BortsprungenKatt

För att göra en lång historia kort så har mamma legat på sjukhus en längre tid för att undersöka varför hon tappat talförmågan och rörelseförmågan i högersidan av kroppen.
En tid av förbannad oro, sömnlösa nätter och en stor klump i magen - Hela tiden.

Nu har man kommit på, efter att tittat på hjärnan från insidan (HUR KAN MAN ENS GÖRA SÅNT. Det är så stört, men ack så bra) så har man upptäckt att det var en inflammerad tand som ställde till med eländet. bakterierna hade alltså färdats med blodet till hjärnan, satt sig till rätta och göttat in sig i en såkallad inkapslad infektion, som tryckte på de delar av hjärnan som påverkar tal och rörelse.

Hur sjukt detta än är så är det iaf fastslaget att mamma ska bli helt återställd och jag vågar knappt tro att det är sant. Jag vill gråta av lättnad bara jag tänker på det.

Usch, den här resan har fått mig att börja tänka så jäkla mycket på hur snabbt saker och ting kan ta slut. Jag är iofs ganska duktig på att ha roligt jämt, men ändå. Hur mycket skit man lägger energi på, när man egentligen bara borde vara glad och jävligt tacksam över hur bra man har det.
Samma med all denna jävla elände i vår "vackra värld" BläBläBlä för allt skit som händer, jag blir så ledsen av det. - Men nu ska jag vara glad istället, åt att jag har det bra. Fast jävligt medveten.  

I söndags fick jag ett mms av Jalle, som blev bjuden på lunch av mamma inne i Motala (lite permis skulle man kunna säga.)

Den ölen måste ha varit förbannat god.

En till helg har passerat och det blev en billig sådan! Billig, rolig och lite sjuk. Jag alltså, inte helgen.


I fredags åkte jag, Matte, Eric och Madde ut till Maddes kompisar i Strålsnäs och spelade rundpingis i deras iskalla uthus. Det var så himla pepp men tyvärr var inte jag det. Jag dog nån slags migrän-förkylnings-överfrossa-död och halvlåg i soffan medans resterande sjöng ut i nåt form av kareoke-försök.

Gud levererade för helt plötsligt sa en hane "Jag ska till Mjölby om nån ska med" så jag studsade in i bilen och var så. jävla. nöjd. när jag kom hem att jag slapp gå till busshållsplatsen, åka buss och stanna två extra timmar.

---

Lördagen kom och det var fotbollsturnering i Lagmanshallen.

Efter det drack vi vin hos Matte och sen gick vi på fest. Hemmafest, det var inte igår. Det var kul! ´

Nu ska jag gymma. Mors!

Idag har jag varit ute hos pappa och tittat till hans kissekatt Torbjörn. Ni vet han som törstar ihjäl så lätt. Eftersom djavulen använder mina äggstockar som bostad och eftersom jag är jävligt hängig i allmänhet så badade jag bubbelbad.
Jag fick till det! Det är inte ofta. Jag brukar aldrig njuta så där som en del ser ut att göra av sitt bubbelbad. Men nu gjorde jag det.

Jag hade lyxat till det med en ansiktsmask och jävlariminlillalåda vad den stelnade. Jag gapskrattade åt hela grejen utan att mitt ansikte rördes en enda millimeter, jag såg ut som jag hade exakt samma ansiktsuttryck som innan, fast jag skrattade. Ungefär som botox gissar jag. Jag hade en väldigt rolig stund där med min mask iaf. "Men kära nån" sa jag ett par gånger utan att läpparna rörde sig.

Sen hade pappa något badskum från Barnängen och det luktade så nostalgiskt att jag var tvungen att titta mig i spegeln så jag inte hade gått bakåt 15 år i tiden. Det måste varit exakt samma märke som man buibblade med som barn.


Det här är mest för att Sofia tycker det är så äckligt med hud. Smaklig spis!

Igår dog jag i soffan om orkade inte ta mig en centimeter åt nått håll. Jag var alldeles skakig och kallsvettig och huvudet sprängde. Trodde jag skulle vara dödssjuk idag, men det är lite bättre. Undra om det var nån slags migrän eller tränings-sjuka. kroppen är ju inte så van vid att röra på sig.

