Isabell.
Igår fick jag en snilleblixt att göra allt i min värld för att få Isabell att sluta SKÄLLASÅFÖRBANNAT. Hon skäller jämt, görhögt och görlänge. Och när hon gör det vill jag sälja henne, ge bort henne och kanske till o med betala för att få ge bort henne. Jag hatar henne de små stunderna. När det sker preciiiiiis när man somnat, preciiiiiiis när man satt sig för att amma (ok, för tre år sen) etc. etc. etc.
Så igår började arbetet. Min tanke: Jag lär Isabell att skälla på kommando, ignorerar henne fullständigt när hon skäller utan att ha fått kommando och berömmer/ger godis när hon gör det då hon blir tillsagd. På så sätt kommer hon inse att det är heeelt ovärt att skälla när jag inte ger kommando och sen...Ger jag aldrig mer det kommandot. Allt är frid och fröjd.
Vad tror ni, genialt?
Alltså OM det var rörigt i Isabells huvud igår när vi drog igång. Kära nån. Eftermiddagar är hennes skälligaste period då det är mycket rörelse på gatan, folk som kommer hem från jobbet och så. Varenda gång hon skällde gick jag fram till henne, visade godisen och sa "Skäll" och då tittade hon konstigt på mig (för i vanliga fall säger jag ju åt henne att va tyst) och tystnade, vilket resultetrade i - ingen godis.
Så där höll vi på, tills hon en gång råkade skälla efter jag sagt "skäll" och då blev jag överlycklig, gav godis och berömde. Resulterade i ännu mer förvirrad hund.
Men skam den som ger sig, nu säger jag "Skäll" då sätter hon sig ner, skäller och sväljer nöjt sin godis.
Är pepp på att fortsätta arbetet ikväll, ska se om det resulterar i mindre oönskat skall. Hon är ju en tänkande hund, och jag märker att hon är mer tillfreds så fort vi gör sånt här, bara för att hon behöver aktivera huvudet också. Så vi får väl se vad jag dresserar henne till efter detta.
Kommentarer
Trackback
