

Jag tänker inte vara arg över detta mer. jag tänker inte ge den här jävla datorn det nöje den verkar känna över att jag blir arg som ett bi. Ibland pratar jag till den med bäbisröst "Oooooooj då, datorn. blev det lite mycket för dig nu? När jag skulle gå in på facebook? Jaaaa, det är inte lätt för dig att känna igen den sidan som jag är inne på tolvtusen gånger per dag."

Jag vet jag är världens barnsligaste, men jag föddes utan tålamod och så är det.

Nu ska jag lugna mig lite och titta på "Lite sällskap" och Erik och Mackan. För det är det bästa jag vet just nu.
Och om datorn ställer till problem ska jag göra så JÄVLA MÅNGA KOMMANDON SAMTIDIGT ATT DEN INTE VET VAR DEN SKA SÄTTA FOTEN. Och det är ett hot.

DO YOU HEAR THAT, FRA-GUYS?




(Nu vill jag bara tillägga att återigen, när jag skulle spara inlägget så pajja uppkopplingen.Men vet du vad sug-dator/nätverk. Det finns något som heter ctrl+c. IN YOUR FACE.

Ytterligare en gång, vi kan hålla på hela natten om du vill?

Fixad cykel och konferens.

Idag var det lärarkonferens efter skoltid. Jag blir mer tveksam på om jag valt rätt, när man sitter där och rabblar upp namn efter namn och på vilka sätt dom har det svårt hemma/i skolan/psykiskt/fysiskt.
"*pip* har dyslexi, adhd och självmordstankar" "*pip*s pappa ligger för döden och hans mamma gick bort när han föddes."
Hur kan vi hjälpa? Vad ska alla tänka på? Alltså jag överdriver inte när jag säger att det var mer än 20 elever.

Det värsta är att nu när jag varit några veckor på skolan så känner jag igen flera av namnen. Och mår så innerligt dåligt när jag förstår att det är därför dom stormar ut och in ur klassrummet, ber lärare hålla käften och inte ens bryr sig om att öppna matteboken vissa gånger.

Jag kanske borde ha något annat yrke, inte för att blunda för det här, utan för att hjälpa till lite mer. Bara dom senaste månaderna har jag börjat må så jäkla skit över världen och att folk dör hit och dit och att allt är så himla tragiskt. Jag är lite trött på att sitta och titta på som nån medpassagerare. Vad fan agerar jag inte för?

När jag kom hem fick jag låna ett cykellås av Emelie och Reeza sågade upp mitt egna lås (där jag råkat bryta av nyckeln i låset) Fina-fina korridorare!

Jag veeet att man ska försöka vara glad jämt och uppskatta det man har. Jag ska försöka göra det nu, även om jag vägrar glömma bort all skit som händer överallt.

Jag har en glasblåsa på ögat.

Idag vaknade vi i Södertälje, åt fina frukosten och sen drog jag mot Vallentuna. Hade skrivit ett prov, eller snarare för-diagnos för sjuorna och det gick ungefär som beräknat. En del kan allt, vissa kan inget.

Såg att detta kommer att ske:


Är det nu jag ska plöja över tjugohundra fjortonåringar och stamma fram ett "hej" till Håkan för första gången?
Näe, jag tror inte det. jag älskar vår relation som den är nu... han spelar/sjunger och jag lyssnar från publikhavet. Varför bryta på ett vinnande koncept. Även fast jag kanske måste hålla mig i Stockholm den dagen, för att se om han skymtas någonstans.

En gång har jag mött Håkan helt oplanerat. Han åkte med lilla familjen i rulltrappan. Bara han, Natalie och lille Sigge i ena trappan. Och jag och Drömmen i andra. Vi neråt, dom uppåt. Kära, kära, kära nån...sa vi ungefär lika många gånger som det finns sandkorn på jorden. Och det var så himla fint att se att han är på riktigt. För ibland tvivlar man fasen, även om jag sett honom live hur många gånger som helst.

Näe, nu ska jag släppa det. Kanske äta nåt, eller skriva ett till inlägg, kom på att jag har mer att berätta.

En tisdag som slutade i Södertälje.

Igår efter praktiken åkte jag till Stockholm. Hem till min syster och Gustaf för att ockupera duschen. Åkte med dom för att handla köttbullar och hann lagom tillbaka för att få ett samtal av Cissi.
Det var bara att packa väska. Jag och Cissi skulle till Södertälje för att sova hemma hos Elin och Hannas mammi med familj.
Fast Elin och Hanna var inte där. Konstigt? lite. Men mysigt.

Ett helt fantastiskt hus och förmodligen dom snyggaste köksmöblerna jag någonsin sett (Allt var kanske det snyggaste jag sett) Dom mysigaste småbröderna och den skönaste soffan att kolla på Idol i. Och att kolla om Glada Hudik-teatern i.

Jag och Cissi fick sova i en fet dubbelsäng på nedervåningen och där hängde det bild efter bild på den äckel-perfekta (ta det inte fel för guds skull) familjens diverse semestrar och liknande.

Bland annat denna, på Elin jävla Hellspong.

