Andra avenyn, Riverside.

Som jag tidigare nämnt så tittade jag och Sofia på serien Riverside när jag var i Karlshamn. En serie som är ett sidospår till Andra avenyn. Alltså en b-serie till en b-serie skulle man kunna säga. Kära nån, det kan ju nästan inte bli värre.
Ändå sitter jag här, vid datorn när klockan slår nio och klickar play, dock lite rädd att jag ska bli dummare av att se titta på det.

För det är lågbudget. Man hör knappt vad folk säger! Men avsnitten är bara fem minuter långa och några gör-sterriga karraktärer finns det minsann. Och som sofia sa: Minst av allt så är serien förutsägbar. Mitt i allt sitter man och gapar lite lätt och tänker "Men var inte dom osams i förra klippet, ska dom vara sams nu" Och folk springer in i varandra hela tiden, fast det utspelar sig i Göteborg. Är det så liet, tänker jag.

Ett bra bakis-nöje, skulle jag vilja kalla det. Hjärnan kan i princip sova samtidigt som man tittar.
Så inför morgondagen, när de flesta av er kanske ångrar den där sista ölen på krogen så kan ni bara klicka här: http://svtplay.se/t/115280/riverside.

Man skulle kunna tro att dom betalar skådespelarna efter antal repliker. För det finns så många scener där statister inte säger ett ljud, fast att dom kanske borde.

Förberedelser.

Idag har det varit stort ståhej i Minnestad. Hade det inte varit för att avslöjanden är tråkigt, så hade ni fått se bilder redan nu. Men det kommer.
Allt jag tänkt hela dagen är "Men gud, vad Magna ska undra vad det är vi håller på med." Och allt jag och Elinelin sagt till varandra är "Det där blev otäckt duuu"

Sen får vi väl se, vad ni andra tycker! Imorgon kör vi hårt.

Puss

Where the wild things are

Biohöst. I love it!

Jag är ju knappast först med det här klippet, men skulle någon ha råkat missa det, så bjuder jag på det:



P3 Live

Men jaha. http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=latestbroadcast&Id=2663&BroadcastDate=&IsBlock=

Ska jag behöva gråta ihjäl mig här på senimental-bakfyllan? det är så mycket som rör sig i huvudet och hjärtat. Och sen mannen på det, mannen Hellström. Ingen hejd finns det, det känns som jag står längst fram där i publiken, precis som vanligt.
För där och då finns inga bekymmer alls.

Dagens knapp

Se så fint som kom idag!



Lite tokigt att det blev halva Mia och halva Klara. Men det får gå ändå.


Platens.

Yes, igår kände jag och elinelin in platens. Det var riktigt kul, faktiskt. Jag var lika chockad varje gång som bartendern sa priset på drinkarna, för det var halva priset i baren. "56 bara? För en sexa!" Som en öl, typ. En dyr öl.
Sitter och minnespuslar lite och kom på att när det var som längst kö till tjejernas toa, och alla var som mest kissnödiga, så låste jag upp en toa, som hade varit låst i hundra år, utifrån och då satt det en brudjävel och pratade i telefonen. men toastolen som stol! Locket nere och allt. allt jag sa var "Men, men, men, men, men. Hur tänkte du? Men hur tänkte du?"

Idag ska jag ut till pappi tror jag. Sån där härlig bakfylla när allt är fint. Man vill vara ute och känna in hösten.

Igår när mamma Monica såg att jag skulle gå ut i bara leggings (Inte bara såklart, jag hade ju tröja också) så skickade hon med mig ett par blåa täckbyxor som jag skulle ha när vi gick från tåget till krogen och från tåget och hem. Och åter igen blev jag fem år gammal.
Glömde dock att använda byxorna.

Vart tog den tjugonde cigaretten vägen?

Idag köpte jag ett helt vanligt Marlboro Light på konsum i Mjölby. (Där någon hade tappat ut en hel pall med glögg-flaskor, så det luktade jul ända ut på gatan)

När jag skulle öppna mitt cigg-paket så var det plastat runt sådär som vanligt, men sen när jag skulle rycka bort den där silver-grejen ni vet, så satt den löst. Den var redan avryckt. Och så fattades det en cigarett i paketet.

Har någon alltså varit å röksugen så denne tog en cigarett innan den sista plasten sattes runt paketet? Konstigt är det, och tänk att just det paketet hamnade i just Konsum i mjölby och sen just i min hand.

Jag undrar så vem som rökte den där cigaretten.

