Lite bilder igen då.
Nu börjar man vänja sig vid att Elton finns, det är väldigt skönt. Vi har en rutin fram till lunch ungefär som har fungerat hittills. Vakna - amma - dusch medan killarna sover likt bilden nedan (älskar ihjäl de där två tillsammans. Alltså IHJÄL. kolla bara på dom.) frukost - amma - promenad - Elton sover i vagnen och lunch planeras/lagas/värms.
Så långt har våra dagar sett ungefär likadana ut i ungefär en vecka. Nu ska eftermidagen börja formas också, sen kommer jag känna mig redo för att ha hem min hund lite. Helvete vad jag saknar henne, jag tror faktistk inte hundar har någon som helst uppfattning om tid, alltså om det gått en kvart eller tre veckor, så försöker jag intala mig iaf. För jag har så dåligt samvete mot den där underbara hunden. Ska förmodligen in till Mjölby imorgon och promenera med henne och Elton. (Hon lider förmodligen inte alls, men jag gör.)
Hallen börjar bli klar! Se så tjusigt. Lite lister och en ynka vägg kvar att tapetsera och så sista färgen på trappan sen ska det köpas rejäl stor göddig matta och lite möbler. Jag hade så gärna haft en rejäl kristalkrona som lampa, men det är tyvärr för lågt i tak. Tror det hade blivit fräsigt annars.
Elton har badat! Jävlarrrr vad han hatar det. Det kan eventuellt synas lite lätt på bilden? Han skrek så att han var knallröd överallt på hela kroppen utom en liten fläck i ljumsken som var ljus fortfarande. Den visade oroliga föräldrar raskt upp på bvc men det var visst så himla naturligt, som allt man är orolig för känns det. Elton väger nu 3965 g och är 55.5 cm lång. Bvc-Britta var nöjd med viktuppgången och jag blev så jävla lättad att hon inte sa "AMMA MERA" för mina stackars bröst hinner aldrig läka. Det ser, på riktigt, ut som att nån tagit ett bett av varje typ. Jag (och alla andra som kämpat med amning eller som inte kämpat eller som helt enkelt bara är mammor) borde fan ha medalj. Det här är ju as-slitigt.
Ifrån Malmö kom Patrik och Hanne upp och hälsade på. Det är alltså Christians bror (om nån evetuellt är blind, just här var de visst väldigt lika) och hans flickvän.
Och så har vi haft "fira-Elton-med-allt-man-inte-fick-äta-som-gravid"-kväll. Jag frossade i parmaskinka, brieost och smakade till o med på rödvinet. Två klunkar sen vaknade barnet och ville sova i knäet istället och det kändes som en lagom alkoholstart. Men vad gott med vin! Jag trodde det skulle vara alkoholstarkt och konstigt så här nio månader senare. Men det var verkligen så himla himmelskt gott. Nykterist har jag alltså inte blivit under graviditeten. Tänk att jag "får" röka också om jag skulle vilja, det känns helt knäppt. Fast jag kommer inte försöka stå emot bara för att. Jag har alltid trivts med mitt sätt att röka och skulle jag vilja fira med en cigarett om några månader så är jag nog så himla värd det. Än så länge är det inte aktuellt eftersom han är så himla plutteliten. Men som sagt, när man slutat amma och så kanske, när han inte alltid, alltid är så himla nära.
Det var det, nu vaknar Elton snart här och då ska vi slakta bröstvårtor igen ett litet tag.
Jag har så svårt att förstå dom som säger att barn är enda meningen med livet, att allt liksom startar när man får barn. Jag är helt övertygad om att Elton är det viktigaste som hänt mig men jag tycker absolut inte att mitt liv saknade mening innan.
Livet har fått en till mening helt enkelt.
Livet har fått en till mening helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
