BortsprungenKatt

Jag har bestämt mig för att byta bloggportal till en som kan erbjuda möjlighet att blogga från iphone. Det kan man såklart med blogg.se, men då blir det inte en endaste bild och det blir mest krångligt¨och framför allt tråkigt.  

Det här känns så himla sorgligt och separationsångesten är stor. Men den här bloggen kommer ligga kvar för alltid. Så vi låtsas bara som att fortsättningföljer här: www.BortsprungenKatt.blogspot.com

Vi ses där!

The Ark

And god told me to build an ark
To guarders the one who's wonder in the dark
He said: Build it long and build it wide
make it endless from side to side
And black and white
old and young
Let there be room for everyone.

- Ola Salo

---

Han gjorde det också.

Jag såg M.I.A första gången på Hultsfred 05, då visste jag knappt vem hon var. Men jag var så himla förtjust i en hane med brunt hår och armen i paket så jag var tvungen att lyssna in mig och följa med på spelningen.
Och tacka gud för det

Under Way out West i somras såg jag henne igen och det var bland det bästa jag sett. Om inte det allra bästa. Efteråt var man så upprymd och överväldigad att man inte visste var man skulle sätta foten.

googlad bild

Nu fick jag alldeles nyss reda på att hon kommer till Peace and Love och plötsligt är alla mina tvivel på att åka på festivalen som bortblåsta. Jag ska dit. Kosta vad det kosta vill.
Frågan är om jag klarar av en lika bra konsert som i somras, hon kanske kan nöja sig med att vara hälften så bra?

Till jobbet har vi, precis som alla andra företag i Mjölby, fått ett brev från Mjölby kommun som uppmanar oss att delta under Earth Hour. Detta innebär att man släcker lampan, datorn etc. i en timma för att visa att man tänker på miljön.

Detta äger rum lördagen den 26 mars mellan klockan 20,30 - 21,30. Så att alla, som jobbar på ett företag i Mjölby kommun och av någon underlig anledning befinner sig på jobbet denna tid, får alltså inte glömma bort att stanna upp i sitt arbete, släcka lampan och tänka efter hur snälla vi då är mot miljön.

Både jag och Mona har svurit på att vi ska se till att det är släckt på kontoret lördagen den 26 mars 20,30-21,30. Hoppas Ni vill göra detsamma!
Tack Mjölby Kommun för att ni håller oss medvetna!

För att göra en lång historia kort så har mamma legat på sjukhus en längre tid för att undersöka varför hon tappat talförmågan och rörelseförmågan i högersidan av kroppen.
En tid av förbannad oro, sömnlösa nätter och en stor klump i magen - Hela tiden.

Nu har man kommit på, efter att tittat på hjärnan från insidan (HUR KAN MAN ENS GÖRA SÅNT. Det är så stört, men ack så bra) så har man upptäckt att det var en inflammerad tand som ställde till med eländet. bakterierna hade alltså färdats med blodet till hjärnan, satt sig till rätta och göttat in sig i en såkallad inkapslad infektion, som tryckte på de delar av hjärnan som påverkar tal och rörelse.

Hur sjukt detta än är så är det iaf fastslaget att mamma ska bli helt återställd och jag vågar knappt tro att det är sant. Jag vill gråta av lättnad bara jag tänker på det.

Usch, den här resan har fått mig att börja tänka så jäkla mycket på hur snabbt saker och ting kan ta slut. Jag är iofs ganska duktig på att ha roligt jämt, men ändå. Hur mycket skit man lägger energi på, när man egentligen bara borde vara glad och jävligt tacksam över hur bra man har det.
Samma med all denna jävla elände i vår "vackra värld" BläBläBlä för allt skit som händer, jag blir så ledsen av det. - Men nu ska jag vara glad istället, åt att jag har det bra. Fast jävligt medveten.  

I söndags fick jag ett mms av Jalle, som blev bjuden på lunch av mamma inne i Motala (lite permis skulle man kunna säga.)

Den ölen måste ha varit förbannat god.

En till helg har passerat och det blev en billig sådan! Billig, rolig och lite sjuk. Jag alltså, inte helgen.


I fredags åkte jag, Matte, Eric och Madde ut till Maddes kompisar i Strålsnäs och spelade rundpingis i deras iskalla uthus. Det var så himla pepp men tyvärr var inte jag det. Jag dog nån slags migrän-förkylnings-överfrossa-död och halvlåg i soffan medans resterande sjöng ut i nåt form av kareoke-försök.

Gud levererade för helt plötsligt sa en hane "Jag ska till Mjölby om nån ska med" så jag studsade in i bilen och var så. jävla. nöjd. när jag kom hem att jag slapp gå till busshållsplatsen, åka buss och stanna två extra timmar.