Netonnet öppnar nytt lager i linköping och bjuder till invigning.



Det här bara måste ju hinnas med i helgen!

Tänk om man sa en så lång mening så att man var tvungen att fira födelsedag mitt i meningen.

En helg i karlsham såg ut som följer:

Fredagen kom jag till karlshamn. Fina Karlshamn måste jag säga! Jag och Sofia kollade på alla avsnitt som hittills finns av Riverside. Sen lagade hon god pasta åt mig och det blev vin och alfapet. Vi är ju kanske inte dom som bryr oss sådär värst mycket om regler. Låter ordet bra så kan det få finnas, så mycket roligare då!
Sen gick vi på Synth-klubb. Kära, kära nån. Vilka lirare! Det var någon nyöppnad klubb och Karlshamn, som inte är alls mycket större än Mjölby, kan väl inte ha sådär värst många synthare tycker man. Dom måste ha varit så glada de som var där. Gör höga platåstövlar, blått hår och alla dessa nitar. Men det bästa av allt är dom ser görhårda ut, och sen börjar dom prata.. men den där mesiga dialekten. Hahaha.
sen fanns det visst önskemål från joels sida att jag skulle bli ihop lite lätt med hans vän, eller hur det där nu egentligen låg till vet jag inte. I vilket fall som helst så började det så fint och han var snäll och rar. Sen blev det efterfest och kortleken åkte fram, som så många gånger innan. Tanken var att jag skulle gå på avslut, trolla honom i säng så att säga, men vad händer då? Då DISSAR han mitt korttrick. han förstör hela tricket genom att gömma det kortet han skulle tänka på. Hur tänkte han? Som att bryta tennis-armen av Björn Borg. Där dog iaf festen och jag la mig ner och somnade. Djupt sårad. Iaf en sekund.

Lördag och vi började på kondis. Ett fint sådant, med stringhyllor och mysiga koppar att dricka kaffet ur. Sen gick vi en sväng mot havet och tillbaka hem för att äta taco-gratäng. Fint som snus!
Galen kväll, men ack så kort då jag somnade innan tio. haha.

Idag hann jag med att äta falafel med Sofia innan jag tog jeepen hem igen. En sån härlig hemresa. Jag proppade cdspelaren full med Håkan-skivor. varenda en faktiskt. och sjöng med så att bilarna på motorvägen måste undrat när dom körde om mig. Men fint var det! Och jag är glad, fortfarande! :)


det kan mycket väl vara så att vi var dom mest ocharmiga gästerna på konditoriet.


Fint!


Symaskinen.

Idag har det sytts maskeradkläder. Jävlar, vad roligt. Och jag och Elin höll på att dö av skratt när vi sprang runt i våra kostymer. Alltså fy, fan vad fult. Bildbevis kommer, fast först efter Halloween. Annars kommer det nog inte en enda gäst. Haha.

Imorgon ska jag sätta mig i fin-jeepen och åka till Sofia!

Fejsbuck

Ibland älskar jag fan facebook.


Hur tänkte hon?

En lista, stulen ifrån en sån där pantad bloggare som återigen bevisar att hon bara har luft innanför pannbenet:

"Vad jag inte kan leva utan

1. SMINK!
2. Kläder, mode, klackskor..?
3. Latte, och Chai latte!
4. Cafén!
5. Pengar såklart..?
6. Min dator?
7. En kamera..?
8. Silver shampoo!
9. Familj
10. Pojkvänen + vänner!
11. BLOGGEN SÅKLART!"

vad är det för jävla lista? Tänk att det finns människor som faktiskt resonerar så här, samtidigt som det dör barn i Afrika och allt det där hemska, ni vet.
Kul för hennes familj, att dom fick vara med om så på nionde plats.


Connoisseur

Jag undrar bara, har brevbäraren druckit?



Connoisseur


Onsdagen den tjugoförsta oktober tjugohundranio

Den här veckan har jag hängt på mammas kontor. Jag går upp typ vid åtta, äter frukost, duschar, gör mig i ordning och sen åker jag iväg (eventuellt går, beroende på väder) Precis som att jag går till ett riktigt jobb. Sen brukar det vara lunchdags vid ett och orkar jag, så åker jag tillbaka till kontoret efter lunch också.
Fast när jag väl är på kontoret så har jag inte så mycket att göra. Jag kollar ams.se och konstaterar att det inte kommit in några nya jobb och sen kollar jag facebook, bloggar och allt det där, Mailen kollas ungefär 200 gånger varje timma för att se om jag fått något härligt Svalbard-svar. Hoppet är ju det sista som lämnar människan.

