Kung av Peace and Love
Känner mig mogen för att skriva några ord om Håkans fantastiska spelning i Borlänge.
Det är sådär med mig, jag måste smälta det en lång lång tid innan jag kan yttra mig om vad jag egentligen tyckte.
Nu har jag tillbringat närmare en timma framför youtube för att återigen se mannen på Peace and Loves största scen.
Förberedelserna var utöver det vanliga. Efter SMK avslutat sin spelning kramade jag Linn hejdå och gick tillbaka till husbilen för att ladda. Upptäckte att jag var den enda som följt ordern "Vi ses vid husbilen DIREKT efter spelningen" Jag var själv på plats. Jag fyllde upp kikaren med vin och satte mig på en filt i den sena sommarvärmen för att ladda med det vin som fanns kvar i boxen. En hel del sjömanskostymer passerade på gångvägen nedanför och förväntan låg i luften.
Det var faktiskt riktigt skönt att vara själv en kvart, eller två.
Johannam, Cissi och Hanna dök snart upp och några fler glas vin hanns med innan vi bestämde oss för att det var dags att bege oss mot scenen.
Jag lyckades lura vakten att vinet i pet-flaskan var päron MER. (Hur han tänkte vet jag inte, han kanske mest var snäll. Det stank fullvin om skiten)
Stress till scenen och Hanna hade ett festivalsteg utöver det vanliga. Vi bestämde oss att tömma blåsan innan spelningen, så jäkla värt det att inte vara kissnödig under en tvåtimmars konsert.
Sen in i publiken. Längst fram, men inte för långt fram. Den bästa placeringen. Man vill ju fortfarande kunna dansa obehindrat.
Sen började det, som vanligt till tonerna av "Edelweiss" från Sound of music. Eftersom jag har en tendes att se Håkan så ofta som möjligt så var jag nästan lite pirrig över att inte ha en aning om vilken låt som skulle följa. (Det var ju första spelningen för "turnén") Men Tro Och Tvivel är en alldeles perfekt låt att börja med och sen var det igång.
Ibland stod vi i ring och dansade, ibland kramades vi, pussade varandra på kinderna och kände in. Ja, det är fan rätt ord. Vi kände in Håkan så det bara sjöng om det.
Min kära plunt-kikare gjorde som vanligt succé och killarna bakom var snart med i dansandet. Det var en av de få konserter som jag faktiskt dansade utavbarafan på. Det hoppades, stampades, sprangs på stället, skrålades högt och jag lyckades alltid avslöja nästa låt för alla på de första ackorden.
Håkan då? Det är ju ingen jävla slump att han fick femstjärnigt av både Aftonbladet och Expressen. Mannen kan leverera, VAR ENDA JÄVLA GÅNG. Efter en tidigare spelning i Örebro fick han recensionen "Kanske den sämsta Håkan-spelningen någonsin" Men fick ändå en fyra av samma recensent. Snacka om hög lägsta nivå.
Googlad bild.
När introt till "Sång i buss på villovägar 2007" spelades visste jag faktiskt inte vart jag skulle sätta foten. Det blev snarare ett skrik rakt ut, och faktiskt en smäll på Frest för att hon inte slutade babbla (Jag ber om ursäkt såhär i efterhand) Den låten har aldrig tidigare spelats live och det var den första som fastnade i mitt tyckte på senaste skivan.
Jag tycker låtlistan var finare än vanligt. Hade gärna hört "En vän med en bil" just för att den är så festivalig och alldeles alldeles underbar live. (På skiva måste jag erkänna att jag sällan lyssnar på den) Men guldkorn som "Bara dårar rusar in" "Jag har varit i alla städer" och "Mitt Gullbergs Kaj Paradis" lyfte upp det hela.
Och tack gode gud för att "Hurricane Gilbert" aldrig tas bort. Något finare live finns nästan inte.
Nu ser jag fram emot Gröna Lund 4e september och möjligen Liseberg. Jag kommer nog faktiskt alrig tröttna.
Vill Ni också få en inblick över hur fint det hela var så kan jag rekomendera: http://www.youtube.com/watch?v=jHWjQRQIfyg&NR=1
Vi stod på samma ställe, dock ett stenkast längre fram.