Det finns så mycket att säga om den här bilden. valet av barnvagn, glasögonen, flinet, PÄRLORNA RUNT HALSEN! Jag har lagt upp den här helt utan att fråga, så om den ska bort kvinna, så säg till. (Svårt att tro att några pedofiler går i gång på den dock)

Det var fantastiskt trevligt att känna sig som en i familjen, hos några man träffat i typ 20 sekunder. Vi kanske skulle ha fler utbyten?

Jag hoppas du stannar minst lika länge till

Om du älskar mig, kommer jag lämna dig.
om du lämnar mig kommer jag älska dig.

- River en vacker dröm.

Första dagen i ett helt nytt land.

Idag när jag vaknade så infann sig den där äckelkänslan av sorg/ångest i kroppen. Den man få precis när man vaknar och inser att någon man älskar har dött/slutat att älska en. Men idag var det för att jag kom på att sd nu mera sitter i Sveriges riksdag. Det är så fruktanvärt vidrigt och det var längesen jag kände sån avsky mot personer jag aldrig har träffat (ännu mer avsky när jag inser att jag förmodlgen har träffat ett flertal sdare, men jag vet inte om det och det är bäst det får fortsätta så)

åååååå, jag avskyr er hela bunten. Idioter, fy fan. Och så blir jag så sjukt ledsen också, jag känner mig sviken och bedragen av hela mänskligheten.

och så är jag helt jäkla livrädd också, vad ska hända nu?

Rösträtt

Idag ska vi såklart gå och rösta, visst!

Jag har några funderingar...

* Jag hörde på radio att om man förtidsröstar, så kan man ändå rösta på valdagen (idag) så stryks den tidigare rösten, man kan alltså ångra sig. Men HUR fasen vet dom VAD man röstat på? Är inte det själva grejjen att det ska vara anonymt? Eller litar dom blint när man säger att "Hej, jag röstade på moderaterna igår men ångrade mig och vill byta till socialdemokraterna idag" Isf kan man ju se till att rösta dubbelt på "sitt" parti. Jessica, i min korridor, sa att dom förmodligen har ett nummer "Jaha, såklart sa jag och nickade förstående" fast i smyg tror jag inte riktigt på det. Jag ska kolla noga idag om dom har nummer eller liknande.

* Är det bara jag som tycker att det är ganska hemskt att dom hade en demonstration i torsdags, där alla som kände sig som invandrare/är invandrare skulle sluta jobba i fem minuter för att vi (läs sd) ska förstå att dom bidrar till det svenska samhället?
Alltså, måste man bidra med något till det svenska samhället för att vara välkommen i Sverige? Eller hur ska man tolka det? Isf kan jag rabbla upp minst 20 heltfulltsvenskar som dom kan kasta ut direkt.

Förövrigt blir jag jättejätte upprörd av SD. Jag vågar knappt tänka på det för jag blir så arg. Men det är så himla fint att så många som får sin röst hörd bland mycket folk uppmanar att inte rösta på SD. Att ha en gemensam fiende får mig till o med att gilla blått.
 
Näe, nu blir det frukost och sen röstning. Man ska inte ta beslut på fastande mage!

Kräftlördag.

Vi gick ifrån att inte ha några kräftor, till att ha så mycket att jag fortfarande har ett helt paket i frysen. Trelvigt var det!









När jag skulle hem så kom det fram två hanar och det var bara en av dom som talade svenska. Sen blev han arg och tyckte att jag var otrevlig för att jag inte lät båda följa med mig hem och känna in. Innan det slet han av mig luvan för att se om jag var helsvensk (blond är tydligen avgörande)
Jag som var så himla trevlig.

Kräftskiva.

"Men ni ska väl dricka något till er kräftduk" frågade Linea när jag förklarade om vår kräftbrist.
Det får bli en flytande kräftskiva helt enkelt.

Tooorsdag

Idag på matten satt några av niorna och snackade om alkohol och fest och sånt där som femtonåringar pratade om. Självklart hörde jag ett "Ellen, när började du dricka" Vad fasen skulle jag svara? Jag svarsvägrade tills det var oundvikligt och stammade sen fram något "Eh, ja du vet det där är inget jag tänkt så mycket på...kan det ha varit då jag fick börja gå på sytemet kanske. Eller något år innan sådär" Hahaha, vad säger man "Jag var yngre än dig iallafall, TÖNT" Näe, så säger man nog inte.
Dom såg såklart igenom det, men jag slapp iaf klämma fram den bittra sanningen att jag var väl runt 13.

Dom dricker inte, jag tror att det är lite ute. Vår generation är så jävla sup-hetsiga. Dricker fan så fort man har en anledning, och har man ingen så hittar man en. "Tuffa tjejera" i klassen konstaterade till varandra att det var ju sjuuukt äckligt att dricka. Det är ju verkligen hur bra som helst!

När det äntligen blev helg så åkte jag förbi Willys för att köpa kräftor. Dom hade inga, så jag fick nöja mig med en kräftduk. Det där med vad man äter är väl inte så noga på en kräftskiva?

Såhär ser delar av vårt kök ut, har jag visat det innan? Jag tror inte det va. Det är trivsamt där nere, fast myggen har tydligen fått för sig att det är deras övernattningslägenhet över vintern. Mygg i köket? Det suger. Dom suger.