Såhär ser jag ut, där jag sitter och tittar ut över  fikande Mjölbybor som envisas med att sitta ute, trots att det är görkallt.

Man ser nästan på näsan att den är alldeles görfull med härligheter.

Jag fick en sån himla fin plånbok av frest när vi var i örebro i helgen. jag har gått och ojat mig så länge över hur fin den var, när frest hade den som sin. Och sen Vips - så hade hon en ny plånbok och då fick jag hennes gamla fina.
Den har jag flyttat in i nu!


Blickar bakåt.

Letar mig bakåt i bloggen, i brist på annat att göra och fann ett klipp från den där tiden som var som allra roligast under förra året. Och vips, så kommer jag på att jag gråter. Fast på ett fint sätt, för det var så fina tider. vart sjutton tog det vägen?


Frest tjuttrar i bakgrunden, och det är kanske det roligaste av allt! :)


Tisdag, redan!

Dagarna bara rusar fram! Det är redan den tjugonde oktober och i helgen ska jag hälsa på Sofia. Har ännu inte sett hennes boende mer än på bild, och det ser ju fantastiskt fint ut.
Även om jag är förkyld utav bara fan, arbetslös och ekonomilös så känner jag mig lugn och fin och framförallt glad inuti. Och det är ju faktiskt det viktigaste. För resten löser sig alltid!

Mammas kontor

Idag tänkte jag att jag skulle följa med mamma till hennes kontor och sitta där och styra upp mitt liv. Komma på allt roligt jag ska göra och sånt där.
Mamma har kontor i ett kontorshotell mitt i Mjölby centrum så det är ganska mycket folk som rör sig, vilket är mysigt!
Vi började med att fika, vi drack kaffe i säkert en halvtimma. Sen skulle jag sätta igång med mitt liv och då helt plötsligt fick min dator för sig att den var en strobe, ni vet en sån där lampa som blinkar så man nästan får epilepsi när man dansar.
Den blinkade utav bara tusan och jag blev helt cp i hela huvuet. Så mammi sa att jag skulle gå ner med den till Media Center, så dom kunde laga min fina dator. Men gissa vad dom gjorde? DÖMDE UT DEN! Min fina, fina dator som har bott överallt i hela Sverige, nästan. Den har bott i Boxholm, i Malmö, Halmstad, Kungsholmen, Jakan, Midsommarkransen, Solna, Telefonplan, Mjölby, Falsterbo, Åre. Ja, den har varit i stort sätt överallt, där jag har varit. Och han bara dömde ut den, på en sekund. "Ja, i värsta fall får man skicka den på service, till HP. Och det gör man liksom bara inte. Inte med en så gammal dator" Du kan vara gammal, gubbe.
Så då fick jag ta över mammas dator istället och lyckades självklart hitta en himla massa roliga kort från långt tillbaks. Så jag fastnade lite där och nu fastnade jag ju tydligen här. Men snart så, snart ska jag reda ut mitt liv. 
Men nu är det ju bara en timma till lunch, jisses. 

Så här fint sitter det på mammas kontor: 
 

Ps. Budskapet gick kanske inte ända fram hos en del (läs Limpan :) ang. förra inlägget, om Åkesson. Jag vill bara poängtera att självklart så tycker jag att artikeln är negativ. Vem gör inte det? Ds.

Sverigedemokraternas debattartikel.

Ja, ingen har väl missat att Aftonbladet väljer att publicera en debattartikel av Jim Åkesson. Det känns otäckt på nåt sätt, när man läser om hur han resonerar. Lite som att det inte är på riktigt. Aftonbladet påstår sig publicera den bara för att man ska få se Åkessons sanna jag. Inte för att få läsare då? All publicitet är väl bra publicitet? Iofs kommer nog flera vända Aftonbladet ryggen efter det här, så det kanske var sanningens ord det där. Hets mot folkgrupp - visst!


Men jag säger som jag säger om Linda Rosing: Låt dom vara i fred, så låter dom snart oss vara i fred.


Har ni missat artikeln, och vill bidra med lite ytterligare publicitet åt Aftonbladet och SD så finns artikeln här!


Dålig.

Framförhållning har aldrig varit min starka sida. Det börjar verkligen bli dags att ändra på det.

Ny vecka!

