Lost in Lost.
Jaha, då sitter man här och gråter som ett barn igen. Ångesten är släppt, men det är jädra Lost som fyller tårkanalerna till bredden den här gången.
För att inte spoila för mycket för Elin (Jag och matte har redan råkat försäga oss för mycket om i princip allt.) så säger jag bara att det var 21a avsnittet på tredje säsongen som satte igång det hela.
Ungefär som att sätta igång en förlossning, skulle jag kunna tänka mig, helt plötsligt rullar det fram en tår och sen är det i full gång. Allt måste gråtas ut innan man är klar. Moderkaka och hela skiten.
Men det är så fint/sorgligt/hemsk så jag dör lite. Och hulkar liksom fram gråten, snorar och torkar med täcket och kippar efter andan. (och då är detta andra gången jag ser hela Lost. Jag undrar om det inte gjorde det hela lite mer blödigt. Att jag visste liksom)
Förresten tänkte jag locka (John Locke, Lost-skadad) alla jag känner till Uppsala nästa helg, är ni med? Jag har bokat "fest/gäst-rummet" i korridoren och har plats för i princip hur många som helst att sova här!
Det vore så fint!
För att inte spoila för mycket för Elin (Jag och matte har redan råkat försäga oss för mycket om i princip allt.) så säger jag bara att det var 21a avsnittet på tredje säsongen som satte igång det hela.
Ungefär som att sätta igång en förlossning, skulle jag kunna tänka mig, helt plötsligt rullar det fram en tår och sen är det i full gång. Allt måste gråtas ut innan man är klar. Moderkaka och hela skiten.
Men det är så fint/sorgligt/hemsk så jag dör lite. Och hulkar liksom fram gråten, snorar och torkar med täcket och kippar efter andan. (och då är detta andra gången jag ser hela Lost. Jag undrar om det inte gjorde det hela lite mer blödigt. Att jag visste liksom)
Förresten tänkte jag locka (John Locke, Lost-skadad) alla jag känner till Uppsala nästa helg, är ni med? Jag har bokat "fest/gäst-rummet" i korridoren och har plats för i princip hur många som helst att sova här!
Det vore så fint!
Kommentarer
Trackback
