Doktorn såg upp från sina papper. Hjärtat krossat på elva ställen.
Men nu är det väl årets vackraste jäkla tid? Lyssnar på kyrkpsalmer hela vägen till jobbet pga sån skolavslutningsfeeling med allt grönt. Som ett psykfall åker jag där mellan Vadstena och Mjölby och sjunger med till "Nu grönskar det i dalens famn" med orgel som bakgrundsmusik. Så vackert så man vill dö. (inte min sångröst då. obs. osv.)
Sen har Håkan släppt ett nytt album också. Håkan, va. Denna jävla stöttepelare i livet de senaste 15 åren. Genom vått och torrt har han varit min trygga punkt.
Läste denna fina artikel och relaterar nåt så otroligt. Första gången. Jag minns! Jag minns iofs inte allra första gången jag hörde Känn ingen sorg för mig Göteborg men jag minns första gången jag golvades så totalt. Första och enda gången. Som att nån svepte undan marken under fötterna på mig och jag två timmar efter spelningens start inte visste vem jag var. Eller så visste jag det då mer än nånsin.
Det här är inte från den kvällen dock, det här är Gröna lund ett par år senare. Skoja inte om att det var mindre folk i publiken då. Herregud, är så glad att jag sett Håkan på så små spelningar. Nu står man som en skit i havet bland 70 000 andra på Ullevi och det har såklart också en tjusning. Men är glad att jag gjort båda. Eller nu står man ju inte alls på Ullevi. Förstås.
Vad tycker jag om albumet då? Ja, det är lite svårt att svara på för kommer knappt förbi första spåret pga måste lyssna igen och igen och igen. O.Tro.lig.
Nog om detta. Nu kaffe.
Ta bloggen för vad den var.
Ibland säger nån till mig att de hittat till den här bloggen genom att googla på något helt annat. Får PANIK av den vetskapen. Fick lösenordsskydda direkt pga står saker här i sen 2008 och allt var inte då vad det är nu, kanske sa man inte ens chokladbollar på den tiden. Den här bloggen är alltså inte körd genom ett pk-filter så att säga. Ha överseende med det. Jag har lärt mig massor de här åren och tider förändras. Puckade saker som står skrivet är kanske dels för att jag var puckad, men också för att jag inte hade lärt mig saker jag nu har lärt mig.
Men så kom corona och satte allt på hold och jag tänkte att kanske kan det vara kul att skriva lite igen. Jag läste igenom några av de senaste inläggen och det var ju helt klart en kaosig tid i mitt liv. Tyckte jag mådde bra men inser nu att jag mådde skit och kanske är det alltid så, att man ser tillbaka på saker på ett annat sätt än man upplevde dom.
Nu är jag iaf stabilare. Och skrivsugen igen!