Det är ju inte så konstigt att horoskop och sånt stämmer ibland. Om det står i dagens horoskop: "Idag ska du äta korv" så är det självklart mycket lättare att man då väljer korv, eftersom det stod så. Man går förbi en korv i affären och tänker "Men gud, det stod ju att jag skulle äta korv"
Allt handlar om inställning.
En kille på ett jobb jag hade en gång sa att "I natt kommer jag inte kunna sova för det är fullmåne" Såklart inte, om man ligger och tänker "Jag kommer aldrig somna" När man väl ligger där.
Egentligen är nog det där med öde lite bluff, tror jag. Det gör ju så att folk slutar kämpa "Du kommer få ett riktigt bra jobb om två år" Kan ju få en människa att sluta kämpa för nuet. Och finns det något tråkigare än folk som inte har något dom krigar för. "Näe, nu gick inte det vägen. Då var det väl inte meningen"

You create your own reality - Som Gustav har lärt oss. Det tror jag på!

Omfg

Kolla vem jag har på min msn! Cool.


Fix.

Helgen har spenderats med Linn, Johanna och Johanna. Fint.

Idag kommer vi fram till mycket såhär på bakfyllan.. Att alla har en sån där som man aldrig riktigt släpper. En som det värker till lite extra när man får sms ifrån, eller som man långt, långt där inne hoppas är på festen man ska på. Den där som man aldrig fick, som man bygger upp likt en drömprins. Men som man egentligen inte alls vill ha, för då blir det nog inte alls sådär fantastiskt som man tänkt sig. Och vips så inser man att Drömprinsen inte finns längre.

Man ska inte få sitt fix helt enkelt. Och man vill ju egentligen inte ens ha det.

Såhär fin är Linn:

 

Och snart blir det bröllopsfotografen.


mitt i förkylningen.

Jag hatar folk som säger "typiskt svenskar" eller liknande. Hur svenskt är inte det, att säga så?

Sjukdom och Johan Palm

Men gud, räkna inte med mig i Örebro i helgen, jag har så ont i kroppen att jag nästan dör. Näsan är full och halsen är proppad av rakblad. Men jag ska inte ropa hej! Jag tänkte ligga blickstilla hela dagen imorgon och med lite tur så är det hela över till lördag morgon. Visst vore det fint!

Sen är det tydligen i Mjölby man ska hänga om man vill få en skymt av Johan Palm. jag har sett han två gånger den här veckan, och jag har inte ens försökt.

Jag och Frank Sinatra

Ett litet stycke ur en helt vanlig uppsatts av en helt vanlig sjuttonåring.

"När jag var elva år, nästan tolv: "Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och pojkar gillar bara tjejer med stora bröst. Varför kan vi inte få lära oss sånt i skolan?", frågade jag vår lärarinna under en biologilektion. Hon såg alldeles chockad ut. Helt mållös. "Tja, jag vet inte Håkan", svarade hon "Är det (ähum) vetenskapligt?" (Utspritt mummel och skratt) "Varför är vissa människor hånfulla och elaka och överlägsna?", frågade jag. Det blev helt tyst. Jag hade allas uppmärksamhet. Jag skulle vilja fråga var och en om det. Men lektionen slutade, olyckligtvis, och jag tänkte: Det här förbannade livet, den här förbannade staden, de här förbannade människorna, de här förbannade vännerna, den här förbannade aprilhimlen, de där förbannade gudarna. Finns de någonstans? Är det bara jag och mina trumpinnar nu? Torkar aldrig oceanerna ut? Vackra flickor gillar bara stora pojkar med mycket muskler och alla pojkar är förälskade i de vackraste flickorna. Är inte det fakta, förbannade gudar. Har ni aldrig tänkt på det? Aldrig någonsin. Det är DET ENDA som jag tänker på när jag går här i korridorerna. Hjälper det överhuvudtaget att jag skriver såhär om det? Har jag någonsin fått något svar? NÅGONSIN? Hoppas att ni läser det…"


Vill Ni läsa hela härligheten så finns den här

Come back honey to me

Miss Li är det tydligen som gäller här i datorn för stunden. Två fina kommer här: 




Men kom då!

Nu har det känts som jag har haft början till feber två kvällar i rad. Men varje morgon känns det som bortblåst. Nu börjar jag dock få ont i halsen, så det kommer väl lagom till helgen tänker jag. Det som ska bli en sån fin helg, lugn lite febern!

En fin dag! Jag bjöd mamma på falukorv och sen gick jag, Marie och Alfred en promenad runt Boxholm. Sen åkte jag till Elinelin och vi kollade på Johan Falk. Helt galet, vilket hysteri vi fick där ett tag. Igenom hela Mjölby för att få tag i rätt filmer, men nu är dom sedda, alla alla. Det är lite tomt utan dom nästan.

