Baby blues eller helt enkelt bara hormoner.

Dessa eviga känslostormar... "Du kanske kan jämna ut lite mellan toppar och dalar så man iaf förstår lite vad det är frågan om" sa Christian relativt nyss till mig. 

Det började nog andra dagen hemma från bb. Elton blev spikat som namn och under amningen kom jag på att spela en annan Elton för Elton. Drog igång "your song" och sen jävlar blev det gråtfest. "Det är ju precis så här Christian." Hulkade jag när Elton John skrålade "how wonderful life is now your in the world" 

Samma natt eller möjligen natten efter ammades det igen (innan bröstpumpen gjorde entré i vårt liv) och jag hade sån mjölkstockning så jag stortjöt -åter igen så att Elton nästan studsade av bröstet. Christian sov djupt och jag tog i ännu lite till så att han säkert skulle höra. 

Så var det frid och fröjd några dagar tills igår. En natt med en snuttande Elton mellan 17 - 06 samt en hund att roa. Jag kände mig som världens sämste matte och flickvän när vi åkte ut till Tycklinge. Det är alltså Isabells favoritplats på hela jorden. Då även min och christians (lite iaf) 
Jag upptäckte att det blåste så förbannat att mina jävla amningsbröst drog ihop sig alldeles så det var bara att sitta i bilen för min del. På radion kom en låt som är med på mitt bäzta bodypump-pass och hallå krokodiltårar! Jag kände mig så jäkla utanför. 

Livet innan det kunde jag, utan och innan. Jag kunde haft det så för alltid. 

Och så skuldkänslorna igen då, för att man inte bara är vrållycklig hela tiden. Tur man vet om att det är såhär första tiden annars hade jag lagt in mig för längesen. 

Inatt var också en väldigt vaken natt, men det är något helt annat med humöret idag. Jag är så jävla lycklig. Som sagt, Christian förstår nog inte mycket av alla alla tårar. :) 

Inatt ska vi testa med napp, hoppas det blir andra bullar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0