Idag har jag tagit det jäkligt passivt på morgonen och sover så fort jag kommer till. Fast nu är det färdigt med det, dagen får börja nu känner jag. det ska passas katter åt pappa, solas solarium, träna, jobba, citygrossa, betala räkningar, duschas, tvätta håret. Vem tusan hinner vara sjuk?

Förresten så tänkte jag njuta av gårdagens Big brother nu, men självklart så fungerar det inte, mycket därför valde jag att friskförklara mig.

Mors! O trevlig helg!

Det är dags för lön. Kylen känner det lika väl som jag! Allt som ligger i frysen är paket med korv, men eftersom februari var en vegetarisk månad så får dom ligga kvar där.
Så igår blev det pasta och pesto. iofs var jag inte ens sugen på kött. Det känns som jag fått mer avsmak av en månad utan, än vad jag varit sugen på det.

Imorgon bär det av till City Gross. Och så ska det gymmas också, det ska det redan idag. Femte gången sen i torsdags, jag undrar hur länge den här statistiken håller i sig. Dock är det bar roligt och det känns inget jobbigt att ta sig iväg dit. O så jävla gött att svettas och få upp pulsen. Det har ju inte direkt varit varje dag i mitt liv som den ökat tidigare.

Sen röker jag inte längre, mer än till fest. Så 2011 verkar bli hälsans år. Fint!

Big Brother följs slaviskt också, precis som för 8 år sen. Men ut me den där Nicky, kan han heta så. Jag stör mig bara jag ser honom. Dansar och lever fan. Det är nåt i ögena på'n. Gillar'n inte.

Nu ska jag snart dricka kaffe. Jag kunde verkligen inte somna igår, jag snurrade och snurrade och tänkte och frös och snurrade och rös och snurrade och frös. Och sen somnade jag.

-13 och snö så att det måste skrapas på insidan av vindrutan.
Perfekt väder för låga Converse!

Sen är dom ju så o-hala också. Himla bra.

Jag smider storplaner och har mailat alla min gängmedlemmar i f-gänget om att ta en husbil en liten lätt sväng i Sverige i sommar. 300 mil.

Jag vill upp högst som fan i Sverige och känna in midnattssolen och annat vackert där uppe.
Så nu planeras det och dröms här. Jag sätter nålar i Sverigekartor och drar med snören, räknar ut mil/dag och bensinkostnader.


En rutt på 8 dagar. Och med en bensinkostnad på 4500 svenska kronor så är det egentligen inte en omöjlighet. Med tanke på att man kör runt sitt boende, alltså inga boendekostnader.
Såhär har jag tänkt:

Mjölby - Järvsö 54 mil
Järvsö - Umeå 42 mil
Umeå - Överkalix 36 mil
Överkalix - Kiruna 25 mil
Kiruna - Arvidsjaur 37 mil
Arvidsjaur - Östersund 45 mil
Östersund - Karlstad 54 mil
Karlstad - Mjölby 20 mil.

Och vips, så blev det visst 313 mil. Sen vet jag inte riktigt med Karlstad, det går ju att diskutera sista biten hem tänker jag.

Fint vore det iaf!

Idag visar Mia Skäringer sin föreställning Dyngkåt och hur helig som helst på Cirkus och hade det inte varit för att mamma blev så tusans sjuk så hade hon, jag och Carro suttit på tredje raden och tittat.
Jag är absolut inte ledsen över det, om man jämför med hur glad jag är att ha en mamma som ska bli frisk, men fy bubblan vad jag hade velat sitta där ikväll. Skrattet som fastnar i halsen för att det egentligen är bäcksvart.

Men så fort mamma är på benen så åker vi på en av hennes föreställningar, så är det sagt.

Iaf så var vi ju tvugna att få sålt på våra biljetter. Vilket bestyr, trodde vi, men jag har blivit nedringt och söndermailad och smsbombad. Jag förstår varenda en så himla väl.