Sen är det konstigt med hjärnan, den är tydligen gör van att inte tänka på någon annan än en specifik människa. Och så fort den vill tänka på en helt annan så känns det alldeles förbjudet i hela kroppen. Så ibland får jag lugna hjärnan lite och tänka: "Såja, det går så bra. Tänk du lite som du vill. Ingen fara, såååja" Och då känns det fint, helt plötsligt, att den vågar tänka på en annan.

Mamma återtar sin roll i familjen.

Det är fantastiskt att bo hemma hos mamma, på många sätt. men det är som att hon tror att bara för att jag flyttar tillbaka så blir jag automatiskt tolv år och okapabel att klara mig själv.

* varje gång mamma lämnar lägenheten så säger hon. "Jag kommer tillbaka om två timmar, då äter vi lasagne (t.ex.) eventuellt så säger hon: "Jag kommer inte tillbaka förrän i kväll, så det finns lasagne i kylen du kan äta"

* Slamret i köket efter åtta på morgonen. Man sover inte längre än till åtta på vardagar, det tycker inte mammi iaf. Så hon slamrar i köket, medvetet. Jag vaknar av att hon smäller lite extra hårt i skåpsdörren BARA FÖR ATT JAG SKA VAKNA. Hur irriterande tror ni att det är. Sen nynnandet också.  
Sen då, när själva uppstigandet väl har skett och jag muttrar förbi köksdörren så säger hon (varenda morgon) "Jaså, du äääär vaken" Tänk om jag skulle slamra så när jag kommer hem på kvällarna, bara för att jag kanske tycker att man ska vara uppe till efter elva på vardagar.

* Hon försökte förbjuda mig att sola solarium. "Det är inte bra för dig"

Idag kom ändå droppen. jag kände mig som fem år igen. Inte en dag äldre. Mamma sa att hon skulle till lundbybadet och simma. "Du kanske vill med?" ja, det vore ju gött tänkte jag, simma är inte dumt!
MEN DÅ SVARAR HON (jag blir tokig haha): "-Men då är det så Dellen, att jag kommer kanske motionssimma i sådär en halvtimma. Då får inte du börja gnälla om att du är hungrig." GNÄLLA OM ATT JAG ÄR HUNGRIG??
Och vad hade hon tänkt att jag skulle göra i simhallen, om jag inte motionssimmade? Trodde hon jag ville med för att leka? Åka rutchkana och åka i strömmen? Med vem skulle jag ha lekt? Ja, kära nån.

Det höll på att inte bli nått bad, jag var sur i en timma efter, och kanske inte var en enda dag över fem när allt kommer omkring.

svara, svaaaarrrraaaa, svaaaaAAArrRARRAraraa

Idag har jag haft "Söka jobb på Svalbard"-tema. Jag sökte en himla massa restaurangjobb och nu vill jag att dom ska svara. nu på en sekund.
Sen ringde det såklart en kille från ett jobb jag sökt i Lkpg och sa "ring tillbaka på bla, bla, bla" och det måste jag liksom göra snart. Men jag vill ju inte ha det jobbet, inte lika mycket som jag vill till Svalbard. Så jag går här och tänker "Jag ringer efter jag rökt." "Jag ringer efter jag druckigt kaffe" Allt sånt bara för att Svalbards alla alla restauranger ska hinna före. Men dom är ju tydligen långsammast i hela världen, alternativt så har dom inte läst alla mail eller så har dom redan dissat mig.
Så nu ska jag ta en cigg till, ge ödet en sista chans att visa mig att det är i Svalbard jag ska möta vintern!
Såhär fint skulle det ju vara:

Söndagsmys

Elinelin och jag hyrde Johan Falk filmen, den där första av fyra. Chips, mcd, godis, popcorn, ja allt möjligt skit helt enkelt.

Och när vi hade sett den första så kilade Elin ner till Konsum och hyrde den fjärde.

Bra kväll igår, jisses.


En lördag förmmiddag

Det är Karlsson på taket på barnkanalen och när jag var liten så var jag så ARG på Lillebrors familj som höll på och sa att Karlsson inte fanns. Och jag blev så arg varenda gång dom nästan såg karlsson, eller då han hann i väg i sista sekunden. 
Idag när jag återigen såg ett avsnitt av det så förstod jag helt plötsligt hur allt låg till. Är inte det vuxenpoäng om nåt?

