En liten lätt hyllning till livet.
Jag är så jävla återställd. Alltså jävlarrrr, det känns som att jag har blivit frälst för allt är så himla himla underbart. Men hur sjuk var jag? Kära, kära nån. När jag äntligen blivit feberfri var jag fortfarande sängliggnades i två dygn. Inte dåligt.
I torsdags höll jag på att bli deprimerad för att allt jag såg var vårt satans sovrum och allt jag gjorde var att byta lakan då jag, som tidigare nämnt, svettades sönder ungefär varende par vi har.
Jag bestämde mig för att civilisera mig, så jag åkte till jobbet på förmiddagen och fick faktiskt väldigt mycket bra gjort. Under fikan satt jag dock som en zombie och nickade lite när de andra pratade om älgjakt och allt det där.
Efter det åkte jag och hälsade Ludvig välkommen till världen. Kan vara bland de finaste spädbarn jag sett, en del ser ju bara ut som skrynkliga aliens, men Ludvig var så fin och välskapt. <3
Och Drömmen såg så pigg och kry ut, som att ingenting hade hänt.
Lucas har några härliga bilder där man ser den lilla fantastiska bebisen, den återställda mamman och sen ett spöke bredvid - det är jag!
Efter detta äventyr på ungefär fem timmar så var jag tvungen att parkera mig i sängen igen och ligga något dygn innan jag hade kraft nog att ta tag i mitt liv igen.
Men idag alltså, idag är jag helt jäkla återställd! En bismak av penicillin i halsen bara, eftersom att tabletterna på nåt jävla vänster hann irritera halsen på vägen ner, men det ska väl gå bort snart.
Nu är jag pepp på allt! Jobb, träning, hundpromenader (Men just det, Elin har köpt en hund. En Shih-tzu på 12 veckor. Kan knappt vänta tills jag får titta på det lilla livet. Detta är jag extra pepp på!)
Bra saker med den här sjukdomen - Jag har tagit upp mitt Glee-tittande! Förstår aldrig varför jag tröttnade första gången. Annars, absolut ingenting. Förutom denna underbara kärlek till livet som nu infinner sig.
Kommentarer
Trackback
