BortsprungenKatt

Jag lyssnar på dagens poddavsnitt at Alex och Sigge. Precis i början berättar Sigge att han varit på middag och suttit bredvid en kvinna som bott i Ryssland i tio år, han berättar då hur HÄFTIGT det är att psyket liksom letar efter gemensamma nämnare och gör att han kan prata som att han bott i Ryssland i tio år, fast han egentligen varit där i tre dagar för 20 år sedan samt sett en dokumentär om Putin. Dom pratar en stund om detta, testar olika senarier och imponeras över hur duktiga dom är på att prata om saker de inte vet något om, istället för att fråga den som vet mer om ämnet. 

Varför fattar inte dom att det är mansplaining? 

 

En gång satt jag på trettondagsbal bredvid nån snubbe som pratade på som snubbar gör mest. Efteråt fick jag frågan av en annan kille om min bordskavaljer möjligen bara pratade om sig själv? För det gör han tydligen alltid. Då slog det mig att jag inte ens reflekterat över detta, jag tänkte att ja, det är klart han gjorde. Sådär som snubbar gör. Just den här råkade bara vara likdan även mot andra män. 

 

När det varit terrordåd i Stockholm och sen Barcelona så säger en manlig reporter att det är så himla fruktansvärt och HEMSKT att man ska behöva vara RÄDD och behöva tänka hur man undviker att hamna i en terrorattack när man rör sig på offentliga ställen och jag känner bara att hej-och-välkommen-till-alla-kvinnors-vardag vilken mörk natt som helst. 

 

-Lät väl bittert detta. Inte alla män ni vet.