Imorgon ska jag ha en "Lördag-förmiddags-känslan"-dag hela dagen och därför har jag struntat i att lägga en enda sak där den ska vara under veckan som gått. För det ska städas imorgon. Jag fick en liten chock idag när jag kom in "kära nån" sa jag för mig själv. Det ser ut som ett jävla helvete här inne. Kolla!

Det är så jävla sunkigt också, då är det fan inte okej. Jag känner mig riktigt äckelpäckel just nu. Men imorgn ska det tvättas och städas och, om gud är på min sida, även lyssna på Roll on. För då är det lördagförmiddag när det är som allra bäst.

Nu ska jag ner och röka en cigg, för det är helg och då får man göra sånt. Sen ska jag kolla på Lost nästan ända tills imorgon.


Fröken Ellen

Jag missade just upptåget, för att dörrarna inte gick att öppna, tre minuter senare rullade tåget. Jag hade hunnit in och ut hur många gånger som helst. Så nu gissar jag att jag får vänta en mindre evighet på måsta
idag har jag haft min första egna lektion och åttan jag hade var så rar och tyst att jag egentligen inte hade något att vara nervös för, men det var jag ändå kan jag säga. Mer nervös än jag trott Men det gick bra!

sen pratade jag länge länge med fin-Cissi och mer sånt! Vi pratade Malmö, drama och eventuella helger när jag ska hälsa på dom fina jävlarna som flyttat så långt.

när jag missade tåget tog jag en cigarett och insåg att det är den första sen här veckan, jag säger ju set; jag kan fasen inte bli beroende av nikotin.
på lördag ska vi ha kräftskiva och det var lägesen jag visste om en uttåg så här långt innan. Spontanitet i all ära, men att peppa i nästan en vecka måste vara bland det finaste som finns!
näe, det här blir mest svammel och tidsfördriv. Nu är mitt tåg ersatt med buss, skitans också!jag såg nu att det är tusen stavfel, jag orkante.

En underbar dag

Idag har jag haft en tiopoängsdag. Precis som jag hade tänkt så gick jag in mot stan, pratade med underbara Johanna hela vägen och det var så längesen så båda var nog lite osäkra på om det var rätt röst i andra änden.

Inne på Weekday sprang jag rakt in i Nanna och Lina, så vi skrev papper på lägenheten.

jag gick runt en hel del i affärer och köpte bl.a. sjal och tröja.


Ni får klara av att det kommer en massa posebilder framöver, för jag har bestämt att jag ska bli en sån där som tar kort på mig och lägger upp på bloggen. Tro det eller ej.

Sen cyklade jag hem, fast jag hade tänkt att jag inte skulle. Hemma åt jag gröncurry-kyckling och sen satte jag igång med en kladdkaka, lite lätt, till kvällens TP-spelande.

Oj, så suddigt och härligt.

Sen pusslade jag ihop Stefans "Passar-du-i-Försvarsmakten"-reklam där man skulle vika fram en kod.

Och jag passar tydligen som sjöman/soldat. (Konstigt att det ska åt en quinna för att grejja sånna här saker)

Nu ska jag snart cykla mot Frida för att spöa skiten ur de flesta i TP.

Puss hörni!


Uppsala

Nu ska jag en sväng på stan för att

1. Kolla i affärer. (Jag kanske köper något, hör och häpna)
2. Träffa Nanna och skriva lite papper om boende
3. Sätta mig på något bra ställe och planera lektioner till slutet av veckan
4. Åka till frida och spela TP (detta är inte förrän klockan åtta. Så det gäller att jag håller mig sysselsatt på stan)

Jag försökte få till en bild där man ser min fina Madicken-mössa. Det gick ungefär såhär:




Sen kom jag på att det är ju toffsen där bak som är finast. Att jag inte bara fotade den.

Jag ska aldrig bliva stur.

Världens bästa föräldrar, helt klart. Jag skäms lite, för att jag har det så bra. Skäms för att det fortfarande är mamma eller pappa jag ringer om det är nåt som går skit. Och skäms för att jag har världens jäkla mönster-uppväxt i ryggen medans andra råkat ut för hur mycket skit som helst.
Men jag är glad också, man får inte glömma att vara det!

Idag är jag ledig. Eller ledig och ledig, man skulle kunna säga att jag jobbar hemifrån. Ska planera lektioner till slutet av veckan och hoppar då över att vara med på idrottsdagen.

Annars äter jag mest det här:

Fiskpinnar med korvbröd och remouladsås. man kan ha lite majs i botten om man vill, man kan ha allt möjligt gott i botten. Det smakar så himla bra!

Svart tröja

En svart tröja saknas i min garderob. Och SOM den fattas mig! Så om den är glömd hemma hos någon, så säg till mig så kanske jag kommer direkt och hämtar den.


Den härär det (Nu såg jag att klänningen visst också är borta. Den tänkte jag ha idag ju)

Så, har ni sett mina plagg?


Lista

Jag hittade en så konstig lista på Limpans blogg att jag var tvungen att ge mig på den.

Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där? "Jag skulle börja, ringde runt till halva UU" (det var min dagbok som låg närmast.
Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? En vägg.
Vad var det senaste du såg på tv? Det var några livräddare på nån surf-strand nånstans när jag lagade mat. Jag har ju ingen tv på mitt studentrum.  
Utan att se efter, gissa vad klockan är. Hmm, det är ekot på P3, alltså strax efter...nio.
Bortsett från datorn, vad hör du just nu? morgonpasset
När var du senast utomhus och vad gjorde du då? Jag gick från bussen och hem
Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen? En fin kommentar i bloggen
Vad har du på dig? Röda mjukisar, vitt linne och handuk i håret.
Drömde du något inatt? I så fall - vad? Jag har börjat drömma massor igen och det är så underbart. Jag drömde att det var Carros bröllopsdag (Det var dock mest kaos) och att Frida berättade att hon träffade Mange när hon kidnappade en buss.
När skrattade du senast? När jag vaknade och pustade ut för att det inte var Carros bröllopsdag på riktigt.
Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? tvåhundramiljarder kort på folk som ligger närmast härtat och en Håkantavla
Har du sett något konstigt på sistone? Lost spårar ju då och då. Annars såg jag att ungarna i skolan har börjat med någon ny "lek" där man ska sudda, hårt som fan, med ett sudd på en annanas hand. Säger man aj blir man kallad bög (Jag skulle säga aj direkt och bli råstålt om någon kallade mig bög) Det blir såklart någon slags friktion-brännmärke och såret såg så otäckt ont ut att jag ville svimma lite.
Vilken var den senaste film du såg? Farsan, hemma hos Elin och kristin. Den var ju helt jäkla värdelös.
Berätta något om dig själv som folk inte känner till. Oj, vad jag funderar. Jag har lite planer på att plugga i New York någongång nästa år, eller när det går att lösa. Fatta vilken grej, New York liksom!
George Bush? Hur gammal är den här listan?
Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka? Pojke: Elton (Min syster ville inte använda det till hennes eventuella barn. Eller rättare sagt, min systers hane. Han tyckte att deras barn skulle heta Jessica och Conny. har ni hört nåt så fruktansvärt?) Flicka vet jag faktiskt inte. Jag har alltid gillat Julia. Det låter vilt och busigt.
Brukar du svära mycket? Ja, alldeles för mycket för att jobba på en högstadieskola.
Kan du stå på händer? Jag har inte testat på några år, men det skulle jag nog grejja.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Jag har så himla mycket bilder på alla jag känner och så himla få på mig själv, så jag ska försöka figurera mer på bild.
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? hur gammal sa vi att listan var?
Använder du huvtröjor? Kanske inte just huvtröjor, hellre sånna med dragkedja och luva.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Ärlig. I alla lägen. Och så måste det finnas go i karln.

Saknade te havs.



Jag ser fram emot en höst med Håkans nya i lurarna under mörka promenader som avslutas med tedrickande framför tända ljus. 

qwerty kan vara svårt på fyllan!

Det här med motoriken och en Iphone. Jag har några fina exempel.

(Säg till om jag ska ta bort något sms, så gör jag såklart det. Men jag har svårt att tro att dom är känsliga för allmänheten)

* Ifrån kristin till mig, klockan 04,40 (Jag ligger i rummet bredvid Kristin, där hon gör allt i sin makt för att para ihop mig med en av sina han-kompisar.)

"Va inte vaken med hela rösten. Sover lire gör kärleksbatln.
Det gör mig glad. Ingen pröayvap himla bra.
Hurra för det. Svär frågor på Vem vet mest. Vem vet egentligen mest?
Tvivlat starkt öä att det är jag. Snusen börjar ta. Jag kom
Er få åbhea mig. Madcareab svider. Borde tvätta av mig den.
Kan jag vara spotta ut snusen. Va insteg valen mer!

* Ifrån Cissi till Kristin, ingen aning om när eller hur. Men det låter såhär:

"Jaha men vagan ska jag säga nu då? bara djndr övr vad jag ska säga i Li et.
Till dig kan jag iaf säga vad jag vill Krillis Lybdia! Men det jag täbtw säga är att jag älskr dig men
hatar min iphone när den gör såhär du vet stavar när man inte vill alls.
Fitttelefonen!
Men du ny ska jag gå ut i falkis och där steker man som i kungarna av Tylösand.
Och du, det funna inget att leva för bara att hoppa framför tåget ca. Bondelänka!!!!!!!!!!!!!!!!! Utrop"

Fuck it.

Jag hittar inte mitt ul-sl-kort. Vips, borta! Vips, 1600 jävla stålars åt helvete. Vips, pank. Vips, ta mitt liv.

Jag köpte världens största godispåse och nu tänker jag titta på Lost tills det blöder i ögonen och vänta på att min tur vänder.

Stackars mamma Monica som försökte vara så len i rösten när jag ringde och var arg som ett bi. Hon fick ta hela smällen, ändå var det sista hon sa "Ring om du behöver pengar, men leta först ordentligt" usch, nu känner jag mig lite dum.

Aja, åter till godiset.