Vi ses snart igen!
Det är sådär med mig, jag måste smälta det en lång lång tid innan jag kan yttra mig om vad jag egentligen tyckte.
Nu har jag tillbringat närmare en timma framför youtube för att återigen se mannen på Peace and Loves största scen.
Förberedelserna var utöver det vanliga. Efter SMK avslutat sin spelning kramade jag Linn hejdå och gick tillbaka till husbilen för att ladda. Upptäckte att jag var den enda som följt ordern "Vi ses vid husbilen DIREKT efter spelningen" Jag var själv på plats. Jag fyllde upp kikaren med vin och satte mig på en filt i den sena sommarvärmen för att ladda med det vin som fanns kvar i boxen. En hel del sjömanskostymer passerade på gångvägen nedanför och förväntan låg i luften.
Det var faktiskt riktigt skönt att vara själv en kvart, eller två.
Johannam, Cissi och Hanna dök snart upp och några fler glas vin hanns med innan vi bestämde oss för att det var dags att bege oss mot scenen.
Jag lyckades lura vakten att vinet i pet-flaskan var päron MER. (Hur han tänkte vet jag inte, han kanske mest var snäll. Det stank fullvin om skiten)
Stress till scenen och Hanna hade ett festivalsteg utöver det vanliga. Vi bestämde oss att tömma blåsan innan spelningen, så jäkla värt det att inte vara kissnödig under en tvåtimmars konsert.
Sen in i publiken. Längst fram, men inte för långt fram. Den bästa placeringen. Man vill ju fortfarande kunna dansa obehindrat.
Sen började det, som vanligt till tonerna av "Edelweiss" från Sound of music. Eftersom jag har en tendes att se Håkan så ofta som möjligt så var jag nästan lite pirrig över att inte ha en aning om vilken låt som skulle följa. (Det var ju första spelningen för "turnén") Men Tro Och Tvivel är en alldeles perfekt låt att börja med och sen var det igång.
Ibland stod vi i ring och dansade, ibland kramades vi, pussade varandra på kinderna och kände in. Ja, det är fan rätt ord. Vi kände in Håkan så det bara sjöng om det.
Min kära plunt-kikare gjorde som vanligt succé och killarna bakom var snart med i dansandet. Det var en av de få konserter som jag faktiskt dansade utavbarafan på. Det hoppades, stampades, sprangs på stället, skrålades högt och jag lyckades alltid avslöja nästa låt för alla på de första ackorden.
Håkan då? Det är ju ingen jävla slump att han fick femstjärnigt av både Aftonbladet och Expressen. Mannen kan leverera, VAR ENDA JÄVLA GÅNG. Efter en tidigare spelning i Örebro fick han recensionen "Kanske den sämsta Håkan-spelningen någonsin" Men fick ändå en fyra av samma recensent. Snacka om hög lägsta nivå.
Googlad bild.
När introt till "Sång i buss på villovägar 2007" spelades visste jag faktiskt inte vart jag skulle sätta foten. Det blev snarare ett skrik rakt ut, och faktiskt en smäll på Frest för att hon inte slutade babbla (Jag ber om ursäkt såhär i efterhand) Den låten har aldrig tidigare spelats live och det var den första som fastnade i mitt tyckte på senaste skivan.
Jag tycker låtlistan var finare än vanligt. Hade gärna hört "En vän med en bil" just för att den är så festivalig och alldeles alldeles underbar live. (På skiva måste jag erkänna att jag sällan lyssnar på den) Men guldkorn som "Bara dårar rusar in" "Jag har varit i alla städer" och "Mitt Gullbergs Kaj Paradis" lyfte upp det hela.
Och tack gode gud för att "Hurricane Gilbert" aldrig tas bort. Något finare live finns nästan inte.
Nu ser jag fram emot Gröna Lund 4e september och möjligen Liseberg. Jag kommer nog faktiskt alrig tröttna.
Vill Ni också få en inblick över hur fint det hela var så kan jag rekomendera: http://www.youtube.com/watch?v=jHWjQRQIfyg&NR=1
Vi stod på samma ställe, dock ett stenkast längre fram.
Vi ses snart igen!
Kommentarer
Trackback
