BortsprungenKatt

Men nu är det väl årets vackraste jäkla tid? Lyssnar på kyrkpsalmer hela vägen till jobbet pga sån skolavslutningsfeeling med allt grönt. Som ett psykfall åker jag där mellan Vadstena och Mjölby och sjunger med till "Nu grönskar det i dalens famn" med orgel som bakgrundsmusik. Så vackert så man vill dö. (inte min sångröst då. obs. osv.)

 

Sen har Håkan släppt ett nytt album också. Håkan, va. Denna jävla stöttepelare i livet de senaste 15 åren. Genom vått och torrt har han varit min trygga punkt. 

 

Läste denna fina artikel och relaterar nåt så otroligt. Första gången. Jag minns! Jag minns iofs inte allra första gången jag hörde Känn ingen sorg för mig Göteborg men jag minns första gången jag golvades så totalt. Första och enda gången. Som att nån svepte undan marken under fötterna på mig och jag två timmar efter spelningens start inte visste vem jag var. Eller så visste jag det då mer än nånsin. 

 

Ibland säger nån till mig att de hittat till den här bloggen genom att googla på något helt annat. Får PANIK av den vetskapen. Fick lösenordsskydda direkt pga står saker här i sen 2008 och allt var inte då vad det är nu, kanske sa man inte ens chokladbollar på den tiden. Den här bloggen är alltså inte körd genom ett pk-filter så att säga. Ha överseende med det. Jag har lärt mig massor de här åren och tider förändras. Puckade saker som står skrivet är kanske dels för att jag var puckad, men också för att jag inte hade lärt mig saker jag nu har lärt mig. 

Men så kom corona och satte allt på hold och jag tänkte att kanske kan det vara kul att skriva lite igen. Jag läste igenom några av de senaste inläggen och det var ju helt klart en kaosig tid i mitt liv. Tyckte jag mådde bra men inser nu att jag mådde skit och kanske är det alltid så, att man ser tillbaka på saker på ett annat sätt än man upplevde dom. 

 

Nu är jag iaf stabilare. Och skrivsugen igen! 

Kolla fin sänggavel jag har! 

Så peppad på att leka loss med den så fort den laddat klart. 

Jag har hälsat på Krillan i Portimão! Eller jag gör än, men ska till Sverige idag. 

 

Jag har CARPAT dagsljus. Ljuset alltså <3 exploderar lite inuti när jag tänker på att den kommer nu...våren. Och sommaren. Allt blir bra då. 

 

En dag tatuerade jag mig också. Parkerade mig i stolen och klev inte ur den på typ hela dagen. Väl värd spenderad fjärdedel av resan. Eller? Hade kanske hellre carpat sol, men kul med tatueringar. 

 

 

 

Nu ska jag äta frukost, sen till Sverige där jag ska möta bästa barnet och mormorn för vidare färd med natt-tåg till Åre. <3 

 

Såhär fredagsmös vi i (trumvirvel) fredags. Fick "bygga" en soffa av madrasser och kuddar pga att min soffa inte kommit än (har alltså blivit lägenhets-bo igen). Det var inte mycket värt tydligen, då barnet alltså valde sittplatsen ovan. 

 

I lördags såg jag ut typ så: 

 

Mors! 

Idag är det Internationella kvinnodagen och jag tänker därför på en händels från lucia förra året. Vi var ganska sena in på förskolan till årets luciatåg och Elton hade dessutom bestämt att ha både tomteluva och luciakrona, så det var ganska mycket med ombytet och så. Elton är ju lite försiktig, eller iaf avvaktande i nya miljöer och när han insåg att hela förskolan var nedsläckt och att föräldrar satt överallt så blev han lite nervös. 

Det hade vi föräldrar inte tid att ta i beaktande utan vi förste in Elton bland de andra barnen och pedagoger och gick och satte oss. Det skavde lite hur det skulle gå, om han var ledsen eller inte. 

