BortsprungenKatt

Hej hej!

 

Här sitter jag och tittar på Glee efter att ha ätit en helt vanlig frukost. (Efter en magsjuka är det värt sjukt mycket) Eller vanlig, och vanlig...jag dukade fram som om en hel armé skulle komma hem till oss och äta, ungefär. Det var jordnötssmör och sylt och ost och mackor till förbannelse. Ätandet började och jag fick i mig två rostisar. Sen var jag proppis. Men det känns iaf som att jag är helt återställd. 

Jag låser dock in mig i dag också, för så mycket som man hatar den som smittar en med magsjuka vill jag aldrig någonsin bli hatad. 

 

Jag ska berätta lite hur allt gick till... 

 

Det var i måndags och allt var precis som vanligt. Jag hade (ungefär precis som vanligt, känns det som) hämtat ut en ny penicillinkur mot min urinvägsinfektion och Christian trampade iväg på träning och jag lyssnade på Alex och Sigge och allt var frid och fröjd. Skulle svänga ihop en korvstroganoff och lite sånt där hurtigt när jag helt plötsligt kände att fan i mig, jag mår ju illa! Så dumt att ta penicillinet på tom mage kanske, men jag ville hinna två tabletter innan dagens slut så jag hade liksom kastat in den i kroppen ungefär en timma tidigare. 

 

Jag satte igång med maten men fick avbryta för en rusning samt kaskadspya i toan. Jag spyr aldrig! (Om det inte är i samband med migrän, då spyr jag nonstop) så jag var lite chockad men mådde mycket bättre direkt efter...fortfarande helt övertygad om att det var penicillinet som spökade. 

 

Då ringde telefonen och det var Carro som lite svagt frågade hur jag mådde, det visade sig nämligen att både hon och Gustaf kräktes hejvilt och att den där indiska maten som vi firade loss på tydligen inte riktigt höll måttet utan i stället någon tusans bakterie.

 

Så var det igång och mellan 18 och 01 spenderade jag mesta tiden på toan. Stönade fram "Det här går inte längre" mellan varven och fick till slut Christian att ringa vårdguiden och fråga hur JÄVLA länge det skulle behöva hålla på så här med kräks var tionde minut. 

Strax efter det lugnade det sig dock och jag satte i mig ett glas resorb med sked (tog 1,5 timmar) och sen spolade upp det kallaste vatten jag någonsin fått fram, blandade med is och även det pillade jag i mig några skedar av. ALLTSÅ. Det var det godaste jag haft i min mun i hela mitt lilla liv. Ibland kunde jag liksom inte hejda mig, utan drack två klunkar för att sen vänta spänt på vad som skulle hända. Kroppen var så sjukt uttorkad. 

 

Så nu har jag, under några dagar, jobbat med påfyllning av kropp. Från början med de vitaste rånen man kan hitta och små, små portioner av blåbärssoppa samt salta pinnar, tills idag då när jag ätit en helt vanlig frukost med kaffe. 

 

Typ det enda jag kunnat tänka på när jag stånkat runt här, uttorkad och utan mat i magen är de där stackars personerna i uttorkade länder, som förmodligen mår så här jämt. Ska jag behöva bli volontär när det här äntigen är över? 

 

Till min stora lycka fanns Känn ingen sorg på swefilmer att streama här (Man måste skapa ett inlogg, sjukt värt och inget krångel) och hur jävla förutsägbart ni än må tycka att det nu är att jag säger detta så är det en sjuhelvetes film. Den är absolut uppe och tallar på Bästa Svenska i Eleonors topplista. Jag vågar knappt kolla på den, rädd att titta sönder den. 

 

Så. En miljard tecken om magsjuka, idag är det jag som kilar iväg och vaccinerar mig mot säsongsinfluensan, för med det här gravisimunförsvaret har jag väl den innan jag hinner blinka annars.