Den första som ringde var en Katrin. Å, katrin! jag tycker så mycket om henne, och aldrig har jag träffat henne. Sen visade det sig att hon hade gett mig fel nummer, men i sista sekunden hörde hon av sig och nu är biljetterna hennes. Fina Katrin! Lyckliga katrin!

Så jag är väldigt glad att rätt personer nu får sitta på tredje raden.

Nåja, nog om detta. Nu är lunchen slut. Nu kallar jobbet.
Jag vill förresten träna exakt varje dag framöver, men det kommer ju Elin aldrig gå med på. Typiskt.

I morse vaknade jag och var på världens bästa humör. Egentligen hade jag tänk ta sovmorgon tills träningen klockan tio, för att sen jobba senare ikväll istället. Men jag studsade ur sängen vid sju och for till jobbet innan.

Jag drömde så himla fint. Det var Håkan-konsert och det övertygade så mycket att jag bestämde att jag skiter i griniga örebroare och åker på konsert med världens bästa Linn och världens bästa Dröm.

Wayne Gretzky var med på scenen. Han åkte runt, runt Håkan på skridskor i Modo-dräkt. Hur tänkte hjärnan där? Hur ofta tänker jag på Wayne liksom?
Tok-hjärna.

Nu:träning

I lördfags morse vid niosnåret ringde min telefon och det var Elinelin som var på väg hem från en efterfest. (Själv låg man och kollade på På Spåret. dåligt utanför)

Elin hade tappat sina nycklar någonstans under kvällen. Förmodligen hos Challe sa hon. Eller hemma hos Göransson, eller i Jonas bil eller på vattenhålet eller på efterfesten eller nånstans där mitt emellan.

Några timmar senare gick jag och mötte Elin vid Ica, Elin hade nämligen fått leta husrum eftersom hon inte längre hade nyckeln till sitt hem. Elin hade även snytit sönder näsan och såg ut ungefär som sju svåra år. Eller en som varit vaken i 30 timmar. Vilket hon också hade.

Vi gick till Matte och Elin gav sig iväg i Mjölby på jakt efter nyckeln. In i sin trappuppgång för att hitta numret till vaktmästaren och jag tror till o med hon var förbi efterfesten.

Sen kom hon lunkandes tillbaka, svärandes över att Egirs inte svarade och la sig och sov ett par timmar.

Kvällen kom och medans Matte velade om han skulle ut eller inte så började Elin frukta att hon hade en frest-dejt inbokad och ingen dusch, inga rena kläder eller smink.
Hon gick hem till mig och löste det bäst det gick och börjadew gå på vinet åter igen.

Under natten sov Elinelin på min soffa. Jag har en Klippan-soffa från Ikea och det kan vara det oskönaste som någonsin skapats. Ni som testat vet vad jag pratar om.

Det blev söndag och Elin levde vidare i samma kläder och samma smink. Sju timmars sömn på två dygn.

Senare under dagen ger sig Elin upp till sin lägenhet och känner på dörren: olåst. Nyckeln ligger slängd innanför dörren och damen har alltså, i fyllan, varit uppe i sin lägenhet, struntat i att låsa och gått på efterfest.
Detta har hon sen, ungefär fyra timamr senare, glömt bort och gått upp för sin trapp, rotat i fickorna, inte hittat nyckeln, satt sig i trappen utanför sin lägenhet (hela tiden med olåst, glöm för tusan inte det) och sen sovit en natt på min soffa.

Jag är lite, lite, lite ledsen att Elin inte ringde låssmed. Jag hade så gärna sett allas miner då låssmeden trycker ner handtaget och dörren gått upp.
Fantastiskt.

Idag ska jag hämta Jonas mfl i Tranås. Detta känns så himla skönt på nåt sätt, Jonas kör alltid så glatt överallt och ingenstans.

Igår var jag och Elin på gymmet. Jävlar i min lilla låda vad vi var stolta att vi tagit oss dit. Sen kanske vi inte blev starkast i världen just av gårdagens pass, men trötta blev vi! Våra kroppar måste undra så mycket vad det var frågan om med all denna aktivitet utan alkohol i kroppen. (Jag tänker att discodans/fuldans är den enda rörelsen våra kroppar får i vanliga fall)  
Vi ska dit idag igen. Om bara några timmar.