Men lille vän va du grejar

Men kära nån, lille vän. Så tänker jag lite vänligt till min kropp idag. Låg jag i gråtångest i två dagar för att jag skulle ha mens.
Jag kommer aldrig vänja mig vid min kropp. Efter år med p-piller så känns det som att värken blir värre och värre för varje månad, för att inte tala om allt som kroppen styr med innan det är dags för härligheten.
Men det är iaf naturligt och inte en känsla som infinner sig för att man stoppar i sig piller.
Annars började jag måndagen med att lyssna på Håkans nya singel och hade jag inte skrivit från min iphone nu så hade ni fått länken. Senare kanske. Men det var himla fint iaf. Som vanligt

Lost in Lost.

Jaha, då sitter man här och gråter som ett barn igen. Ångesten är släppt, men det är jädra Lost som fyller tårkanalerna till bredden den här gången.
För att inte spoila för mycket för Elin (Jag och matte har redan råkat försäga oss för mycket om i princip allt.) så säger jag bara att det var 21a avsnittet på tredje säsongen som satte igång det hela.
Ungefär som att sätta igång en förlossning, skulle jag kunna tänka mig, helt plötsligt rullar det fram en tår och sen är det i full gång. Allt måste gråtas ut innan man är klar. Moderkaka och hela skiten.

Men det är så fint/sorgligt/hemsk så jag dör lite. Och hulkar liksom fram gråten, snorar och torkar med täcket och kippar efter andan. (och då är detta andra gången jag ser hela Lost. Jag undrar om det inte gjorde det hela lite mer blödigt. Att jag visste liksom)

Förresten tänkte jag locka (John Locke, Lost-skadad) alla jag känner till Uppsala nästa helg, är ni med? Jag har bokat "fest/gäst-rummet" i korridoren och har plats för i princip hur många som helst att sova här!

Det vore så fint!




Lite vemod fortfarande.

Jag somnade klockan tio igår framför lost. Jag vaknade i morse vid kvart över nio, fortfarande med Lost-klippet uppe. Övertrött var nog orsaken till gårdagens vemod. Kan dock inte säga att det är helt borta än, det känns som en separationsångest ungefär och alltid när det känns såhär vill jag rymma hem till mamma och pappa (för i den här tanken bor båda fortfarande i minnestad) krypa ner i min gamla säng och somna tittandes på hanson-affischen på väggen.

Det suger att vara vuxen vissa gånger.

Iaf har jag duschat av mig grundligt och liksom skrubbat ångesten ur kroppen och när jag slog på P3 började första tonerna till "För en lång, lång tid" och det finns inga finare överraskningar än när Håkan spelas på radio. Jag låtsas lite att det är v
ärlden som säger till mig "ryck upp dig nu" Och jag ska göra det. Jag har gått hårt på andra människor som har ångest över "struntsaker", för det finns så sjukt många som har det värre. Men jag hatar när jag inte kan sätta fingret på varför jag känner såhär. Jag tror och hoppas att det går över till imorgon.

En bild från i fredags:

Jag gick ut med 38 kronor på kontot och kom hem med 38 kronor på kontot. En lyckad kväll! Och ett stort tack till Daniel, för du är så himla fin!

Nu ska jag äta frukost och sen se till att det här inte alls blir en skitdag.

Helt enkelt en piss-dag

Jag ger upp på den här dagen. Det är helt enkelt en skitdag och jag är tvungen att grina lite för jag tycker jag har det så eländigt. Och det är sjukt att jag har blivit en sån känslomänniska. Jag brukade var hård som sten men nu för tiden så gråter jag lite hur som helst. Och när som helst.

Tror att mycket som hänt den här sommaren tagit lite hårdare på mig än vad jag trott. Sen blir jag less på folk som säger en sak och gör en annan. Finns det värre? För att älta vidare så har jag även tappat den sista tron jag hade på det manliga släktet. Gett upp bara, helt enkelt.

Jag vill leva ensam i en stuga i en skog utan en endaste jävla människa i närheten resten av livet. Så känns det just nu.
Inte ens Håkan hjälper idag, eller iofs har jag inte försökt. Men jag vill inte lyssna på honom när jag är ledsen över något, då kommer det bli en massa dåligt relaterat till låtarna och hur skulle det se ut?

Fan nu kom det en ny gråtvåg här och det handlar nog mest om att jag är bakfull och övertrött. Och jävligt, jävligt eländig och ensam just i detta nu.

Jag ger mig in i Lost-världen igen för att tänka på annat.

Kristineberg

Jag är hemma hos Elin och Kristin och tittar på när dom grovstädar sin lägenhet. Alltså den här städningen jag bevittnar är utanför alla gränser. Det är putsning av fönster, slängning av allt som inte önskas samt pedantisk uppradning av hårspray i den nyinvigda "hår-lådan" i byrån. Det är lite den.
Just nu är dom i tvättstugan och jag fördriver tiden med att dricka upp Kristins rosévin. Det vankas spelning, det är planen. Men folk börjar banga och jag är rädd att det blir en sån där kväll när ingenting blir som man tänkt sig. (Vilket iofs inte alltid är negativt)

Idag när jag kollade min mail stod det "Håkan Hellström" som avsändare och jag kände mig mycket unik när jag insåg att det gått till alla medlemmar på hemsidan. Fast det var ändå fint. Fint att läsa att skivan är klar och att det släpps två nya singlar. Eller nya och nya. Alla vi som bevittnade "River en vacker dröm" på Way out west (Och trodde att vi var dom enda som någonsin skulle få göra det där och då) har ju hört låten innan (samt ni miljarder som känner till youtube)

Lite sorgligt, att det inte bara kunde få vara där och då. Att internet gör det omöjligt att vara med om något unikt. Men samtidigt älskar jag att uppleva magin om och om igen.
Jag hittade ingen bild på Elin, men såhär fin är Kristin. Men det visste ni säkert redan!