 

Så fort vi satte oss tågade det lilla sällskapet in. Allra först kom en flicka som bokstavligen drog in Elton i armen. Inte nog med det så hade han en annan flicka som puttade på honom i ryggen, medan Elton nervöst satt hälarna i golvet. In kom han och sjöng gjorde han och var såklart jättestolt efteråt. 

 

När jag tänkte på det där så var det liksom som en metafor för hela mitt 2017. Sex tjejer har verkligen lett mig framåt genom hela det året. Inte styrt, utan lett. Och jag är så offantligt glad över dom personerna att jag på riktigt kan grina lite ibland när jag tänker på det. Puss till Drömmen, Christel, Elin, Jessica, Karin, Jennie. Ni är fan bäst. Utan er hade jag varit en våt fläck nånstans. 

 

Obs, alla ni andra asbra brudar i min närhet, ni är också bäst. I perioder så faller det sig ju bara så, att vissa har mer tid och ork att finnas där i jobbiga situationer än andra. Inget konstigt med det. Tänkte bara passa på att hylla dessa sex en dag som denna. Tjejkompisar är fan meningen med livet det. <3

 

 

Oooooch angående kvinnokampen så blir jag så rörd av historiska kvinnor och nutida kvinnor att jag förmodligen inte kommer göra annat än gråta idag. Nonstop. 

Jag fyller år snart! Jag önskar mig bäddset från Dirty Linen. Typ ljusrosa eller gråa månne? 

Slut på meddelandet. 

Helgen är förbi! Här är några saker jag roat mig med:

 

- Jag var själv på bio! Klockan 14 intog jag Mall of Scandinavias vip-biosalong, göttade ner mig i fåtöljen och såg denna: 

 

Så himla fint litet sidospår till verkligheten. En blygsamt bra film som inte gör mycket väsen av sig, men ändå är så välgjord och fin. Se tycker jag! Så välskrivna karaktärer också.

 

- Jag har hängt med Elin typ ett dygn, kolla på oss va! Bilden är inte alls från helgen såklart, utan från Peace and Love, 2009?

 

 

Vet inte hur många gånger jag av princip inte berättat att jag har kille när nån är på utan att jag är intresserad. Första motfrågan på "nej, jag är inte intresserad" är ALLTID "vadårå, har du kille?" 

Sluta genast med detta. 

 5 saker jag brukar tänka
– Nu är det ljust fast det inte var det vid samma tid förra veckan. 
– Gjorde jag det där eller tänker jag bara göra det? 
– Måste snappa detta. Justja, hon har ju inte snapchat. (Oftast om Linn)
– jag ringer den (om allt jag tappat bort för stunden)
– måste pinteresta mat. 

5 saker jag brukar drömma om nätterna
– Att folk runt mig inte fattar vad problemet är och jag inte lyckas berätta det. 
– Att jag hänger med Håkan. Att vi liksom är polare i gäng och det är inget konstigt alls. (Min mest vanliga dröm) 
– Att jag är ihop med SÅ konstiga människor. Sånna jag kanske inte sett på 20 år. 
– Att jag faller från helt sjuk hög höjd, typ flygplanshögt, och i fallet lugnar mig med att det är bara en dröm, jag kan inte dö. (Konspirationsteori-Ellen) 
– Att personer ser annorlunda ut, fast ändå är sig själva. Typ "jag drömde att jag och drömmen, som såg ut som Elin, var på fest" fast det liksom ändå är drömmen. Så yrt. 

5 saker som jag vill ska hända innan året tar slut
– New york-resa. Same procedure as every year. 
– Gröna, varma, torra sommarnätter. 
– att Fi kommer in i riksdagen 
– att jag får till en riktigt klockren skid-dag (utför). Roas alltid mest av när det är över än så länge. 
– att allt ska va bra. Och lugnt. 

Silvana Imam sätter ribban för 2018

 

 

Nytt år! Det här året ska jag leva så jävla o-djupt. Kul och hjärndött, lite den. 

