BortsprungenKatt

Tänk om jag visste, under Eltons första halvår i livet, att han skulle bli en sån som aldrig sov bra. Då skulle jag nog lämna tillbaka. Han har lite vakenperioder igen och några tankar som kommit upp under dessa småtimmar i dvala:

 

1. Är SÅ rädd att dumpa över min vaken-på-natten-ångest på Elton. Ni vet när man i panik ligger och tänker "Jag kommer va SÅ trött. Måste sova. Ska upp om 3 timmar. 2 timmar osv." Jag tänker att det är ju inget Elton kopplat ihop än. Tänker att om man skippar meningar som "Du MÅSTE sova nu Elton, annars orkar du aldrig förskolan imorgon" så kanske han får ett liv utan det där paniken man själv drabbas av när man ligger sömnlös. För helt ärligt så orkar man ju alltid när det väl är dag sen. Något man garanterat lärt sig som förälder.

 

2. De kalla kårar som kryper längst ryggraden när Elton återkommande säger att han inte är rädd för monstret i väggen. NÄMEN VA BRA. Synd att mamma är SKITrädd. Försöker tänka att det är jag som står där i väggen och kollar. Ungefär som i Interstellar. Helt klart en lugnande tanke, faktiskt.  

 

Nästa vecka åker vi till Åre! Då ska jag verkligen strunta i att vi sover dåligt, jag ska bara ha't gött.