BortsprungenKatt

Här vaknade vi upp utan varmvatten och värme i morse. Livet alltså. Jag hade knölat av mig alla skydd över ömma bröstvårtor och äntligen fått boarnet att bli mätt och ställde mig kall och eländig i duschen...så kom det bara kallt. Alltså den ilskan! Visst om Eton inte går att planera, det köper jag så mycket att jag kan sitta och amma hemma på kammar'n när vår tid hos bvc redan börjat utan att ens bli stressad, men när sånna där saker som man måste kunna räkna med slutar funka...då jävlarrrr. 

 

Iaf så kommer det någon och tittar på det där snart. Så jag får duscha och så. BVC var här under förmiddagen och vråltittade bl.a. på amningen, (alltså verkligen bara bra, jag ville det.) Så sjukt bara hur man är här hemma, brösten framme mest hela tiden. "Kom in hela BB och titta" för att citera Mia Skäringer. Och den här kroppen ska alltså Christian kunna titta på i ett "gå-i-gång-syfte" någongång igen. Känns ju så. jävla. långt. borta. Min kropp är typ Eltons att förstöra just nu. Lite den. Och det han redan har "förstört färdigt" fick stackars Chrsitian se allt för mycket av under förlossningen, då stod han ändå bara vid mitt huvud. 

 

I söndags var mamma och Isabell här och vi gick på premiärtur med vagnen.