BortsprungenKatt

Igår kom jag fram till att det värsta som finns är att bli tagen för givet. Jag har garanterat tagit för givet flera gånger. Men jag ska verkligen tänka mig för framöver. Inget mer sånt! 

Igår var en sån där alldeles fantastisk dag. Så här gick den till:

Drog till Norberg i helgen., Så här fint var det!

Idag fyller min absoluta favorit-kille år. Och det är varken Jens, Håkan eller pappa. Känn på den ni! 

Här sitter jag och är så ängslig att underläppen nästan darrar. Det slog mig just att senast jag inte köpte något som är livsviktigt (bortsett från alkohol, cigaretter, festivalbiljett, musik.. men det är ju så gott som livsviktigt. O ni som inte förstår det är tråkiga. Och längst inne vet ni nog om det också) var på annandagsrean. Det är sju månader sen. Hjälp! Jag behöver en erfaren shoppare, jag behöver Johanna Andersson!

Jag har lite svårt att varva ner efter jobbet, som så många gånger innan. Sen är jag alldeles uppspelt över morgondagen och räknar mina drickspengar om och om igen för att det känns helt galet mycket när man har kontanter. Och jag som är van att klara mig på mindre än inget kan knappt förstå att jag nu har över tusen kronor som jag bara kan spendera! Jisses. O allt jag vet att jag behöver är en mascara. Sen ska jag jobba igen på måndag och då får man nya pengar, fantastiskt upplägg det här med dricks. 

snart ska jag jobba. Jag längtar lite..för att börjar jag bara jobba så går tiden fort och då är fredagen snart slut och så kan jag vakna upp på min lediga lördag! 

Igår kände jag mig mogen att införskaffa en ny fisk, efter Ansis tragiska bortgång. (Läs: När jag råkade mata ihjäl henne)

I helgen vankades det bröllop i Västerås. Jens äldsta syster gifte sig och jag hann vara med på festen! 

Bra häng igår i Tanto: 

Här sitter jag och luktar man. Min duschkräm är slut, så det var Jens härligt tyska Dubbel Dusch som gällde idag. 

Efter att jag såg T4 på bio (Salvation) fick jag sjuk mersmak och laddade raskt hem ettan, tvåan och trean. Har haft nåt form at Terminator-maraton här och har bara sett trean en gång innan. Nu är den nyss sedd igen och inte alls så dålig som jag minns den. Sevärd, helt klart. Även om det är så jäkla påkostat och mest bara "döda, förstör, odödlig" och ganska lite "come with me if you want to live" så känns den ändå Terminator, helt klart. 

Alla äter på Pizza Hut. Det upptäckte vi idag när Kevin Federline kom och hämtade take away. Någon ska ju passa barnen också, när Brittan jobbar på scenen. 

Nyss hemkommen. Först jobb från 15-23 och det var minsann en mindre bra dag. Men alla har vi väl sånna. 

Helt galet, var är man när sånt här händer i Stockholm? Säkerligen endast ett stenkast där ifrån, men man missar det ändå. 

Igår kom Drömmen och hälsade på. Vi övervägde öl/inte öl och åkte sen till systemet. Sen drack vi öl och hängde i parken, likt bilden nedan.

Haft några välbehövda lediga dagar (3) jobbade 16-24 i fredags och åkte på det omtalade migränanfallet framåt 7-8tiden. Men det var bara att bita ihop. Med ett halvt synfält serverade jag precis som vanligt och när det väl började lugna ner sig så bultade huvudet utan dess like. Hängde kvar hela tiden och hann knappt ut från restaurangen när kroppen började kasta upp. Här och där runt Stockholms central stod jag och hulkade i buskarna. En pikébuss med polisen åkte sakta förbi och jag kände bara att "Nej, jag orkar inte fyllecell nu" Tog min fina dricks och kostade på mig en taxi hem. Satt skakandes i baksätet medan chauffören körde utav bara fan.

Lördag morgon vaknade jag, återställd och två dagar i Skärgården väntade. Carros relativt nya Gustaf äger ett kanonfint ställe inte allt för långt ifrån Norrtälje. Vi kom dit i tron om att det skulle bli en lugn lördag, men hann knappt i land innan ölen sattes i våra händer. Och så fortsatte det. Tog båten till ett himla härligt ställe där man satt i soffor på en fartygsliknande bar och hällde i oss Irish coffe.
Sen tillbaka igen och åt och drack hur gott som helst. När cigaretterna tog slut konstaterade vi att festen var slut.

