BortsprungenKatt

Alltså gud vad vi är nöjda med vår vagn och babyskydd från Emmaljunga. Verkligen så jäkla bra grejer. Genomtänkta och snygga. 
Elton sitter så snällt i sitt babyskydd medan jag gör och äter frukost och varenda grej har gungfunktion så man behöver bara ha en liten fot på och gunga ibland så är han nöjd. Samma med liggdelen till vagnen. Sen sätts allt i och tas ur så smidigt, det känns inte ens krångligt att gå vagnpromenad för man bara ploppar i honom i liggdelen och den sätter sig på en sekund i chassit och så rejsar man iväg. wrooooom. 

 

Så jäkla vårt det! Nu var det iofs himla dyra grejer, men det är ingen peng vi saknat på något annat håll, så då får man väl lov att säga att det var värt det. 

 

Jag måste barra prata "lite" amning också. Som det känns nu så kan jag ge rådet till alla gravida som funderar på amning - gör det inte. Skit i det, ge flaska, gör vad som helst som är enklare än det här. Alltså det ska till ett sjuhelvetes smidigt kommande halvår för att det ska väga upp de här två veckorna av gråt, stockning, sår och åter sår. Jag är helt jävla livrädd varenda gång Elton får grepp om bröstet för jag vet att en halv minuts total jävla vrålsmärta väntar. Så fort han är igång så är det ganska lugnt och känns lite hoppfullt igen. 

Jag har hela tiden lovat att ge det tills han är tre veckor, det är sex dagar kvar det och jag kommer palla det fram tills dess som det är nu. Men är det inte det minsta bättre då så lägger vi ner. Det här kan ju inte vara nyttigt för nån. Som Christian sa igår "Det ska ju vara mysigt för er båda att amma" Justja, tänkte jag. Det ska ju vara trevligt och mysigt det här med amning...inte en timmas lidande. 

Iofs har det de senaste gångerna varit lite, lite bättre. Det har bara tagit runt 20 minuter och kanske inte gjort exakt lika ont som innan. Men senast igår var det total vrålgråt här hemma när Elton sov för att jag inser att jag kan ju inte bara säga "Det funkar så bra" och sen tänka att det nog är löst då. För det funkar ju faktiskt inte bra, det är bara att svälja stoltheten och erkänna. Han får i sig som han ska, så det är ingen fara. Men jag har det som sagt värre. Så hade jag vetat det här hade jag aldrig dragit igång, nu när jag ändå kämpat två veckor känner jag att jag kan gå de hela tre veckorna bara för att jag förmodligen genomlidit det värsta. Mellan varven känns det helt förbaskat hopplöst, för att sen komma några gånger när det inte gör alls speciellt ont. 

 

Sen är det så himla mycket jag, jag, jag just nu. Elton har hittills ätit med ungefär 2,5 timmars mellanrum och då det tagit en timma att äta så finns det liksom inte utrymme för mycket annat. Flaska gör ju att man kan avlastas och Christian kan hjälpa till också. Som det är nu faller det sig så naturligt att jag tar honom på nätterna, för det är ju äta han vill och det är ju bara jag som kan lösa. Och då blir det automatiskt att jag byter blöja och fixar bara för att jag ändå är uppe. 

Det känns som jag ockuperar honom från Christian. Jag vill att Christian ska kunna vara mer delaktig än vad det blivit hittills. 

 

När det finns ett enklare sätt så känns det så himla puckat att göra på det krångliga sättet, bara för att.

Men som sagt, på tisdag kommer amningsdommen.