BortsprungenKatt

Pang sa det och så hade Håkan-febern infunnit sig. Det är ju knappt två veckor kvar tills jag och Kamelen ska se honom på himla Ullevi. 

 

Ibland tänker jag att jag kanske inte riktigt är lika förtjust i Håkan längre, att jag liksom vuxit ifrån det kanske? Så kommer tidpunkten strax innan spelning och allt är som vanligt igen Jag lyssnar endast på Håkan nu. I bilen, när jag lagar mat, på jobbet etc. etc. Längtar in i den Hellströmska verkligheten och kanske mest efter de minutrar det tar att långsamt, tillsammans med tusentals andra, vandra ut ifrån en konsert med tonerna liksom hängandes kvar i luften. 

 

Jag inser också att den helgen kommer Göteborg ha sån sjuk Håkan-feber. Att man med vem som helst kan dra en Håkan-anekdot eller så spelas hans musik högt var som helst på stan.