Som det här publikhavet: 

 

 

 

Det var väl TIDER DET, innan alla stod och filmade hela konserterna och tänkte på alla likes de skulle få dagen efter. Våga vägra mobil på konserter säger jag. Det ska ju va dans, dans, dans. 

 

Vi kanske hörs igen. 

Mors! 

Två youtubeklipp jag tycker är omotiverbart roliga. Inser att jag skrattar alldeles för mycket åt dessa. 

 

 

 

 

 

 

Än är det bara tisdag, känns som evigheter till helg! Men trots det så är jag pepp på aktivitet, ska jag äntligen få till min publördag i Linköping kanske? Ta Drömmen under armen och parkera oss. Eller så är jag bara hemma och skedar Elton och äter popcorn. Tur jag har några dagar att fundera på. 

Tills dess ska jag kolla på Paradise Hotel. <3

Alltså fick feeling igår på HM i Gallerian och köpte typ alla plagg jag provade. Måste nu hitta tusen festtillfällen att använda alla fräsiga kläder på. 

 

Typiskt mig så fort det är höst. Vet dock inte hur hjärnkontoret jobbade när jag köpte denna jacka: 

 

På kvällen tog vi en fördrink på Rival och sen middag på Pelikan. Carolines svägerskas man jobbar där så det blev lite mer dryck än tänkt. Vi började liksom med nubbe? Nu är man gammal! 

Sen var vi nog lite för fnittriga på Göta Lejon, där Ola Salo m.fl framförde låtarna från Jesus Christ Superstar. Så kan det gå!

Kom på att det hänt mig med jämna mellanrum, med saker som:

- en lila plånbok med ett hästhuvud på (var 8 år)

- en furby 

- 2 tv-dosor till samma tv (har flyttat från den andressen, dosorna dök aldrig upp. 

- två gråa tröjor 

- en svart mössa. 

Dom där sakerna ovanför finns inte! Dom har gått upp i rök. Så sjukt. 

12 år, 37 spelningar och tusentals timmar med skivorna. Håkans musik är min trygghet och så fort jag ska göra något där jag känner mig osäker så sätter jag på nåt så självklart som t.ex Känn ingen sorg för mig Göteborg och inser att den låter exakt som vanligt, hur det än känns i mig. Varenda ton är densamma. Den är vad den är, precis som livet. 

Jag lyssnar på dagens poddavsnitt at Alex och Sigge. Precis i början berättar Sigge att han varit på middag och suttit bredvid en kvinna som bott i Ryssland i tio år, han berättar då hur HÄFTIGT det är att psyket liksom letar efter gemensamma nämnare och gör att han kan prata som att han bott i Ryssland i tio år, fast han egentligen varit där i tre dagar för 20 år sedan samt sett en dokumentär om Putin. Dom pratar en stund om detta, testar olika senarier och imponeras över hur duktiga dom är på att prata om saker de inte vet något om, istället för att fråga den som vet mer om ämnet. 

Varför fattar inte dom att det är mansplaining? 

 

En gång satt jag på trettondagsbal bredvid nån snubbe som pratade på som snubbar gör mest. Efteråt fick jag frågan av en annan kille om min bordskavaljer möjligen bara pratade om sig själv? För det gör han tydligen alltid. Då slog det mig att jag inte ens reflekterat över detta, jag tänkte att ja, det är klart han gjorde. Sådär som snubbar gör. Just den här råkade bara vara likdan även mot andra män. 

 

När det varit terrordåd i Stockholm och sen Barcelona så säger en manlig reporter att det är så himla fruktansvärt och HEMSKT att man ska behöva vara RÄDD och behöva tänka hur man undviker att hamna i en terrorattack när man rör sig på offentliga ställen och jag känner bara att hej-och-välkommen-till-alla-kvinnors-vardag vilken mörk natt som helst. 

 

-Lät väl bittert detta. Inte alla män ni vet.