En världsomvälvande dag.

Idag ni, idag har långa fru Wennerholm varit så. jävla. bakis. Jag är ju en väldigt bakfull person, jag blir fruktansvärt bakis av väldigt lite alkohol. Men idag har det tagits till en helt ny nivå. Lätt topp 3 bakfyllor i mitt liv. Den delar tronplats med en vanlig lördag i november 2006 då jag sen var nykter över jul och nyår och hela skiten, samt en bakfylla i Ropsten när jag startade en taktik att till sist häva vatten, för att spy i hink bredvid för att jag på riktigt var rädd att jag annars skulle torka ut, att kroppen liksom iaf fick i sig någon droppe vatten innan allt kom ut igen. 
 
Och så idag då, en näradödenupplevelse när kroppen ville kräkas så mycket och våldsamt, fast det var tomt i hela mig, så jag -helt på allvar- tänkte och kände i hjärtat att shit, jag dör nu. Nu dör jag. 
Det gjorde jag inte, jag hyperventilerade och grät lite istället. 
 
Det började ju då igår, med att jag var så himla pepp på att bli full. Jag har inte varit full på evigheter, funderar på om jag ens varit ordentligt full i sommar. Eventuellt första dagen i jönköping, när vi drack fem flaskor bubbel kl. 14 på dan, men det blev ju inte festfylla direkt, vi sov ju säkert innan 22. Jag tror det kan ha varit i maj. Jag vet iaf att jag tassade iväg från svärmors födelsedagsfirande dagen efter och la en pizza i toan. Hon fyller i maj. Så det var fylledags ropade kroppen och jag fick så jag teg så att säga. 
 
Iallafall så hade jag fyllefeeling och drog med Jennie i tåget. Vi var på Källar'n och blev så fulla att vi fick leda cyklarna hem. Det var en bekant från Strålsnäs som sjöng i bandet och jag tänkte att jag var tvungen att undvika henne massor, för jag förstod att jag inte skulle vara talbar om hon ville småspråka lite. Lite den nivån på fylla var det. 
 
Så tji fick jag alltså idag och som tur är lovade ju Christian i nöd och lust för några månader sen och fick ro hemmet helt själv idag. 
 
Jag lovar här och nu att framöver alltid göra mitt bästa för att aldrig mer jaga fyllan på det där sättet. Jag är för gammal. Jag är mammi och över 30 och inte längre kapabel att må så dåligt som jag gjort idag.
 
Hejmeddej. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0