Efter vi hade varit där igår så åkte vi hem till mig, fiskade upp Matte på vägen, och sen gjorde vi paj (!) och åt pajen.

Lök och broccoli är en jävla killer tillsammans!

Efter det kollade jag och Matte på Bröderna Grimm och jag var jävligt rädd under tiden, fast det sa jag inte så att Matte hörde. Det var nån elak häxa med långa naglar och rapunzel-hår som var arg och drack blod. SJUKT otäckt.

Nu ska jag fortsätta ha fredagskänsla på jobbet!

Den här figuren går förbi mitt köksfönster varje morgon och jag hajar alltid till och tänker "Där går mamma!"

Ser ni hur likt det är! Men det är inte mamma. Men likt!

Jag har nyligen upptäckt "klass 9A" på svtplay och känner en sån storm enorm jävla lättnad över att jag inte är på gång att bli lärare längre. Hur fan skulle jag klarat av det? ungdomarna är ju alldeles fantastiska och jag gillar ju det där med tusen olika personligheter i samma rum. Men vilket jävla slit alltså.

Sen finns det en mattelärare/pedagog vid namn Stavros som jag stött på vid tidigare tillfällen när jag läst om världens underbaraste ämne matte. Vilken jävla lärare alltså, dra mig baklänges så häftigt att se honom.

Hade jag vetat att jag blivit den matteläraren så hade jag fortsatt. Men allting bleknar i jämförelse med honom, så det var tur jag la ner.

Redan torsdag. jösseS

Såhär kan det se ut, en av alla dessa pajer jag svänger ihop:

Jag ska hem och äta en nu faktiskt. Inte en hel alltså, utan en av de sex matlådor jag frysit in. Annars jobbar jag mest i Indesign och tycker att det är fantastiskt att få betalt för att hålla på med så roliga saker.

Och så är jag så himla glad också, livet är bra fint. Visst!

Igår var jag på Minnestad och såg till att Tobbe fick vatten, det fryser ju där och av någon anledning har pappas katt inte förstått att snö är lika med vatten. så han törstar ju ihjäl om man inte ser efter honom.
Det var en sån där himla fin vinterdag

Sen slog det mig att Minnestad ska säljas och då var jag tvungen att bara vandra runt och känna in hela huset och fina minnen slog mig som att man alltid hängde i trappräcket till övervåningen eller att golvet knarrar precis där utanför badrummet på övervåningen. Sen fick jag för mig att jag ville bo där. Men hur skulle det gå till?

Så himla sorgligt egentligen, att hela huset ska tillhöra en helt annan familj. Jag har ju gjort precis allt där. Usch, jag måste ut snart igen.

Igår var jag hemma i flera timmar innan jag noterade att jag hade ett fönster igen.
"Men. Men. Men." Var väl typ det enda jag sa.

Nån trollade dit ett nytt! Det är så himla rent och oförstört också. Som en ettagluttare

Jag har fått dille på att göra paj. Igår gjorde jag världens största tacopaj och idag blir det en lax och broccoli-paj, dumt egentligen, eftersom den första pajen inte ens är till hälften uppäten.

Idag ska jag hälsa på mamma igen. Hur fina är ni inte alla alla som frågar och bryr er? jag dör på er.

Det funkar inte o lägga in youtubeklipp längre, det gör mig alldeles galen.

Titta här för Håkan och Lasse i torsdags

sen är ju det här alldeles fantastiskt roligt. Och väldigt skrämmande.

Det är inte okej längre, jag vill att mamma ska vara hemma och att allt ska vara precis som vanligt.

I förrgår stegade Håkan in på Cloetta Center i hög hatt och eftersom Linköpingsborna lyste med sin frånvaro kunde vi stå precis där vi ville, utan att trängas. Jag hade min väska på golvet framför mig under hela kosnerten och det har, under mina 22 gånger, aldrig ens varit att tänka på tidigare när publikhavet exploderar i ramlar eller liknande dängor.

O jävlar i min lilla låda vad han fick jobba med publiken. Kom Igen Lena! stormade förbi och runt oss stod folk stilla. Kära nån, tänkte vi, hur klarar dom. Vi liksom vibrerade vidare och efter mycket om och men så hade Håkan fått igång alla.