Sen verkar det som att Vattenhålet är mitt nya stammis-hak. två fredagar i rad nu, det måste få ett slut. Men det var en kul gårdag, trots utbudet av ställen. Jag undrar fortfarande var dom där görhäftiga, typ jamaicanerna, kom ifrån. lite otippat.

Ikväll är det "Årets fest" på schemat och kvartingen har legat i frysen hela natten, så nu är vi laddade!

Håkan Hellström, igen.

En alldeles fantastisk låt. Ni kloka, har säkerligen redan hört den. Och Ni andra, som inte klarar av Håkan hjärte-sång.. spola fram till 4.46 för då är det instrumentalt och så vackert att klockorna stannar. Och vid 5.15 ryser jag ända ifrån ända till hjässa.
man kastas rakt upp i den Hellströmska härligheten och Håkan kunde lika gärna suttit inuti vänstra delen av min bröstkorg och spelat, på mina tårkanaler. Eller nåt.

Fint är det.


Att återberätta.

Finns det något mer irriterande är när man hör någon återberätta en historia..helt fel?
Just nu står mamma i köket och pratar i telefonen med någon, som jag inte listat ut vem än. Och hon pratar om spöket i Minnestad, och jag vill bara ställa mig bredvid, spärra ögonen i henne och väsa "men så var det ju inte alls." Alternativt så glömmer hon att berätta det allra viktigaste. Typiskt.

Vilken härlig dag!

Ojojoj, dagen känns som början på något nytt. Nu är det färdig ältat och blicken fokuseras framåt! Ett fint avsked och klumpen i magen infann sig inte alls vid nio-tiden i morse som den tidigare gjort.
Nu är jag färdig med "det där" och ser fram emot hösten, på riktigt!
Puss!

Om Halloween och sånt som ligger en varmt om hjärtat.

Nu när Halloween är alldeles på tapeten (Ni har väl inte missat min o ElinElins fest ute på Minnestad?) Så började jag fundera på vad fasen vi gjorde förra halloween. Som tur är har jag ju en bilddagbok, som noga uppdaterades på den tiden.
Det var en alldeles jätte fin dag. Sofia kom till Stockholm och vi gick till Universitetet för att Robin med band (http://www.myspace.com/huntedhedgehogs) spelade.
drömmen kom dit och sen när stället skulle lämnas så lämnade vi även Drömmen. Och hon i sin tur lämnade sin jacka. Alltid ska man glömma något.

Eileen kom in i bilden och vi dansade vidare på nåt ställe vid medis, minns inga namn. Anton kom inte in så han och Sofia fortsatte hemåt.

Vi fortsatte dansen hela tunnelbanan hem och när vi sedan gick ifrån tunnelbanan spelades den där låten, som finns på klipp lite längre ner i bloggen, i högtalarna.

Och Aspudden har aldrig varit vackrare.

Klara Zimmergren

varje dag, hela veckan så har Klara Zimmergren pratat i P1 klockan 15.03. Vilken fantastisk tid att lägga programmet på. Då ser jag till att jag har ätit min lunch (som mamma lagt i en låda i kylen nu när hon är i Åre, tragiskt nog) och jag ser även till att kaffet är upphällt i muggen och så unnar jag mig en chokladbit, eller två. För precis så hade Vivika Andebratt gjort.
Sen börjar det. Och det finns ju inget tvivel längre, inget tvivel alls om var ifrån detta sätt att tala, (som bl.a. Jag, frest, drömmen, Krillan, Cissi, Hanna, Elin och flera till använder sig av) kommer ifrån. Vi skulle fan ha kunnat vara manusförfattare till programmet, allihop.

Och vad händer idag då? Jo, då dyker Augustifamiljen upp i studion.. och vips så fattas det bara två personer (Håkan själv och såklart Mia) För att alla mina media-favoriter skulle figurera i samma studio.
Vill ni lyssna? Det vore dumt annars! klicka er vidare här: http://www.sr.se/sida/default.aspx?ProgramId=3621

Då börjar vi om igen då.

Precis när jag började känna mig övertygad om att hjärtat börja läka något sånär. Eller iaf slutat blöda. Så kommer en endaste liten låt i slutet på serien Southland och river upp hela skiten igen.


vad hade socialen sagt?