Nu ska jag gå och röka en cigarett, för det har jag så gott som slutat med, i vanliga fall. Men idag är det fredag och då får man göra i princip vad man vill!

En anonym kommentar

Jag fick en länk skickad i kommentarsfältet, skulle kunna tänka mig att det var från Jen. (?) Annars får ni gärna avslöja vem som skickade.

För det första, ett bloggnamn som klingar med mitt egna, för det andra en som råkat ut för samma skit som mig när det gäller p-piller (Det här med "Hej-jag-vill-dö-och-jag-vet-inte-varför-det-känns-så"-känslan) och sen fantastiskt fina bilder. Jag hann inte titta så mycket som jag hade velat. Men Mia Skäringer uppskattades, det hann jag se.

Kolla in, man trivs direkt! Vart du vill så fort du kan

Mia Skäringer

Har ni missat att Mia Skäringer har börjat blogga igen? isf ska ni först skämmas i några minuter, sen ska ni klicka på hennes namn här ovan och sen läsa och njuta. För det är så fantastiskt ärligt och ganska skitigt. Och alldeles, alldeles underbart.

Snart morgon! :)

Fick ett hett tips av Sofia, medaljongsjukan. Googlade lite bilder och även om jag inte har så stora utslag så ser det ändå ut att kunna vara samma. Men utslagen är verkligen inte centimeterstora. snarare knottbetts-stora. Jakten efter min diagnos fortsätter.

Snart ska jag sova, för hur underbart är det inte att ligga ner? Och hur underbart är det inte att när man sen vaknar så är det morgon! Och en ny jävla dag. Kan låta äckligt livspepp, men just nu trivs jag som fasen.

Så här gissar jag att min morgondag ser ut: Vaknar vid halv sex, äter frukost och gör mig lärar-fin för att sen cykla i tidig morgon till stationen (Min enda sorg är att morgonpasset inte börjat sända så tidigt) Gissar att jag möter Kristian vid stationen och att vi tar oss igenom färden till vallentuna genom att spela angry birds eller andra iq-befriade spel på min underbara iphone. (Vem var jag egentligen innan den kom i min ägo?)
Sen gå förbi Statoil för att snyta mig på deras toa (detta har jag gjort varenda morgon hittills, och dom måste ju fundera så på om jag bor hos någon hane och därför väljer att morgon-tömma mig hos dom. Jag hade tänkt så iaf, även om jag nu bara snyter mig)

Sen upp till skolan och leka lärare hela långa dagen, tills jag får åka hem, och förhoppningsvis spela iphone-spel hela vägen hem också. Eller det kommer jag nog göra oavsett om Kristian är med eller inte.

Jag måste sluta svära! Måste, måste, måste! Jag gör det i varannan mening till eleverna och fy fan, vad det låter illa. men dom ramlar ur mig bara. "Är ni klara med arbetet redan? Jävlar. Vad duktigt!"

Idag satt jag med på lärarnas konferens där de diskuterade relevanta saker som att om vi tyckte att dagordningen var upplagd okej, eller om vi skulle börja med punkten som nu låg sist, eller inte. (Okejdå, lite prat om elever med dold identitet, om vissa behöver sav eller inte. Men ändå. Att prata om hur dagordningen ska se ut på mötet?)

Men onej, nu blev det sådär mycket text igen. Godnatt, istället!

En sån där bra dag.

Idag har det varit en sån där bra dag, när jag fått hur mycket som helst gjort. Gick upp vid halv sex och gjorde allt nödvändigt innan jag cyklade mot stationen. Herrejösses, finns det nåt finare än att se en stad vakna? Jag älskar riktigt tidiga mornar, även om det alltid tar emot lite när klockan ringer.
Jag har kommit fram till att det är nästan jobbigare för mig, som alltid varit en morgon-människa och aldrig behövt ställa klockan. Jag har liksom aldrig behövt vänja mig vid att bli väckt. Och det suger ju faktiskt att bli det.

Praktiken gick bra även idag, förutom att en tjej frågade om jag var lärare eller elev. Så jag ser alltså ut som fjorton, pft.

Sen cyklade jag till farbror doktorn och han visste såklart heller inte vad det var som tagit över min kropp, så jag fick recept på tabletter att äta, som egentligen är allergitabletter, så att jag inte ska gå i taket för att det kliar så mycket. Han tittade med tidernas förstoringsglas mellan fingrarna på mig och jag tänkte att snart kommer det: "Nu såg jag en ohyra, du har skabb/löss/loppor/vadetnukanva. Men han hittade alltså inget. Får se om det blir bättre nu när jag inte behöver klia mer.

Sen tvättade jag allt jag äger och har, jag till o med sprättade upp lite av sängen för att se om det bodde nåt skit i den, det gjorde det heller inte. Och TUR var väl det, för då hade jag ju behövt elda upp hela lägenheten.