Jag gillar helt nya turnéer. Man har ingen aning om vilken nästa låt är, man hör ett gitarrackord och blir alldeles stissig. "Men gud, det är ju Precis som Romeo" Underbara Du är snart där, som jag trodde att det var en engångsföretelse när han spelade i Scandinavium återkom. Och fy fan. Jävlar. vad bra den är. Vi stråckte oss så mycket att jag trodde jag skulle gå av på mitten nånstans.

En strålande spelning. faktiskt. men med något torr publik. Det var ju en torsdag också.
Jag har tyvärr inga bra bilder, jag har lovat mig själv att inte bara se Håkan genom kameralinsen varje konsert. Det har blivit så några gånger.
Jag har dock en trevlig film, den kommer nog upp här!


Här är istället en bild på Sverik när han, enligt överenskommelse, raggar upp nåt som stod i baren.

Den här Håkan Hellström – Går Vidare peppar jag lite extra med, eller känner in snarare. den är ju inte jätte party, men ack så fin.

Sen älskar jag min syster två senaste kommentarer. Du är dig underbart lik!
Klicka på låten nu hörni, och lyssna. För nu ska jag in i duschen och göra mig fin för Håkan.

Idag är dagen D. Håkans turnépremiär i Linköping och jag har den här underbara Håkan-peppen i magen och när jag hämtade biljetten förut så kunde jag inte låta bli att blända av ett sjuhelvetes leende och förtjust aplådera av extas när hon i kassan frågade: "Håkan Hellström, stämmer det"
"jamen gud ja, det stämmer" stånkade jag fram och skuttade iväg.

Nu har jag precis fått en lagom hastighet på vinylspelaren och avnjuter Nåt Gamalt Nåt Nytt Nåt Lånat Nåt Blått i, vad jag trot är, rätt tempo. Först lät Håkan som att han var full, och sen som att han tagit något olämpligt.

Varför lyssnar jag så sällan på den här skivan? Den är ju egentligen helt fantastiskt och ibland bråttas jag med tanken att det kanske är den bästa av dom alla. Sen kommer jag och tänka på alla de andra och kan helt plötsligt inte bestämma mig.

Jag har iaf bestämt mig för att Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket så att jag hatar mig och En Vän Med En Bil är låtar som jag inte tycker är riktigt lika helt fantastiska som alla andra.
Fast få låtar slår En vän med en bil live, så det är så svårt det där också.

Usch, jag tänker inte bestämma mig, så bestämmer jag.

Nu ska jag sluta ha lunch.

Jag tog en lista ifrån en fin blogg

---

Första kärleken?
D'Artanjang i De Tre Musketörerna från 1993.

För att han red snabbt som vinden och fick vara med dom stora grabbarna, fast att han inte hade likadana kläder som dom. Men ett hjärta av guld, det största utav mod och lockar som änglahår tog han mitt åttaåriga hjärta och efter det blev det aldrig riktigt vad det en gång varit.

Favorittspråk?
Att läsa? Latin. Så himla vackert. Man kan stirra sönder sig och förundras över att det egentligen bara är bokstäver bredvid varandra.

Favoritkaraktär/person från världslitteraturen?
Tusan också, nu vill jag svara D'Artanjang igen. Jag blev plötsligt helt såld på honom igen. Gammal kärlek, ni vet.

Favoritrum? 
"biblioteket" ute på Minnestad. Det kanske är världens vackraste rum. Ni vet det på nedervåningen som varit kontor och alla möjliga sorters rum. Allt utom mitt sovrum, hur mycket jag än tjatade och önskade.  

Favorit plats för att läsa böcker?
Jag kan egentligen läsa var som helst. Men när jag var mindre så skulle det oftast läsas under täcket med ficklampa, eller i byggda kojor av ett soffbord och en filt.

Favoritfärg?
Gul.

Favoritmålare?
Å, det måste jag skaffa mig en. Jag skaffade mig favoritfärgen gul för att kunna svara på sånna här frågor.

Favoritsaker att samla på? 
Jag samlar inte på något.

