BortsprungenKatt

Hej hej!

Till i fredags hade ju jag tänkt att det passade bra att ha fått ett barn, det blev inte så (..surprise..) nya bud är måndag, då Christian har beställt det. Själv tror jag på tredje mars. (BF är på onsdag, 26e februari.)

 

Jag har sånna JÄVLA förvärkar på nätterna. Eller alltså det är ju tur att det inte gör ont ens det minsta mellan värkarna för annars skulle man ju bli helt dum i huvudet. I natt har jag legat var tionde minut och flåsat/sträckt/kurat ihop/vridit och vänt mig ur värkar. Till sist satte jag mig i soffan, jag har ändå inget planerat på dagarna mer än att vänta barn och sen i onsdags har värkarna varit som bortblåsta på dagen, så jag tänkte att då får jag väl sova då istället då. 

 

Nu sitter jag här, den tid jag hade tänkt sova och är ju inte alls trött, där emot har jag börjat inse hur jävla ont det här ska göra (föda boarn) och VÄNTA...varför har jag lurat i mig själv att jag skulle vara bra på att hantera smärta...vad har jag fått det ifrån? JAG HAR VÄL ALDIRG VARIT UTSATT FÖR SMÄRTA. Så jävla puckat att gå på det. Jag skar mig i tummen en gång, det är väl det ondaste jag varit med om, då skrek jag och slogs när det inte gick över. Arg på nån liksom. 

Så det blir kul det här. kanonkul. 

 

Sen måste det ju finnas ett enklare sätt att vänta barn, någon liten felsökningsfunktion vore ju på sin plats när man nojjar ihjäl sig över att man kanske inte känt nån fosterrörelse på ett tag, eller vad man nu nojjar sönder över. (Nu känner jag bra fosterrörelser, så jag är inte orolig. Men man blir ju ibland.) 

Jag gillar inte att det bara är jag som kan känna så att allt känns rätt. 

 

Nu ska herrarna gå i mål här med sina härliga skidor. En vacker dag kommer jag sluta blogga om förlossningstankar, tills dess får ni väl sluta läsa då för tusan om det är så tråkigt.