Lite vemod fortfarande.

Jag somnade klockan tio igår framför lost. Jag vaknade i morse vid kvart över nio, fortfarande med Lost-klippet uppe. Övertrött var nog orsaken till gårdagens vemod. Kan dock inte säga att det är helt borta än, det känns som en separationsångest ungefär och alltid när det känns såhär vill jag rymma hem till mamma och pappa (för i den här tanken bor båda fortfarande i minnestad) krypa ner i min gamla säng och somna tittandes på hanson-affischen på väggen.

Det suger att vara vuxen vissa gånger.

Iaf har jag duschat av mig grundligt och liksom skrubbat ångesten ur kroppen och när jag slog på P3 började första tonerna till "För en lång, lång tid" och det finns inga finare överraskningar än när Håkan spelas på radio. Jag låtsas lite att det är v
ärlden som säger till mig "ryck upp dig nu" Och jag ska göra det. Jag har gått hårt på andra människor som har ångest över "struntsaker", för det finns så sjukt många som har det värre. Men jag hatar när jag inte kan sätta fingret på varför jag känner såhär. Jag tror och hoppas att det går över till imorgon.

En bild från i fredags:

Jag gick ut med 38 kronor på kontot och kom hem med 38 kronor på kontot. En lyckad kväll! Och ett stort tack till Daniel, för du är så himla fin!

Nu ska jag äta frukost och sen se till att det här inte alls blir en skitdag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0