BortsprungenKatt

Eller nu är jag ju på rätt väg med penicillin utskrivet och allt. Är bara så jävla trött på att varendaste sekund jag somnar till så vaknar jag upp i en jävla sjö av mitt eget svett så att jag får ta av varenda plagg jag har (duscha om ork finns) och sen vända alla kuddar och täcken och sen somna om. 

För att då vakna så fruktansvärt kall att jag skakar så att Christian vaknar i andra änden och jag får lov att ta på mössa, sockar, långärmat och mjukisar. Och så om och om och om och om igen. 

Det slog mig att jag i onsdags hade lite, lite känningar av en utinvägsinfektion och att jag i torsdags var sängliggandes hela dagen. 

Några vändor på Google och diverse familjesidor (samt tips från drömmen) så misstänkte jag att det är just uvi jag har. Ajajaj, läste en förlossningsberättelse om en kvinna som födde i v.25 pga feber vid uvi och tänkte att jaha, då ska hen komma nu då, Elton. 

Ringde vårdguiden och det var väl ingen gravidexpert kanske, så jag blev kopplad till förlossningen i Lkpg. 

När barnmorskan svarade och jag började prata så hörde jag att det här var inte så genomtänkt. 

"- hej, jag är gravid i vecka 23 och misstänker att jag har en urinvägsinfektion" 

" - ok. Svider det när du kissar då"

"Ehhh... Nej. Men jag såg på nätet att det kunde sätta igång så att bebisen föds" 

"- hm, internet ja. Har du sammandragningar då?" 

"- eh, näe, det känns precis som vanligt. Hen sparkar som den brukar. Men jag har lite feber. Och det är så konstigt för jag har varken ont i hals eller är förkyld utan verkligen bara feber." 

" - okej. Så du har inte ont nånstans, det svider inte när du kissar och inga sammandragningar? Bara feber?" 

" (börjar förstå hur det låter) -ja, precis"

"- nej, det är nog inget barn på väg" 

Jag ser framför mig hur jag svartlistas där. Hur dom tänker "den här, henne får vi att göra med" 

Ska aldrig mer googla. 

Det var allt. Nu vet ni att det är synd om mig. 

I lördags skulle vi ju alltså bjuda in lite fint fölk på tapas och det krävdes en hel del förberedelser. Jag hade dagen innan varit i Motala och köpt en köksmandolin (en sån här) för att kunna göra tunna schnygga auberginechips (där resultatet blev skit, SÅ inte värt det. Men det visste jag väl inte då heller) 

 

Lördagmorgon och Christian skulle jobba förmiddag och hur mycket jag än älskar att ha honom hemma så var jag lite pepp på att få vara själv hemma och gå bananas med städning och matlagning. Klockan sex ringde klockan och jag hade varit vaken mellan klockan 3 och 5, bara för att jag helt enkelt är det varje natt. (Fast det brukar vara mellan 02 och 04, helt annan historia) 

Jag var alltså pepp på att först somna om och sen vakna igen och gå bananas. Det jag inte hade räknat med var att Christian skulle börja dagen med att säga "Jag behöver egentligen inte jobba, jag är nog hemma istället" Det ingen av oss heller hade räknat med var att jag skulle bli sur av den här informationen, jag hade ju planerat värsta kvalitetslördagsmorgonen. Summan av kardemumman var att Christian åkte och jobbade, ingen var längre sur. Jag somnade dock inte om, utan gav upp och började dra igång med allt som skulle dras igång med. 

 

Hade sånt jävla flow. Det baconlindades dadlar och friterades nachochips, jag blandade guacamole och förberedes sparristoasts. Sen skulle jag hinna upp på stan också och köpa vin och ost, jag skulle bara lägga ihop en tomat och mozzarella-sallad så var precis allt klart. 

Nu kom mandolinen till användning igen, jippi vad smidigt tänkte jag och plockade fram den. Det där satans skyddet som håller fast grönsaken låg högst upp, längst in i skåpet och jag var bara först tvungen att testa så att den var inställd på rätt tjocklek. Jag höll alltså tomaten i handen och drog en skiva. Perfekt tjocklek! Jag fick feeling och gjorde ytterligare några och vips så hade jag även gjort en skiva tumme. Synd.

Nu gick allt så jäkla fort. Jag blev helt iskall, drog ett djupt andetag, spolade det som var kvar av tummen under kallt vatten, lindade in den i papper, höll i högläge, tryckte hårt som tusan och ringde  brandmans-Christian. 
Christian som jag alltså bara ett par timmar tidigare i princip tvingat iväg till jobbet. 

