Lite mer Kristian Gidlund.
Igår gick ju alltså Kristian Gidlunds sommarprat på radio. Man kan lyssna här också om man vill. Så himla viktigt allt det där med hans död tycker jag. Inte att han inte lever, så klart. Men den känsla man känner när man tar till sig hans livshistoria är så sjukt viktig. Den där medmänskliga.
Det gäller nu att hålla fast i den, att det inte blir som med allt annat att ena dagen går man bärsäkragång för att det är hästkött i allt och två dagar senare tuggar man på precis som vanligt igen. Man lovarochsvär att aldrig mer äta chips, för då dör man men så blir det fredag och man köper två påsar.
Jag ska verkligen försöka komma ihåg och tänka på det här, för under gårdagen känns det som jag lärde mig så sjukt myckt livsviktigt bara genom att lyssna och läsa. Så tar till er Kristian, hur jävla rädda för döden ni än är, eller hur mycket ni förstår att ni kommer att gråta när i lyssnar för att det är så sjukt jävla viktigt. För sånt här händer hela jävla tiden och vips så händer det alldeles i ens närhet. Låt honom och det här påverka, först då kan det göra riktig skillnad.
Kommentarer
Trackback
