Amningsdjungel.
Jag blir inte klok på det här med amningen. Jag skulle ringa BVC alldeles nyss och säga att vi ger upp, jag är världens sämsta mamma när jag ammar. Natten till igår blev jag så frustrerad att jag knappt kände igen mig själv när vi satt och knölade med det där jävla vänsterbröstet. Höger gör iaf "bara" ont, vänster får han knappt tag om.
Elton hade gått upp ett halvt kilo på en vecka så han får garanterat i sig det han ska. (Samma procentuella ökning som om jag skulle gå upp 8 kilo på en vecka. Typ)
Så hela dagen igår (förutom ett mål) så pumpade vi och gav flaska, jag var så lycklig för det tog inte ens speciellt lång tid att pumpa och hela familjen var nöjda.. Tills klockan slog tio och det var dags för nattning, då kom det inte en endaste droppe. Nähä. Panik. Eller 20 små ml kom ut och sen var det så hela natten, så det var bara att låta Elton hålla sig vid bröstet och hoppas att han fick ut mer än pumpen.
Så, som sagt, idag skulle jag ringa BVC. En sån jävla stor sorg för mig att lägga ner amningen. Trodde aldrig jag skulle ta det så hårt. Att andra ger ersättning till sina barn rör mig inte i ryggen, men det kändes på nåt sätt som att jag inte fungerade som jag ska. Som att det enda jag är skapad för att göra inte fungerar. Så det var stor separationsångest här på morgonen men jag kände mig ändå tillfreds med beslutet. Hade det bara rört mig hade jag fortsatt kämpa, men jag är världens sämsta flickvän och mamma när jag sitter och sparkar bordet halvt i tu för att det gör så fruktansvärt ont. Usch, så jag varit alltså.
Hur gick det då? Jag skulle bara amma ledsen Elton sen ringa och då gjorde det inte ens ont. Inte ens lite. Så nu är jag ännu mer förvirrad och BVCs telefontid är slut. Jahaja.
To be continued..
Kommentarer
Trackback