Han kom hem och när det gick upp för Christian (vän av ordning) att jag inte använt redskapet som håller fast tomaten så tittade han på mig ungefär som att jag hade mördat hela hans familj. Alltså kärajävlanån det skulle verkligen aldrig hända Lars Christian Karlsson att han använde mandolinen på det sättet jag hade gjort. Han har alltså ordnat en egen låda för "vassa föremål" i köket där knivar, osthyvlar och potatisskalare ligger, så att man vet att när man öppnar den, då är det full försiktighet som gäller. 
Han har handskfacket i bilen fyllt med värmeljus så att man överlever om man blir stående mitt ute i ingenstans utan mobil i iskallt väder. Alltså alla säkerhetsdetaljer som går att tänka på, har han tänkt på. Så jag var sådär populär hemma. Han var iaf lite nöjd när han fick plåstra om, jag vågade inte ens titta på såret, utan la min tumme helt i hans händer. (i princip bokstavligt, då han även fick äran att slänga den del av tummen som låg på skärbrädan. Självklart i gröna påsen, allt för miljön) 

 

Så var det med den lördagen och det var ganska knöligt att fortsätta planera middag efter detta, som tur var det mesta klart och bara att slänga in i ugnen och så, så det gick vägen. 

Jag blödde förresten i ungefär 3 timmar från tummen innan vi fick stopp på det. Det rann blod längst armen och det gick igenom precis varenda kompress som sattes på. Men nu har vi ordning på den här och idag är det bara plåster som gäller. 

Vilken tur att en tjej som jag, som inte är så himla noga, blev ihop med en kille som Christian, som tänker på allt sånt här. Annars hade jag väl varit död för länge sen. 

Gårdagen började med att jag tyvärr inte åkte och firade Leo som fyllde ett helt år. Tänk, ett helt år va. Galet. 

 

Istället förberedde jag och Christian en tapasmiddag som vi skulle bjuda Sandra, Eric, Charlie, Kamilla och Hampus på. Det var kul att laga massa mat och planera så där många rätter, Och så var det såklart kul att det kom så göddiga gäster till oss och åt upp maten. 

 

 

Har jag varit en sväng i Stockholm. Vi åt lunch på Södra Teatern. Det är gött i Stockholm! 

 

Igår var det söndag och då brukar vi mest kolla på film, ännu mer relevant igår när det var så tusans grått ute, iaf till en början. 

 

Vi gjorde en paus och åkte och fixade till Christians volvo som ska sälja. Kom och köp, här! 

Först kollade vi på Big Fish, denna filmernas film. Underbar nåt så djävulskt. 

 

 

Kom och köp! Ni får den för 7000 bara för jag är så snäll. 

Det är ju helg. Härligt! Igår var vi på afterwork på Valven och sen när det skulle visas fotboll där så kilade jag hem till idol. 

Men HUR kan det redan vara torsdag? 

Årets julbord är bokat! Vår årliga tradition, då alla bor på väldigt skilda håll, är att äta julbord någonstans ihop. Och precis som tidigare år så är det jag som är mest pepp och därav står för bokning och googlar fram vem som har godast prinskörv.  

 

I år blir det på Ombergs turisthotell och helvete vad mysigt med jul, jag längtar ihjäl mig. 

 

Lite av min favoritsyssla här i livet är att sitta på en pub. Helst något brittiskt/Irländskt och sen bara sitta där i tusen timmar ungefär. 

 

Detta fick jag med mig Christian och Björn att göra igår kväll. Vi gick på Överste Mörner i Linköping och åt och drack. Och vi drack och åt.  

Sen smet vi hem till Rickard och lekte lite spel och sånt. Vid ett var vi hemma igen och det var en himla fin liten lördagskväll. 

Iförd mjukisbyxor, luvtröja och hår som självtorkat i en knut (behöver jag ens nämna osminkad) vinkade jag av Christian som cyklade iväg i helkostym till herrklubbsmiddag. 

Det är olika hur man firar sin fredag. 

Idag är det kanelbullens dag. Gör er själva och era grannar en tjänst och baka, baka, baka. Luktar ju så satans gott. 

 

Jag har redan ätit en och ska senare iväg och bodypumpa bort den så att jag kan äta upp alla jag senare ska baka. 

Igår på Morgonpasset i P3 pratade de om jämnställda festivaler, alltså festivaler som har lika många kvinnliga som manliga akter. Jävligt ironiskt att ungefär all musik som spelades under programmet framfördes av just manliga artister. Lite av en asmiss där. Men, men. Dom lär sig kanske något de också. 

 

Jag tänkte, förmodligen igen, slå ett slag för den coolaste personen jag vet. Nämligen M.I.A. Så jävla passande att hon är just kvinna. 

 

Man kan lyssna på ett av tidernas kanske bästa album, Arular, här. Bara att höja basen och gördansa.