Idag skulle jag laga mat hemma hos mamma och var sjukt nära på att lägga kokablad i grytan istället för lagerblad.
Hela kokabusken är narkotikaklassad, vilket innebär att mamma alltså har smugglat in det från peru. Bara för att hon tycker det är "häftigt att ha" Denna information nådde Linn, en vän som jag känt nästan lika länge som jag känt mig själv. Så här skriver Linn på msn:

L säger:
vilken bra förebild hon är
jag minns när du var mindre och inte ville planka in men monica tvingade oss
hah
Ellen säger:
Men fy, vad hemskt det låter. haha
L säger:
'här, smit under här lite snabbt'  men mamma!!! 'seså kom nu'
det var ju typ så
L säger:
vilken bra förebild hon är
jag minns när du var mindre och inte ville planka in men monica tvingade oss
hah
Ellen säger:
Men fy, vad hemskt det låter. haha
L säger:
'här, smit under här lite snabbt'  men mamma!!! 'seså kom nu'
det var ju typ så

Och jag tänker lite lätt: Vad hade folk sagt om dom vetat om det här. Känner man inte min underbara mamma så kan det ju missuppfattas utav bara fan.

Så kommer jag att tänka på det här med ipred-lagen och sitter nästan och väntar på att polisen ska knacka på dörren. Spärra in både mig, mamma och kokabladen.

Michael jackson

Ja jävlar ja.. Michael Jacksons spöke. Kommer han nånsin få vila i frid?

Det finns fortfarande hopp för mänskligheten

Jag var inne på kissies blogg idag..En sån där 19 år gammal, fjortisbloggare.
Hon skriver ett inlägg om att hon gått från storlek M till XXS med hjälp av nån jäkla Latte-diet (som namnet skvallrar om så går dieten ut på att dricka Latte. Dessutom en jävla massa alkohol, men mat äts tydligen bara på fredagar och lördagar)
För det första: Det skulle inte hålla. Det säger ju sig själv, hon borde ha Sjö-bjugg vid det här laget, och med allt socker i chai-latte och alkohol så lär hon ju inte få en så hällsosam kropp heller.
För det andra: TACK gode gud för att det inte hyllas utan i stället skriver mellanstadie-eleverna kommentarer likt: "hallå, sån storlek har ju typ 12-13 åringar. jag har det typ" eller: "Jag har XXS och är smal och är 12 år!!"

Nu förstår jag självklart att Kissie (Eller Alexandra som hon heter när hon inte bloggar) är så jäkla överdriven bara för att få mycket läsare, hon säger det själv vid flera tillfällen, då hon figurerar i media, att det är en roll hon spelar. Men jag var osäker på om de små tolvåringarna förstod det; Att livet inte går ut på: "Blondast vinner"
Kära kära högre makter, låt aldrig någon liten 12-13åring ge sig på den där dieten, mänskligheten skulle dö ut. Och det skulle fan inte ta lång tid.
Och jag är helt jäkla övertygad om att jag bidrar till all skit hon skriver, eftersom jag tydligen är inne och läser. Som en kött-ätare som blir upprörd över hur djur behandlas, ungefär.

Att angöra en brygga

Jag ska äntligen få se den! Av någon konstig anledning har den gått mig förbi, men nu börjar den på tv1000 klockan 17. Och det ska mycket till om jag ska missa den, jag har laddat hela dagen.
Endast en atombomb kan stoppa mig nu!

Att skriva av sig.

Jag är en sån där som skriver ner saker. Inte för att komma ihåg dom, utan för att skriva av mig liksom. Inte riktigt dagbok, utan var som hest. Jag hittade en sån där bok som är den enda som egentligen får veta riktigt hur jag känner. Då insåg jag att ont-i-magen-känslan fanns där redan i november 2008. Helt galet. jag hade glömt det. Känslan av att känna sig ensammast i hela världen, fast man ligger alldeles precis bredvid någon.
Det som är bra nu är att jag inte behöver hålla på och ha en klump i magen för att jag är rädd att saker inte är vad det utger sig för. Nu vet jag ju. Och det är jävligt skönt.

Ang. Ladies Night

Vänd på det. Tänk om det vore män som förbjöd kvinnor att besöka showen, som betalade för att se mer eller mindre kända kvinnor ta av sig något plagg, sjunga och dansa.
Jävlar vilket liv det skulle bli.
Är det inte just jämställdhet vi tjejer alltid tjatar så förbannat om?