Favoritblomma?
Påsklilja

Favoritdoft? 
Den där lukten, som egentligen är ganska äcklig, som kommer när man precis börjar närma sig havet och man piggnar till i sinnet och inser att åtta timmars bilfärd är över, benen vill ut och cykla och man skymtar den camping man tillbringat varenda sommar i hela sitt liv på. Man är i Falsterbo!

Om du ska få en medalj för något just nu, vad skulle det vara? 
Att jag skrämde iväg min sjukdom på en liten dag. EN endaste dag. Jag skrubbade bort den i duschen, sov bort den i sängen och vitlöks-åt bort den. Nu kan jag vara frisk och glad på Håkan.

Favoritsmak?
Flädersaft.

Det första du tänker på när jag säger "röd"?
Stopp.

Natt eller dag?
Dag. kanske gör det mej till en realist.

Favoritskurk? 
The Duke i Moulin Rouge. Så romantiskt jäkla underbart ond.  

Tält eller motell? 
Några av dom roligaste nätterna i hela mitt liv har tillbringats i tält, så det måste bli det. Även om jag är alldeles för bekväm nu mera.

Så festival-i-tält-härjad man kan bli under Hultsfred 2006


Favoritinstrument?
Sorgsna stråkar.

Åska eller blixtnedslag?
Åska.

Te eller kaffe?
Kaffe, kaffe, kaffe.

Vin eller öl?
Oj, så himla svårt. Jag är en fantast av båda. Rött vin och ljus öl kan man motivera till precis vad som helst.

Citron eller lime?
Citron.

Måndag eller fredag?
Fredag.

Februari eller december?
December, då kan man iaf förstå varför marken är snötäckt och luften iskall.

Hattar eller halsdukar?
Det sorgligaste av allt är att min kropp inte passar i att bära hatt. Inte ens det minsta. Så jag får säga halsduk.
Sen älskar jag att sticka också, och en halsduk kan man sticka hur lång som helst. Som den här:

Regn eller solsken?
Skulle det vara någon form av pest eller kolera fråga? Solsken. Fast jag uppskattar det mer på vintern. En sån där galet kall dag när solen bländar.


Spiderman eller Superman?
Superman.

Katter eller hundar?
Hund. Fast katt också. Men jag är egentligen en hundmänniska.

Glass eller sorbet?
Glass.

Favoritkarusell?
Balder. punkt slut.

Vad är initialerna på den person du senast kysste? 
R.F

Vilket karaktärsdrag hos andra är du ofta svartsjuk på?
Att tänka enkelt. Inte göra stora grejer av småsaker och sånt där trams. Långsint is my middle name.

Om du kunde flyga, var skulle du flyga först?
Jag skulle nog sticka iväg neråt landet och sen titta till Falsterbo, sen liksom jobba mig uppåt och kolla så ni alla fina har det bra överallt.

Har du någonsin vunnit en medalj eller pris? 
"Bästa Säljare" på ett gammalt jobb och några ganska oskyldiga priser i hästhoppning.

Vad är din hemliga dröm? 
Jag säger't inte.

Favoritårstid?
Det är sån himla tur att vi har årstider. För precis när vintern känns dödligt kall och grå, så blir det vår. Och precis när man börjar tycka att till o med vårjackan håller undan solen för mycket så blir det sommar. Och precis när man tycker att mörka kvällar är mysiga så blir det höst och precis när man tycker att världen inte längre borde kunns försvara regnvåta asfalter och man längtar upp i backen så man blir alldeles galen, så blir det vinter.

Fast måste man välja så säger jag sommar. Sommarkväll.


Jag och Jeanette i paradiset på jorden, Järvsö.

Favoritplanet?
Jag har bara varit på en. "Har du varit i rymden nångån" är en klockren kall-prats-fråga som jag tänker införa.

Favoritgodis?
Maltesers

Favoritnamn som inte är ditt eget?
Elton. Alla mina barn ska heta det. Varenda en.

Favoritvarelse från havet?
Blåvalen såklart, jag snöade in mig totalt på detta enorma djur ett år och gjorde inte annat än att goggla fram fakta och förundras över hur fruktansvärt stort det djuret är. Bara tungan väger 2,7 ton. Ingen dålig tunga!

