Livet förändras.
Det finns något stort i när nutid och dåtid krockar. När det liksom blir en lop och man knappt vet om man lever nu eller då.
Att stå med Jennie - en relativt ny vän och se en relativt gammal idol på samma arena som ett par gånger innan. Höra samma låt, känna exakt likadant, men ändå va en helt ny Eleonor. Eller såklart inte helt ny, personligt, men med ett helt annat liv än för tio år sedan.
Det är som att man lever om de förra minnena igen. Träffade dessutom Sverik och han är ju en milstolpe om något!
Magiskt såklart men nu för tiden är det inte bara magiskt för att Håkan är dö-bra, nu är det för att just den där krocken sker i huvudet och man helt plötsligt kan vara över trettio och strax över 18 på exakt samma gång.
Tog förresten Håkan i handen! <3
