Tänk om man sa en så lång mening så att man var tvungen att fira födelsedag mitt i meningen.

En helg i karlsham såg ut som följer:

Fredagen kom jag till karlshamn. Fina Karlshamn måste jag säga! Jag och Sofia kollade på alla avsnitt som hittills finns av Riverside. Sen lagade hon god pasta åt mig och det blev vin och alfapet. Vi är ju kanske inte dom som bryr oss sådär värst mycket om regler. Låter ordet bra så kan det få finnas, så mycket roligare då!
Sen gick vi på Synth-klubb. Kära, kära nån. Vilka lirare! Det var någon nyöppnad klubb och Karlshamn, som inte är alls mycket större än Mjölby, kan väl inte ha sådär värst många synthare tycker man. Dom måste ha varit så glada de som var där. Gör höga platåstövlar, blått hår och alla dessa nitar. Men det bästa av allt är dom ser görhårda ut, och sen börjar dom prata.. men den där mesiga dialekten. Hahaha.
sen fanns det visst önskemål från joels sida att jag skulle bli ihop lite lätt med hans vän, eller hur det där nu egentligen låg till vet jag inte. I vilket fall som helst så började det så fint och han var snäll och rar. Sen blev det efterfest och kortleken åkte fram, som så många gånger innan. Tanken var att jag skulle gå på avslut, trolla honom i säng så att säga, men vad händer då? Då DISSAR han mitt korttrick. han förstör hela tricket genom att gömma det kortet han skulle tänka på. Hur tänkte han? Som att bryta tennis-armen av Björn Borg. Där dog iaf festen och jag la mig ner och somnade. Djupt sårad. Iaf en sekund.

Lördag och vi började på kondis. Ett fint sådant, med stringhyllor och mysiga koppar att dricka kaffet ur. Sen gick vi en sväng mot havet och tillbaka hem för att äta taco-gratäng. Fint som snus!
Galen kväll, men ack så kort då jag somnade innan tio. haha.

Idag hann jag med att äta falafel med Sofia innan jag tog jeepen hem igen. En sån härlig hemresa. Jag proppade cdspelaren full med Håkan-skivor. varenda en faktiskt. och sjöng med så att bilarna på motorvägen måste undrat när dom körde om mig. Men fint var det! Och jag är glad, fortfarande! :)


det kan mycket väl vara så att vi var dom mest ocharmiga gästerna på konditoriet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0