---

Lördagen kom och det var fotbollsturnering i Lagmanshallen.

Efter det drack vi vin hos Matte och sen gick vi på fest. Hemmafest, det var inte igår. Det var kul! ´

Nu ska jag gymma. Mors!

Idag har jag varit ute hos pappa och tittat till hans kissekatt Torbjörn. Ni vet han som törstar ihjäl så lätt. Eftersom djavulen använder mina äggstockar som bostad och eftersom jag är jävligt hängig i allmänhet så badade jag bubbelbad.
Jag fick till det! Det är inte ofta. Jag brukar aldrig njuta så där som en del ser ut att göra av sitt bubbelbad. Men nu gjorde jag det.

Jag hade lyxat till det med en ansiktsmask och jävlariminlillalåda vad den stelnade. Jag gapskrattade åt hela grejen utan att mitt ansikte rördes en enda millimeter, jag såg ut som jag hade exakt samma ansiktsuttryck som innan, fast jag skrattade. Ungefär som botox gissar jag. Jag hade en väldigt rolig stund där med min mask iaf. "Men kära nån" sa jag ett par gånger utan att läpparna rörde sig.

Sen hade pappa något badskum från Barnängen och det luktade så nostalgiskt att jag var tvungen att titta mig i spegeln så jag inte hade gått bakåt 15 år i tiden. Det måste varit exakt samma märke som man buibblade med som barn.


Det här är mest för att Sofia tycker det är så äckligt med hud. Smaklig spis!

Igår dog jag i soffan om orkade inte ta mig en centimeter åt nått håll. Jag var alldeles skakig och kallsvettig och huvudet sprängde. Trodde jag skulle vara dödssjuk idag, men det är lite bättre. Undra om det var nån slags migrän eller tränings-sjuka. kroppen är ju inte så van vid att röra på sig.

Idag har jag tagit det jäkligt passivt på morgonen och sover så fort jag kommer till. Fast nu är det färdigt med det, dagen får börja nu känner jag. det ska passas katter åt pappa, solas solarium, träna, jobba, citygrossa, betala räkningar, duschas, tvätta håret. Vem tusan hinner vara sjuk?

Förresten så tänkte jag njuta av gårdagens Big brother nu, men självklart så fungerar det inte, mycket därför valde jag att friskförklara mig.

Mors! O trevlig helg!

Det är dags för lön. Kylen känner det lika väl som jag! Allt som ligger i frysen är paket med korv, men eftersom februari var en vegetarisk månad så får dom ligga kvar där.
Så igår blev det pasta och pesto. iofs var jag inte ens sugen på kött. Det känns som jag fått mer avsmak av en månad utan, än vad jag varit sugen på det.

Imorgon bär det av till City Gross. Och så ska det gymmas också, det ska det redan idag. Femte gången sen i torsdags, jag undrar hur länge den här statistiken håller i sig. Dock är det bar roligt och det känns inget jobbigt att ta sig iväg dit. O så jävla gött att svettas och få upp pulsen. Det har ju inte direkt varit varje dag i mitt liv som den ökat tidigare.

Sen röker jag inte längre, mer än till fest. Så 2011 verkar bli hälsans år. Fint!

Big Brother följs slaviskt också, precis som för 8 år sen. Men ut me den där Nicky, kan han heta så. Jag stör mig bara jag ser honom. Dansar och lever fan. Det är nåt i ögena på'n. Gillar'n inte.

Nu ska jag snart dricka kaffe. Jag kunde verkligen inte somna igår, jag snurrade och snurrade och tänkte och frös och snurrade och rös och snurrade och frös. Och sen somnade jag.

-13 och snö så att det måste skrapas på insidan av vindrutan.
Perfekt väder för låga Converse!

Sen är dom ju så o-hala också. Himla bra.

Jag smider storplaner och har mailat alla min gängmedlemmar i f-gänget om att ta en husbil en liten lätt sväng i Sverige i sommar. 300 mil.

Jag vill upp högst som fan i Sverige och känna in midnattssolen och annat vackert där uppe.
Så nu planeras det och dröms här. Jag sätter nålar i Sverigekartor och drar med snören, räknar ut mil/dag och bensinkostnader.


En rutt på 8 dagar. Och med en bensinkostnad på 4500 svenska kronor så är det egentligen inte en omöjlighet. Med tanke på att man kör runt sitt boende, alltså inga boendekostnader.
Såhär har jag tänkt:

Mjölby - Järvsö 54 mil
Järvsö - Umeå 42 mil
Umeå - Överkalix 36 mil
Överkalix - Kiruna 25 mil
Kiruna - Arvidsjaur 37 mil
Arvidsjaur - Östersund 45 mil
Östersund - Karlstad 54 mil
Karlstad - Mjölby 20 mil.

