BortsprungenKatt

Under dagens kafferast på kontoret kom jag med det briljanta förslaget att rensa ur kyl och frys. Det var inte en dag för tidigt eftersom det visade sig att frysen råkat stå avstängd och det är väl aldrig nån som öppnar den heller... förutom vi då. Idag. 

 

I den där frysen förvarade Kenneth sina kräftor. Plus att någon hade förvarat sånna färdigrätter som alltså tinat för ungefär tusen år sedan. (Även en påse med helt oidentifierbar massa full med möggel.) 

 

Den stanken. 

 

Tänk att vi, nu för tiden, så sällan behöver använda lukt-, och smaksinne för att avgöra om mat är ätbart eller inte. Ändå är det helt uppenbart för kroppen att det där ska inte förtäras. Det ska inte ens sparas det ska så långt bort ifrån oss som det bara går. Jag tror alla klöktes minst en gång, vissa flydde till o med fältet. Nu ligger det en stank tungt över kontorshotellet av gammal mat. Mumma!