Mys att bo i korridor idag, Emelie bakade muffins och bjöd på till Idol och vi satt några stycken och spydde lite galla över de stackare som inte kan sjunga.

Sen städade jag mitt rum och nu ska jag snart kolla Filip och Fredrik för att sen sova. Och imoron behöver jag inte gå upp förrän klockan åtta. Vilket jäkla lyx!

Ojojoj, så mycket text. Orkar ni ens määä't?

Praktik och kli

Jag har ju börjat min praktik och det var faktiskt himla roligt idag. Än sitter jag ju bara med som en i klassen, snarare än en praktikant. Men det känns inte mer än rätt, än sålänge.
Ungdomarna är snälla, och inte alls så farliga som jag minns killarna i nian.

Sen har jag även fått tusen utslag över hela kroppen som jag tog mig till närakuten för att titta upp idag. Jag var så rädd att det var skabb eller annan ohyra, då hade jag tagit mitt liv direkt. Men det var det inte, för dom VISSTE inte vad det var. Så jag fick en tid imorgon hos nån doktor. Hjälp, tänker jag lite. Vad lider jag av?

Dum i huvudet som jag är så googlar jag skiten och läser att; hudutslag (check), halsont (check sen typ i juli) och nattsvettningar (alltså ni som spenderat en natt med mig vet att vissa gånger svettas jag likt en klimakterietant på nätterna) är självklart symptom på Aids. Jamen tack för kaffet då.

Helt ärligt så ville jag gråta rakt ut när jag läste det, hur rädd är man inte för det? Och varför skulle inte jag lika gärna kunna ha det. Som tur är så är ju sannolikheten ytterst liten, men med vissa hypokondriska drag som jag har så är det inte utan att jag ligger lite sömnlös på nätterna.

Men det ska gå bra, visst!

Nu ska jag sova snart, det blev inte många timmar i natt, typ tre.

Lördag, Kristins dag!

Lördagen började lite trevande vid elvasnåret, sen började den leverera redan när vi mötte upp Daniel för en lunch på Rival. Å, fina Daniel!

Sen skulle Elin gå i ungefär sjutusen affärer och ni som känner mig lite, och kanske ännu mindre vet att det där med affärer är inte min starka sida. Det är inte mitt tållamod heller, men jag bet mig i tungan och höll ut bra jävla länge, visst Elin?

Sen svirade vi om och mötte upp Patrik, Kristin, Elin, Stoffe och Emma på Helenes krog för födelsedagsmiddag för Kristin. Något försent, men ack så förtjänt! Galet god mat och vinet gick ner minst lika bra den här gången.


Här sitter Elin och Stoffe och inser att "Å, vad gott ditt ser ut, tur att jag tog samma"

Stockholm var sådär fantastiskt vackert som bara Stockholm kan vara och jävlariminlillalåda vilken stad.

Även genom en ganska kass iphonekamera.

Efter Helens krog så var det bara att knalla före kön in på...(håll i er)...Golden Hits. Det är väl ingen hemlighet att det inte är stället för mig, men med fint sällskap och lite, lite fuldans så gick det vägen det också.
Det var en sån där kväll när det inte fanns några hämningar ekonomiskt och man bara lekte att man hade råd med vinflaskor i baren. Det är fint med sånna dagar, även om dom kommer jävligt sällan.

Vi kände oss inte klara efter Golden Hits utan drog till Debaser Slussen och satt ute och låtsades lite att det fortfarande var sommarvärme. Den omtalade Love kom och vi spelade "Sanning eller Bullshit" och Elin levererade nog förstapriset, men om vad får man inte säga. För det är det fina med lekar som Sanning eller Bullshit och "Jag har aldrig". Svaren får aldrig lämna sällskapet.

Även när Debaser stängde kände vi oss oklara och jag, Love och kristin hoppade i en taxi till fredhäll och shotade Jäger som att det inte fanns någon morgondag. Det är också väldigt fint med sånna kvällar, även om dom blir sällsynta.

Sen somnade vi sött runt femsnåret även denna kväll.

På söndagen gjorde jag och Elin stan och tittade på våran älskade Matte när han åkte bmx lite här och var, men tusen andra bmxåkare. Vi satt som två mammor "Men gud, han måste ha HJÄLM" "Aj, ajaj, nu ramlar han" "FÖRSIKTIGT MATTIAS" Vi har även planer på att sätta en flagga, sånna där saker som låter i hjulen, samt stödhjul på mattes bmx när han inte ser, för visst låter det tusen ggr finare?

Se så duktig han är! Nah!

Så mycket att berätta att det lär gå åt några inlägg.

I fredags åkte jag till Stockholm. I Stockholm mötte jag Elin och Matte och vi satte oss på min systers underbara balkong och drack vin i infravärmen. Vi spelade Jag har aldrig. En ganska värdelös lek när man redan vet i princip allt om de man spelar med. Vi försökte också spela lite Jag har aldrig a la Lost. Det blev inte mycket dricka där.  "I've never killed someone" "I've never used a gun"

Vi gav upp ganska snabbt.

Pat och Elin kom och vi tog oss senare in mot stan och till Bullmers, en Irländsk pub vid Hötorget. Där drack vi Irish och öl och hoppades på Irländska folkvisor.

Elin, som numera är o-singel rusade hem till sin hade och Jag och Elinelin bestämde oss för Stureplan. Hamnade på stället där jag och Amanda var den där kvällen som vi hamnade på efterfest på en båt med både pool och bastu. Inte lika stor lycka denna gång.

Jag tyckte att det var något frestande som dansade bredvid mig, men det tyckte tydligen hans pojkvän också. Typiskt.

Sen sa vakten till mig och Elin att "Nu är det dags att gå hem" och snälla som vi är så svarade vi bara att "Ja, det är det." och följde med honom ut bakvägen.

Hemma runt femsnåret, det var nog lika bra han slängde ut oss.

En mycket bra fredag iallafall!

En stycke föreläsningssal


Såhär ser det ut när jag sitter på föreläsning. Stora fönster är så himla mysigt tycker jag!

Praktik på måndag då, ska till en högstadieklass i Vallentuna. Hjälp, känner jag lite. Men det ska nog gå fint det där. Det kanske är först då jag inser om jag ska fortsätta läsa till lärare eller inte, jag är ju fortfarande som ett frågetecken när det gäller min framtid.

Alldeles, alldeles strax åker jag till Stockholm för att träffa Elin och Matte. Trion blir komplett igen och jag gissar att det blir en hel del fest för att ta igen veckan vi varit ifrån varandra. :)

Å, det var j något mer jag tänkte berätta om, men det har jag glömt bort helt. Typiskt.

BortsprungenKatt


Den här fina lappen hittade jag uppsatt i Mjölby centrum och man dör ju lite, för man vill så gärna att den lilla lilla människan ska få tillbaka sin katt. (Kristin och jag funderade faktiskt på om det var google translate. men vi låtsas att det är en liten, liten människa istället!)

Nu grönskar det.

När jag flyttade in i mitt studentrum så var det vinter, och när jag lämnade det för sommaren så var det fortfarande sån där försommar. Så det var fint att komma tillbaka hit och inse att det växer något grönt slingrande längst med min fönsterruta!





Norrlands.

Jag kanske skulle ta en bild nångång, för att höja stämningen här!

Igår var vi på förfest i Fridas korridor. Jag träffade en tjej som kände ungefär hela Järvsö/Ljusdal (Vilket iofs Frida också gör) så vi pratade systrarna Hellspong ett ganska bra tag.

Sen cyklade vi till Norrlands och hade tur, för det var ingen kö. Men fullt med folk! Helt galet mycket folk till o med, i alla möjliga färger och former då det är nollningsvecka.

Musiken sög. Alltså på riktigt så gjorde det ont i öronen, det var Cascada(spya) och Dom där tre som sjunger om guld i Usa. Jag blev så ledsen så jag ville nästan åka hem ett tag.
Men då räddade djn situationen och första tonerna till Känn ingen sorg för mig Göteborg hördes. Allt var förlåtet och dom toppade det med lite The Ark också.

Vid ett cyklade jag hemåt, glad att jag inte var full-som-i-tisdags-full. Då helt plötsligt så ville kroppen kräkas. Jaha. Så det fick den väl göra då. Så jag stod och kastade upp en liter sangria i en buske och förstod att det var någon slags migrän på gång.

Men det sov jag bort!

Nu är det skola!

Snerikes.

Studentlivet är i full gång. Det faktum att jag hade med en skiva skogaholmslimpa med svettig ost på, som jag snott av Krillan, som matlåda i måndags förstärker liksom hela fattighetskänslan.
Jag har 3000 kvar av csn efter alla räkningar. Vilket kanske inte är världens sämsta utgångsläge, men det ska jag fan tacka min hýra på 1700 för.

Igår när jag peppade utgång och ringde Anna så är det så fantastiskt att bara få ett "Ja, för fan. Vi gört" som svar. Då blir man tusen ggr mer peppad. Det fanns ju så mycket att fira, det var sol och vi visste att vi skulle få csn när klockan slog midnatt.

Det var bara att köra all in. Och det gjorde vi. Jävlar, vad vi körde all in. Dock tappade jag bort båda Anna och Simon samma sekund som vi äntrade stället, men jag träffade folk jag inte ens visste pluggar här och dansade till fyra Håkan-låtar alldeles själv. FYRA stycken, förstår ni hur extas jag var? Eller jag dansade inte själv, jag hittade två riktiga poppsnörs-killar som också kunde det där snabba till Kom igen Lena. Alltså det var så bra musik där nere så jag stod hellre där och dansade själv än att följa med Anna o Simon upp till R&B-golvet. (Fan vad det suger när man har så olika musiksmak.) Jag hittade dom ju till slut.

Sen gick Anna och Simon hem. Det gjorde inte jag. Av någon anledning ville jag vara kvar själv och dricka rom o cola som smakade vanilj-skit. Eftersom det var vanilj-rom.

Jag stod o kelade med en killes dreads ett tag. Jag vet inte vad det är med mig och dreads. Alltid, alltid, alltid ska jag lukta och klappa och känna och pilla. Det är ju för fan skitäckligt.

Nu ska jag kolla på lost, och peppa för kvällen, för idag är det fest igen!

Förresten spelar Oskar Linnros på en nation här på lördag, komma o kolla?


RSS 2.0