På söndagen började jag o Jens med att bad (Jag, bada!! jag tror det var första gången min bikini var blöt någonsin)
Sen sköt vi luftgevär, gjorde fiskespön, leta mask och satt oss och metade. Vid fyra-tiden åkte vi hem och jag hann knappt säga hejdå innan jag konstaterade att "Jag vill tillbaks, NU" Men vi åkte istället hem till Stockholm och grillade med Anton och Bengan. Myshelg. Helt klart.

Eftersom man numera är för gammal för ungdomsmottagningen, men ändå kanske inte tycker att man måste bli gravid för det, så tänkte jag försöka ta fram mina googlings-kunskaper o ruska fram numret till de som kan ge mig nytt recept. 

Jag älskar alla dessa engelska dialekter. Så fantastiskt fina, allihop!

Då hade man fått ledigt till Way out West. Ska man köpa biljett för sina sista pengar eller chansa och vänta?

I helgen blir det ett besök på Gustavs land. Stockholms skärgård = mumma.

Nyss hemkommen från jobbet med en "Nadias special" i en take away-låda framför mig. Sallad! Bra för mig som övar på att äta sånt jag inte gillar, och gott är det. 

Jag orkar inte längre skriva hela dagar, det kommer vissa guldkorn ur fjortonåriga Eleonors liv: 

Nu äre såhärva. Jag vill inte vara anställd! Jag trivs jätte bra med jobbet, men jag vill verkligen inte vara bunden till något schema och jag vill mycket hellre tjäna pengar till mig själv och inte till något annat företag. 
Jag kommer missa HELA Falsterbo-veckan. Jag hade tänkt vara där hela veckan. O först nu slår det mig hur hemskt jag tycker det är att missa det. Innan har jag tänkt "Aja, jag tar det nästa år" men faaan. Det blir nog första sommaren i hela mitt liv som jag inte är där. Jag hatar när det blir såhär. Jag sitter o pusslar i huvudet och tänker ut hur det skulle kunna gå att lösa, när jag egentligen bara borde inse att det inte går att lösa. 

Brun ända in i örat, men nu är han iaf hemma.
 

Känner mig mogen för att skriva några ord om Håkans fantastiska spelning i Borlänge.
Det är sådär med mig, jag måste smälta det en lång lång tid innan jag kan yttra mig om vad jag egentligen tyckte.
Nu har jag tillbringat närmare en timma framför youtube för att återigen se mannen på Peace and Loves största scen.

Förberedelserna var utöver det vanliga. Efter SMK avslutat sin spelning kramade jag Linn hejdå och gick tillbaka till husbilen för att ladda. Upptäckte att jag var den enda som följt ordern "Vi ses vid husbilen DIREKT efter spelningen" Jag var själv på plats. Jag fyllde upp kikaren med vin och satte mig på en filt i den sena sommarvärmen för att ladda med det vin som fanns kvar i boxen. En hel del sjömanskostymer passerade på gångvägen nedanför och förväntan låg i luften.
Det var faktiskt riktigt skönt att vara själv en kvart, eller två.
Johannam, Cissi och Hanna dök snart upp och några fler glas vin hanns med innan vi bestämde oss för att det var dags att bege oss mot scenen.
Jag lyckades lura vakten att vinet i pet-flaskan var päron MER. (Hur han tänkte vet jag inte, han kanske mest var snäll. Det stank fullvin om skiten)

Stress till scenen och Hanna hade ett festivalsteg utöver det vanliga. Vi bestämde oss att tömma blåsan innan spelningen, så jäkla värt det att inte vara kissnödig under en tvåtimmars konsert.

Sen in i publiken. Längst fram, men inte för långt fram. Den bästa placeringen. Man vill ju fortfarande kunna dansa obehindrat.

Sen började det, som vanligt till tonerna av "Edelweiss" från Sound of music. Eftersom jag har en tendes att se Håkan så ofta som möjligt så var jag nästan lite pirrig över att inte ha en aning om vilken låt som skulle följa. (Det var ju första spelningen för "turnén") Men Tro Och Tvivel är en alldeles perfekt låt att börja med och sen var det igång.

