Att alla är så lika ändå.
Jag var på vårdcentralen för ett par veckor sen för min tunga va helt bananas. Det brände i halsen, jag hade ett stort sår på sidan av tungan med en knöl i, tungan var sårig och skorvig och framförallt så var den helt len. Så obehagligt just det lena, kändes som att ha en groda alternativt död fisk i munnen.
Frisk tunga!
Iaf hade jag dessa symptom i sex veckor och googlade att det antingen var cancer ( som allt annat man googlar) eller brist på nån vitamin eller dylikt.
Fick tidn på vårdcentralen och efter att doktorn stirrat ner i mitt gap och sagt "men vad intressant" cirkus 40 ggr fick jag lämna prover och senare börja med en rejäl dos järntabletter. Var tydligen brist på just järn.
Nu har det gått två veckor och tungan är i princip som vanligt igen, såret är inte riktigt borta men betydligt bättre. Är mest förundrad över att alla kroppar reagerar så lika. Järnbrist visar sig t.ex. på tungan och då på så pass många att man kan anta det som ett symptom. Vi är inte så himla speciella i grund och botten ni, vi är liksom bara en art som fungerar ungefär likadant allihop.
Kommentarer
Trackback