Och vips, så blev det visst 313 mil. Sen vet jag inte riktigt med Karlstad, det går ju att diskutera sista biten hem tänker jag.

Fint vore det iaf!

Idag visar Mia Skäringer sin föreställning Dyngkåt och hur helig som helst på Cirkus och hade det inte varit för att mamma blev så tusans sjuk så hade hon, jag och Carro suttit på tredje raden och tittat.
Jag är absolut inte ledsen över det, om man jämför med hur glad jag är att ha en mamma som ska bli frisk, men fy bubblan vad jag hade velat sitta där ikväll. Skrattet som fastnar i halsen för att det egentligen är bäcksvart.

Men så fort mamma är på benen så åker vi på en av hennes föreställningar, så är det sagt.

Iaf så var vi ju tvugna att få sålt på våra biljetter. Vilket bestyr, trodde vi, men jag har blivit nedringt och söndermailad och smsbombad. Jag förstår varenda en så himla väl.

Den första som ringde var en Katrin. Å, katrin! jag tycker så mycket om henne, och aldrig har jag träffat henne. Sen visade det sig att hon hade gett mig fel nummer, men i sista sekunden hörde hon av sig och nu är biljetterna hennes. Fina Katrin! Lyckliga katrin!

Så jag är väldigt glad att rätt personer nu får sitta på tredje raden.

Nåja, nog om detta. Nu är lunchen slut. Nu kallar jobbet.
Jag vill förresten träna exakt varje dag framöver, men det kommer ju Elin aldrig gå med på. Typiskt.

I morse vaknade jag och var på världens bästa humör. Egentligen hade jag tänk ta sovmorgon tills träningen klockan tio, för att sen jobba senare ikväll istället. Men jag studsade ur sängen vid sju och for till jobbet innan.

Jag drömde så himla fint. Det var Håkan-konsert och det övertygade så mycket att jag bestämde att jag skiter i griniga örebroare och åker på konsert med världens bästa Linn och världens bästa Dröm.

Wayne Gretzky var med på scenen. Han åkte runt, runt Håkan på skridskor i Modo-dräkt. Hur tänkte hjärnan där? Hur ofta tänker jag på Wayne liksom?
Tok-hjärna.

Nu:träning

I lördfags morse vid niosnåret ringde min telefon och det var Elinelin som var på väg hem från en efterfest. (Själv låg man och kollade på På Spåret. dåligt utanför)

Elin hade tappat sina nycklar någonstans under kvällen. Förmodligen hos Challe sa hon. Eller hemma hos Göransson, eller i Jonas bil eller på vattenhålet eller på efterfesten eller nånstans där mitt emellan.

Några timmar senare gick jag och mötte Elin vid Ica, Elin hade nämligen fått leta husrum eftersom hon inte längre hade nyckeln till sitt hem. Elin hade även snytit sönder näsan och såg ut ungefär som sju svåra år. Eller en som varit vaken i 30 timmar. Vilket hon också hade.

Vi gick till Matte och Elin gav sig iväg i Mjölby på jakt efter nyckeln. In i sin trappuppgång för att hitta numret till vaktmästaren och jag tror till o med hon var förbi efterfesten.

Sen kom hon lunkandes tillbaka, svärandes över att Egirs inte svarade och la sig och sov ett par timmar.

Kvällen kom och medans Matte velade om han skulle ut eller inte så började Elin frukta att hon hade en frest-dejt inbokad och ingen dusch, inga rena kläder eller smink.
Hon gick hem till mig och löste det bäst det gick och börjadew gå på vinet åter igen.

Under natten sov Elinelin på min soffa. Jag har en Klippan-soffa från Ikea och det kan vara det oskönaste som någonsin skapats. Ni som testat vet vad jag pratar om.

Det blev söndag och Elin levde vidare i samma kläder och samma smink. Sju timmars sömn på två dygn.

Senare under dagen ger sig Elin upp till sin lägenhet och känner på dörren: olåst. Nyckeln ligger slängd innanför dörren och damen har alltså, i fyllan, varit uppe i sin lägenhet, struntat i att låsa och gått på efterfest.
Detta har hon sen, ungefär fyra timamr senare, glömt bort och gått upp för sin trapp, rotat i fickorna, inte hittat nyckeln, satt sig i trappen utanför sin lägenhet (hela tiden med olåst, glöm för tusan inte det) och sen sovit en natt på min soffa.

Jag är lite, lite, lite ledsen att Elin inte ringde låssmed. Jag hade så gärna sett allas miner då låssmeden trycker ner handtaget och dörren gått upp.
Fantastiskt.