BortsprungenKatt

Var i Ullared dagen före julafton och kom hem med den här godingen:

I förrgår lämnade vi Elton hos mormorn för att gå på bio. Första bion tillsammans sen Elton föddes. Iaf kan vi inte komma på att det ligger till på något annat sätt. 

 

Vi såg En man som heter Ove, som är baserad på Fredrik Backmans bokjäkel som ni säkert hört talas om och förhoppningsvis läst. När jag läste boken så grät jag så att jag lät. Det ville jag göra den här gången också, men det var inte riktigt läge på bion.

 

Den gjorde iaf verkligen boken rättvisa. Visst att man får ut mer av boken än av filmen, men så ska det ju nästan va. 

 

Se, se, se! Och framförallt: läs, läs, läs! 

 

Vi har fått vår soffa från Mio. Den skulle komma v.3 men kom innan jul och det är så himla smart att göra så, för nu är ju vi dönöjda med deras service. 

 

Iom detta fick vi ett tv-rum, det var tidigare vårt sovrum men det här blev mycket bättre. Har inga direkta före-bilder, men så här ser det ut nu: 

 

Idag är det julafton. Det började med att jag vaknade inne hos Elton kvart i sex och vägrade somna om för jag var så satans trött på att en gång var fyrtionde minut vakna av att Elton gallskrek i sömnen och sparkade överallt. Småbarnslivet alltså <3 

Så jag gick upp och då sov Elton till kvart över sju. Haj. 

Vi var då kvar i Stockholm efter att ha ätit julbord på Verandan på Grand igår. Det smakade så himla bra. Alltså verkligen smakade. Där emot kändes det lite hafsigt upplagt och det var ofta slut på faten och så, så över lag leder Omberg julbord fortfarande. 

Igår skulle vi också ha en shoppingdag i Stockholm, vi är lite i behov av kläder både jag och Christian. Eftersom Elton tydligt (TYDLIGT) visade i lördags att han hatar affärer så lät vi den strålande mostern vara barnvakt medan vi gjorde stan. In på NK och köpte paket till nyfödda Minna som vi ska träffa idag <3 och sen när det kom till oss själva så fick vi liksom ingen feeling. 

Vi gav upp och gick hem, stack in på Monki i Gallerian och där ni - där kom feelingen. Fyra tröjor, en mössa, en bh, ett par strumpbyxor och ett par örhänge -1200:- totalt!  är glad att feelingen kom då och inte på NK. 

Så köpte jag en plånbok på Åhléns city, en sån där stor som man kan ha mobilen i. Älskar den redan. 

Han är hes för han har skrikit så mycket. 

Alldeles nyss tog jag honom under armen (alltså som en tant som är rädd för ficktjuvar håller sin väska) och gick från Åhléns till hotellet (är i Stockolm till måndag) och grät en skvätt, sen tog LCK ut honom i vagnen pch eftersom det tydligen bara är mig han hatar så gick det finemang. 

På Åhléns låg Elton mitt i gången och skrek, ålade, slog, eftersom han inte fick gå i rulltrappan åt fel håll. Folk klev över Elton, klev över vagnen och förmodligen klev de över mig också för jag var där nere på golvet nånstans också o kravlade. Jag var utrustad med dunjacka och det visade sig ju vara elva grader ute. Rätt så jävla svett alltså. 

Jag längtar så. Mycket. Tills den här perioden är över. Till en god natt sömn och tills en känner sig som en helt ok (jag kräver inte fantastisk. Inte ens jättebra) förälder igen. 

Vi har fått vår altan! Eller hur man nu ska säga. Teknova har varit här och satt upp den, liiiite försenat bara (knappt fem månader) men när det väl gick så gick det snabbt. Nu står den där helt plötsligt och det kommer, suprise:igt nog, före-, och efterbilder på altanen. (observera nu att jag säger nog fel namn på fel sak, trallen har vi haft ett tag, inglasningen kom igår och idag. )

 

Elton har börjat vilja lägga sig själv. Detta upptäckte jag i helgas när jag var på övervåningen strax innan läggning och det blev oroväckande tyst från hans rum. Som förälder lär man sig ju liksom att höra när det varit tyst för länge. Så jag gick mot Eltons rum, noterade att han hade stängt dörren, öppnade och tittade in och då hade han släckt och lagt sig. Jaha. haha. 

 

Nätterna efter det så har han kollat irriterat på mig, stängt dörren framför näsan på mig och sen släckt och lagt sig. Privat kille. 

Iofs har han haft över 39 i feber sen i söndags. En så HIMLA mysig start på veckan, klart synd om honom, men han har bara velat sitta i mitt knä i fåtöljen hela dagarna och ibland slumrat mot mitt bröst. Inte ofta han är så still. Iofs är jag också sjuk, men det gör inget för då är det över till helgen när vi ska ha Stockholmshelg och framförallt till helgen efter det när vi ska till Åre. 

 

SJälv hade man det så här som barn: