Brännboll.
Igår fick jag ett brännbollssug. Jag tror fasiken inte jag spelat brännboll sen skolan. Men HUR kul är det inte? (Här försöker jag, ganska förgäves, förtränga minnen av att ALLA klasskamrater flyttade fram när jag skulle slå. Vissa ställde sig liksom öga mot öga. "FLYTTA FRAM!" ropade alla fränisar när de såg att det var min tur och jag missade tre gånger, fick kasta, nån tog lyra direkt och jag hann knappt ur startposition. Lite den.)
Ett annat brännbollsminne är från våra ridläger, som min mamma hade hemma hos oss när jag var liten, då var jag ju egentligen för liten för att vara med, men också för liten för att förstå det.. så jag fick alltså vara med ändå. Vet kanske inte en enda spelare som är mer hatad än just dom spelarna, eftersom att vilket lag man än hamnar i så förlorar det laget på grund av en själv. Jag minns att mamma till sist hämtade en stekpanna jag fick slå med.
Men om vi bortser från dessa trauman, hur KUL är inte brännboll? Jag bestämde därför att vi, på midsommar, ska spela brännboll på fotbollsplanen utanför oss. JÖSSES vad jag ska träna.
Jag tänker att det ska vara massa folk, strålande sol, picknick-korgar och rosé i plastmugg etc. etc. Jag ser framför mig hur detta event går till världshistorien och om hundra år spelas det fortfarande brännboll på fotbollsplanen utanför oss. Och så ska dom tala om mig, upphovskvinnan, och om hur SATANS bra jag slog.
Välkomna!
Kommentarer
Trackback