En fredag i Mjölby

Gårdagen. Vad ska man säga? Var ska man börja?
Jag tog cykeln upp till Elin, men facebooks information om att det var 95% chans att jag skulle bli full så gick jag ut ganska hårt. Kollade på idol, drack några öl och åkte sedan mot stan. Jag och Elin.
En pub i lokalen som tidigare var Bokia? Det har hänt grejer! Dom behöver bara lite grädde och farinsocker i sitt utbud för att jag ska komma tillbaka igen.
Vi gick till kinesen. Satt och pratade med något som verkligen såg ut som en tvätt-äkta volvo-raggare. Kepsen, snusen, fula jeansen, "hur tänkte du nu"-skorna, allt fanns där.
Dennis, en kompis till Elin, var så full att han knappt kunde stå upp, men det rörde inte vakten i ryggen. Dom skulle släppa in djur om dom kunde, det fanns ju typ två gäster på stället. Att jag erbjöd garderobs-personalen en euro istället för tjugo kronor gick också hem. "in bara in, fler folk. En till" verkade snurra i huvudet på honom.
Vi lämnade kinesen. Gick till vattenhålet (jag trodde hela tiden Elin menade Hålet i väggen - vilket är fyllemat-stället. Så jag sa hela tiden "INTE ÄN") På vattenhålet var det full rulle, femtio spänn i inträde till o med. Stället går nog runt!
Någonstans på vägen fiskade jag upp en gammal Arvika-kompis. jag trodde det var Erik han hette, men det var ju Alex visade det sig sen. När jag pratade med honom svarade jag på mina egna frågor, likt någon envägskommunikation. Jag sa "Hur är läget?" Han svarade varpå jag säger "själv då"
Nåja på Vattenhålet träffade jag gamla bekanta likt David Gustafsson. Och hur tänkte han när det första han sa var "Du är lika smal än" våra högstadieår såg ut som följande: "JÄVLA ANOREXIAFALL" "JÄVLA POLAAACK" haha, vi satt hon rektorn vid flera tillfällen. Vad ville han att jag skulle svara? "Ja, och du är fortfarande polack"
Vi köpte nötter på vattenhålet, ingen ville smaka mina nötter. Jag bjöd alla. Jo, förresten en dam ville ha. Hon blev min stora favorit den kvällen och så fort vi sågs så kramades vi. Bara sådär. Som att vi inte hade setts på flera år, vilket vi iofs inte har. Vi har aldrig setts.
Sen tvingade jag Elin att bjuda på en flaska vin och en öppen dörr för efterfest. Vilken härlig blandning. Jag, Alex, Elin och Roger(?). Vem var han, Elin svara på det. Han var ju görgammal och jag förstod ingenting. Hur kom  han med? Haha. Sen bytte jag och Alexander skor. Sådär som indieungarna gör. Så jag hade en så himla fint sliten svart converse-sko på ena foten och min egna vita converse-sko på andra. Idag är jag så himla glad att vi bytte tillbaka innan det var dags för hemgång.
Sen har jag lite ont i magen, för ovädret på Sicilien som håller på o tar en massa liv. Carro och Gustaf är där. Och vi får inte tag på nån av dom. Men det går nog bra det där, så säger vi här hemma jag och mamma. "Dom har nog bara ingen mottagning"

En helt vanlig fredag.

Jag gillar när folk berättar hur jag känner. För då kan jag känna efter och svara antingen "ja, men så är det precis" eller "nej, det där stämmer inte alls" Sofia fick vara nån form av terapeut idag. Jag är ju kass på att veta vad jag själv känner, vad jag vill göra med mitt liv och allt sånt där och då sitter det alldeles utmärkt med någon som pratar utan att vara rädd att trampa mig på tårna.

Snart vankas det höstpromenad. En dusch bara, sen är jag fit for it.

Mamma Monica och kändisarna

Jag sitter och letar igenom min mammas dator i jakt på roliga bilder från svunna tider. Efter en hel del tittande så inser jag snart att min mamma har tydligen något speciellt öga för kändisar. Hon gillar dom kanske, helt enkelt.


Eller är hon rent av vän med dom? Ett hemligt liv vid sidan av sitt eget? jag funderar på att ge ut en bok "Min mamma och kändisarna" Eventuellt göra en kallender åt henne att använda under 2010.

Sen kan jag inte låta bli att undra hur människan, som bosatte sig ovanför mamma, tänkte när hon tydligen gav sin son en studsboll som han snart studsar sönder golvet med. Är det kanske ett bowlingklot?

Se förresten på min födelsedagstårta som min syster bakade åt mig för tre år sedan, eller är det en daim-pizza? Ingen vet riktigt, och hela familjen undrar än idag.


RSS 2.0