Favoritstad?
Stockholm. Det är något med Stockholm som jag inte kan sätta fingret på. Jag är helt Stockholmsfrälst. Ibland tror jag att jag var en annan stad i mitt förra liv, som var försälkad i Stockholm. Så fort jag tänker på Stockholm så blir jag alldeles förälskad i magen.



Flyg eller bil?
Bil. Iaf när man är på det där åka-bil-humöret. När man kan åka till världens slut och tillbaka utan att tröttna det minsta. Eller när man lyssnar på The Mo's skiva Cityheart och kör långt, långt, långt.

Nu ska jag göra lax och potatis. Eller lax och creme fraise skulle man nog kunna kalla det.

Note to self: Lita aldrig (ALDRIG) på Kamilla om hon köper en egen creme fraise och lovar att ändå äta lika mycket ur den som finns hemma och snart går ut.

Bilder från i lördags när Sussie bjöd till kalas.

Jag tänkte bjuda på ett skäms-nöje som jag har. Och har haft ganska länge. Jag brukar gå in på kissies blogg (från Iphonen, annars funkar det inte alls så bra med nöjet) och sen sitter jag och zoomar in bild efter bild, linje efter linje och fnissar åt hur dåligt hon redigerar sina bilder. Förundras över hur hur en människa med silikonbröst kan välja att förstora ännu mer, mha datorn.



Nu tänkte jag bjuda på en resa i inzoomningarnas värld, så ska vi se om ni fastnar och börjar med sama hobby som jag. (Jag som alltid velat ha en hobby, nu har jag äntligen en! Kissie!)


Ett stycke bakhuvud med väldigt stort hår, "vilken volym!" tänker ni. Här är ett klockrent exempel på ett fynd jag alltid väljer att visa Elin. "Men Elin, vad tror hon? Det ser ju ut som hon har två huvuden"

Här har vi ett mer vanligt fynd som är kissies mustiga bröst. En himla massa sillisar och en hel del photoshop-färg.


Att redigera bort innanlåren är också vardag om man heter Kissie. (Nu heter hon ju inte Kissie, men a, ni fattar)

---

Kul va! Det är vad jag sysslar med när andra målar eller utför andra hobbysar. Jag zoomar.

Och sen alla ni småttingar osm läser Kissies blogg och tror att en burk barnmat om dagen får er till den här kroppen ovan, så är det bara att lägga ner. man får vara rutig, blommig, tjock, smal, svart, vit, kvadratisk, blond, ful, söt, snygg, finnig, okysst, sist, först, rikast, fattigast och precis hur man vill.
För det är det som är det fina!

Mors!

Pappa har köpt lägenhet på Norr Mälarstrand och plötsligt känns inte Stockholm alls så långt borta. Och det känns så himla fint, och jag blir alldeles lugn av det.


Idag ska jag hälsa på mamma. Fina, fina mamma!

Jag kommer mala sönder er med Håkan-inlägg. För på torsdag är det dags för hans första spelning på vårens turné. På Cloetta Center, i Linköping. Jag ska såklart dit, 22 gången i ordningen. Sverik ska med! Då är det alltid lite, lite, lite finare att gå på Håkans spelningar. När man är med någon som förstår sådär som bara vissa gör, vad det faktiskt handlar om.

Sen är det ju förbannat konstigt att det inte funkar att bädda in youtube-klipp här längre. men om ni klickar Här! så kommer det ett himla fint klipp, som jag brukar titta på när jag har två glas vin i kroppen och när sommaren känns en evighet bort och när man tror att ingen förstår en på samma sätt som kapten Hellström gör.

När Håkan spelar i Norrköping så är det april, och det glädje-exploderar i mig när jag misstänker att låten ovan kommer att spelas då. Fantastiskt!

Mammi ligger på sjukhus, det tycker jag är otäckt. Men hon ska komma hem snart igen, det har jag bestämt med han där uppe.
Det blev OC för hela slanten, tills hungern slog till och det blev tacos.

