När vinylhandsken fann mig.
Det ringde en säljare till mig vid ett flertal tillfällen för att sälja toner, jag köper alla våra toner på inkClub för där får man champagneglas, elektriska fotfilar, knivar och allt möjligt gött när man handlar... Jag var alltså inte så sugen på att köpa toner av någon annan.
Här gör jag pajdeg tillexempel. Torr och ren och fin när jag är klar. Ah!
Iaf så ringde han vid nåt tillfälle när jag hade en annan säljare färskt i minnet, av något jag faktiskt var intresserad av (OBS. Detta är alltså i jobbet, hatar försäljare privat. Ring mig ej.)
Jag blandade alltså ihop honom lite snabbt och inledde samtalet som att jag skulle handla. Så tänkte jag att va falls, toner går ju alltid åt. så jag beställde.
Först kom ingenting, sen kom ingenting och till slut kom det två paket vinylhandskar med posten. Jag trodde det var ett lur-företag, så jag mailade att tack för oss, stoppa fakturan where the sun dont shine eller något liknande och tänkte kasta handskarna. Men så slog det mig att det vore ju himla gött att slippa kletet när man rullar köttbullar. Kanske skulle ta hem och testa.
Sagt och gjort. Och jag är fast. För det första så är det så himla smidigt när man, som jag, har småbarn för rullar man köttbullar och Elton helt plötsligt vill ha hjälp med nåt så är det bara att ta av handskarna, hjälpa honom, ta på handskarna och rulla vidare. En behöver inte vända te hela köket. Lite den.
Nu använder jag dom till allt. Perfekt vid bakning!! <3
Här gör jag pajdeg tillexempel. Torr och ren och fin när jag är klar. Ah!
Nu börjar dock handskarna ta slut. Får väl ringa det där företaget och fråga lite snällt om han kan lirka ut fakturan igen och skicka mer vinylhandskar.
Kommer iaf aldrig vilja återgå till livet innan vinylhandsken.
Kommentarer
Trackback
