Praktik och kli
Jag har ju börjat min praktik och det var faktiskt himla roligt idag. Än sitter jag ju bara med som en i klassen, snarare än en praktikant. Men det känns inte mer än rätt, än sålänge.
Ungdomarna är snälla, och inte alls så farliga som jag minns killarna i nian.
Sen har jag även fått tusen utslag över hela kroppen som jag tog mig till närakuten för att titta upp idag. Jag var så rädd att det var skabb eller annan ohyra, då hade jag tagit mitt liv direkt. Men det var det inte, för dom VISSTE inte vad det var. Så jag fick en tid imorgon hos nån doktor. Hjälp, tänker jag lite. Vad lider jag av?
Dum i huvudet som jag är så googlar jag skiten och läser att; hudutslag (check), halsont (check sen typ i juli) och nattsvettningar (alltså ni som spenderat en natt med mig vet att vissa gånger svettas jag likt en klimakterietant på nätterna) är självklart symptom på Aids. Jamen tack för kaffet då.
Helt ärligt så ville jag gråta rakt ut när jag läste det, hur rädd är man inte för det? Och varför skulle inte jag lika gärna kunna ha det. Som tur är så är ju sannolikheten ytterst liten, men med vissa hypokondriska drag som jag har så är det inte utan att jag ligger lite sömnlös på nätterna.
Men det ska gå bra, visst!
Nu ska jag sova snart, det blev inte många timmar i natt, typ tre.
Ungdomarna är snälla, och inte alls så farliga som jag minns killarna i nian.
Sen har jag även fått tusen utslag över hela kroppen som jag tog mig till närakuten för att titta upp idag. Jag var så rädd att det var skabb eller annan ohyra, då hade jag tagit mitt liv direkt. Men det var det inte, för dom VISSTE inte vad det var. Så jag fick en tid imorgon hos nån doktor. Hjälp, tänker jag lite. Vad lider jag av?
Dum i huvudet som jag är så googlar jag skiten och läser att; hudutslag (check), halsont (check sen typ i juli) och nattsvettningar (alltså ni som spenderat en natt med mig vet att vissa gånger svettas jag likt en klimakterietant på nätterna) är självklart symptom på Aids. Jamen tack för kaffet då.
Helt ärligt så ville jag gråta rakt ut när jag läste det, hur rädd är man inte för det? Och varför skulle inte jag lika gärna kunna ha det. Som tur är så är ju sannolikheten ytterst liten, men med vissa hypokondriska drag som jag har så är det inte utan att jag ligger lite sömnlös på nätterna.
Men det ska gå bra, visst!
Nu ska jag sova snart, det blev inte många timmar i natt, typ tre.
Kommentarer
Trackback