Så fort Kamilla är i samma rum som kameran så arbetar jag alltid så snabbt, som en paparazzi-fotograf. Oavsett om hon figurerar på bilden eller inte.
Så gör jag även här och därför är det suddigt. 

Gonatt!

Jag väger upp ett oroväckande besked med en himla god frukostmacka. Gränna-knäcke, fy fan va gott.

---

Nu har jag och Elin fått så mycket frisk luft att vi, med gott samvete, kommer kolla på OC ungefär resten av dagen.

Jag har aldrig sett så mycket ofrestande bilder. Ser jag ut sådär när jag är ute så tänkte jag att jag ska sluta gå ut.

Men kul var det. Nästan ända fram till påska.

Är i Stockholm på utbildning till imorgon. Kom igår och bor hos Sofia och Joel.
idag har vi kollat på Irymden finns inga känslor och Bröderna Karlsson. Den första var så himla trevlig medan den sista kan vara det sämsta jag sett. Vi var alldeles fascinerade alla tre. Vilket soundtrack! 12 timmars pianoklinkande. Näe, usch o fy.

nu ska det sovas.

trams, sa jag.

Världens, alltså världens, roligaste festival någonsin kan ha varit Siesta 2008. sköte, alla alla, fresta, petta. Ord som sas allt för ofta på resan.

Sen var det nåt med att nån skulle ramla ut ur husis, på någon hane som låg redo att fresta. Kära nån, vad jag mådde bra på den resan.

Här kommer några bilder:

Flås o Dröm. Flås tömde, hela resan.


Men så bleka tilll en början, vädret var sådär precis hela resan. varenda sekund.


Granne. Men kära nån, vad hette han? Fredrik var väl brorsan. Vi bodde även granne med en pappa med halvt huvud. Det är sant. Och en som såg ut som en tsunami i ansiktet.


Här kollar jag på Vapnet. Varför gör jag inte det oftare? Underbara vapnet!


"Heter Ni Johanna båda två? Är ni syskon?" Hur fan tänker man då?


Saker att göra med en känguru-klo.


En granne bara.


Men ni ser väl hur bra vi har det? Går det att missa? Vi hängde med tusen femtonåringar som bad om råd vad dom skulle läsa på gymnasiet. HAHA.


Frest gifte sig! Har ni hört så fint. Här spelar dagis-Kalle fadersgestalt och för henne till altaret.


Det finns ett väldigt roligt walki-talki-minne. Vi frestade tag i Greven o co. walkie-talkie och började ropa ut "Vem frestar Åsas sköte?, kom?" "VEM FRESTAR ÅSA, kom???" Efter ett tag kommer ett gäng vakter springandes och ropar "Ni måste byta kanal, ni ligger på vakternas linje"
Men kära nån, dom måste varit så trötta på vårt babbel. Någon beställde även mat i den.


Drömmen och dagis-Kalle. "Kom alla mina dagisbarn" ropade Drömmen till en hel skock med människor som snällt följde henne i hasorna.
Någon påstod sig även ha kastat in Drömmen genom den öppna fönsterrutan på husis, vilket var underligt eftersom dörren var olåst.


Men den här bilden? Hahaha, jag dör. Det räcker så.

---

850 kronor för det här:

Och det är ju inte ens färdigbokat än. Vi gör det hörni. Allihop i en enda stor frestar-hög. Så tar vi gamla hederliga husis och har precis lika roligt som vi hade då!

Idag har jag fixat en himla massa och egentligen inte gjort någonting. Jag har inte varit utanför dörren än och förutom att Elin var här en sväng så har jag varit alldeles själv. Hela tiden. Jag behöver sånt. En riktig slödag.

Jag saknar nån att klappa på!
Jag har iaf en fin son, som jag idag hade far-och-son-prat med på facebook.


Nu ska jag ta tag i att göra mig nån mat. Kylen är så himla full så det är bara at välja och vraka.

Jag klarar inte av Brunchrapporten med henrik Torehammar. Jag är ledsen för detta. Hoppas ingen tar det personligt. Men jag gillar honom inte alls. Jag nästan avskyr honom.

Annars älskar jag allt som har med P3 att göra, nästan.