Söntag.

Det finns ingen tid! Kommer ingen tomte etc.etc.
Bloggen får noll uppmärksamhet dessa stressotider. Men nu har jag en liten stund över efter pizza-i-sängen-söndagen som denna gång blev utan film då vi inte hittade nåt bra. 
 
Jag ska ju fylla trettio i år! Underbart och härligt. Jag kunde inte bestämma mig om jag ville ha en stor fet fest eller om jag ville fly till London/Paris med killarna jag älskar mest (obs. ej Hanson) Så istället har allt runnit ut i sanden och det verkar inte bli något av det. Kanske styr upp en göddig middag med göddiga personer eller så. 
 
Jag har iaf bestämt vad jag önskar mig av mina närmaste. Jag förstår ju att det måste vara något lite rejälare, man fyller ju bara 30 en gång. Höh. (Detta är alltså inget ni vanliga dödliga ska köpa.)
 
1. En parkbänk. Den ska stå i vår trädgård och där ska jag sitta och fylla trettio och sen ska jag minnas hela mitt underbara liv varje gång jag ser den. Det får gärna vara en Parkbänk som är lite symbolisk. Jag ser framför mig hur jag kliver ut i trädgården och min mamma säger "Grattis Eleonor. Ja, du ser rätt...det är JUST DEN parkbänken som (här kommer en historia som jag inte ens själv kan eftersom att jag inte har någon relation till en endaste parkbänk. Gör det hela lite knivigare för den som ska försöka uppfylla denna önskan) 
Här är det alltså fantasin som sätter gränserna. Eventuellt kan min syster kanske bygga en parkbänk av virke från stallet vi hade på Minnestad, eller så kan min pappa åka till Riddarhyttan (där han är född) och gjuta en på nån symbolisk plats. Ja, ni hör ju. Här gäller det att leverera. 
 
2. Av Christian har jag önskat mig ett berlockarmband. Detta berlockarmband ska jag sen köpa berlocker till på alla våra härliga resor i jordens alla hörn. Och andra speciella tillfällen. Jag har förklarat det för honom som att man ska fasen kunna hitta det där armbandet var som helst i världen och se att det är mitt. Jag tänker kanske en förgylld Boxholms ost ihop med en Håkan Hellström-berlock. Tanken är ju alltså att det ska vara påbörjat när jag får det. Sen kan jag efter hand hänga på små eiffeltorn och när jag sen ligger på dödsbädden ska det vara så jävla tungt det där armbandet, för då ska jag ha upplevt tamejtusan typ allt, så jag ska knappt kunna lyfta armen för alla tusentals berlocker. 
 
Min andra önskan till Christian var en filmkamera. Men vem vill bo på Easy street? 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0