Att skriva av sig.
Jag är en sån där som skriver ner saker. Inte för att komma ihåg dom, utan för att skriva av mig liksom. Inte riktigt dagbok, utan var som hest. Jag hittade en sån där bok som är den enda som egentligen får veta riktigt hur jag känner. Då insåg jag att ont-i-magen-känslan fanns där redan i november 2008. Helt galet. jag hade glömt det. Känslan av att känna sig ensammast i hela världen, fast man ligger alldeles precis bredvid någon.
Det som är bra nu är att jag inte behöver hålla på och ha en klump i magen för att jag är rädd att saker inte är vad det utger sig för. Nu vet jag ju. Och det är jävligt skönt.
Kommentarer
Trackback