Ibland stod vi i ring och dansade, ibland kramades vi, pussade varandra på kinderna och kände in. Ja, det är fan rätt ord. Vi kände in Håkan så det bara sjöng om det.

Min kära plunt-kikare gjorde som vanligt succé och killarna bakom var snart med i dansandet. Det var en av de få konserter som jag faktiskt dansade utavbarafan på. Det hoppades, stampades, sprangs på stället, skrålades högt och jag lyckades alltid avslöja nästa låt för alla på de första ackorden.

Håkan då? Det är ju ingen jävla slump att han fick femstjärnigt av både Aftonbladet och Expressen. Mannen kan leverera, VAR ENDA JÄVLA GÅNG. Efter en tidigare spelning i Örebro fick han recensionen "Kanske den sämsta Håkan-spelningen någonsin" Men fick ändå en fyra av samma recensent. Snacka om hög lägsta nivå.

Googlad bild.

När introt till "Sång i buss på villovägar 2007" spelades visste jag faktiskt inte vart jag skulle sätta foten. Det blev snarare ett skrik rakt ut, och faktiskt en smäll på Frest för att hon inte slutade babbla (Jag ber om ursäkt såhär i efterhand) Den låten har aldrig tidigare spelats live och det var den första som fastnade i mitt tyckte på senaste skivan.

Jag tycker låtlistan var finare än vanligt. Hade gärna hört "En vän med en bil" just för att den är så festivalig och alldeles alldeles underbar live. (På skiva måste jag erkänna att jag sällan lyssnar på den) Men guldkorn som "Bara dårar rusar in" "Jag har varit i alla städer" och "Mitt Gullbergs Kaj Paradis" lyfte upp det hela.

Och tack gode gud för att "Hurricane Gilbert" aldrig tas bort. Något finare live finns nästan inte.

Nu ser jag fram emot Gröna Lund 4e september och möjligen Liseberg. Jag kommer nog faktiskt alrig tröttna.

Vill Ni också få en inblick över hur fint det hela var så kan jag rekomendera: http://www.youtube.com/watch?v=jHWjQRQIfyg&NR=1
Vi stod på samma ställe, dock ett stenkast längre fram.

Vi ses snart igen!

Varför kom man inte på en sida som Bloglovin.com? Sjukt enkla pengar. Det är en sån idé jag vill ska trilla ner i huvudet på mig. 

Jag har redan jobbat 5 dagar, som en vanlig arbetsvecka. Helt galet, det känns som tre dagar. O det bästa är ju att man får med sig dricksen direkt efter jobbet. Skattefritt och kontant. :)

Sitter här och irriterar mig på småsaker, är äckel-svettig efter jobbet och vill inte alls sova än på tvåhundra timmar, fast jag ska upp i morgon. 

Igår efter jobbet åkte jag hem till Kristin, som äntligen är en sväng i Stockholm igen. Hos Kristin var Minna. Och vi var varma, eller jag var. Helt galet så svettigt. Jag hatar att ara svettig!!

Jag o Krillan åkte till söder för att ta en öl, gick medis-mariatorget-slussen, för att sen hamna i Gamla Stan. Snacka om att alla jäkla uteserveringar var fulla! Vi fick iaf en fin plats på Medusa och Minna, Malin, Emmy och Mickan slöt upp.



Bilden är Kristins, och jag är inte alls så misstänksam som jag ser ut. Jag var mest nöjd, nöjd att sitta ute i tunnt linne till elva på kvällen.

Tyvärr så har ju all stress och en hel del festivalande framkallat jordens migränbomb, så efter fyra öl åkte jag snabbt hem och somnade innan bomben exploderade. Livsfarligt! Jag har sovit bort tre migränanfall senaste veckan och det vill ju inte annat än ur kroppen, jag underar när jag får ta smällen.

Nu är det snart jobb. Jag har knappt koll på vad det är för dag längre, jag vet att jag är ledig på måndag iaf, när Jens kommer hem från Roskilde. Fint! - för jag är inte alls toffel. :)

Tur ändå att man inte bor i Göteborg, där får man väl inte ens vissla på väg till jobbet längre.

Det känns som jag blivit överkörd av tåget. Fast jag har bara jobbat i 6 timmar. Men jag gillar't, att ligga i som fan för då går tiden fort.