En vårig hundpromenad.

 
Förresten pratade jag med mamma i telefonen nyss och vi började diskutera om det är något fel på Isabell, för hon är så lugn och stillsam. Konstigt det där hur man hela tiden går och väntar på att hon ska sluta vara valp och härta ner några kilohekto och sen när hon väl gör det vill man typ storma till veterinären. 
 
Men usch, vad iskall man blir när man tänker att det är nåt fel. Våran lilla, lilla skithund. <3 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0