En fredagkväll.
Igår hade jag tusen planer och det slutade med att jag inte gjorde något alls, i princip. Jag skulle tagit mig till Tranås och sett Livebojs med Kamilla och Matte, men det är ju så satans långt och så vet jag precis hur mycket jag ångrar det klockan halv sju dagen efter när Isabell vill gå på en härlig promenad.
Christian där emot gav sig iväg på fest och jag parkerade mig på kammarn för att se vad fredagstv har att erbjuda. Skärgårdsdoktorn?? Vad är det här? 93? Eller 93 var ju faktiskt precis vad det sen var på Nineties, det där musikprogrammet som går igenom ett år under 90-talet i veckan. Jösses, vad kul att se. Alltså Suede <3 (Nu var det dock inte förrän nästa vecka, men ändå) Ett hett tips iaf, för er som inte sett det, man sitter mest och säger "ååå" hela tiden.
Sen hörrni, jävlar i mig, så drog "Morgan Pålsson - Världsreporter" igång på svt och jag förväntade mig skit och åter skit, för det förstår man ju att det bara är skit en sån film.
Men här hemma satte Dellen igång och görgarvade högt och härligt mest hela tiden. Alltså jag måste tydligen se den igen snart. Så himla trött humor. SE den. (trodde jag aldrig jag skulle säga)
Jag somnade väl där nånstans efter den filmen och sen slog klockan två och Christian ramlade in från kvällens Vätternrundan-festligheter (där de tydligen inte sett en enda cykel, hur man nu lyckas med det) Det är ju så festligt med min hane för han blir väldigt fysiskt onykter, det sätter sig liksom i knäna, även om han inte druckit så mycket. Sen sätter det sig även på dialekten så ut kommer mest Stockholmska. Igår var det dock ganska tydligt att han inte hållt igen på alkoholintaget. Pladask över sängen föll en påklädd Christian och fick med sig sänglampa och allt.
Nog för att jag är stark, men det där var ungefär som att äga en alldeles egen elefant. Knöla av med byxor och alla dessa jävla knappar på skjortan och sen försöka ligga i fosterställning på den lillalilla biten som var kvar av sängen.
Sen då, slog klockan 05,57, det vet jag väldigt väl eftersom att Christian inte slagit av sitt alarm som ljuder varje morgon vid den tiden. Alltså varje VARDAGmorgon. Detta var tydligen inte prio 1 att stänga av under de få sekundrarna som Christian var vaken mellan ytterdörr och säng. Och var fan var telefonjävelen? Leta, leta, panik, panik, väck inte hunden. VÄCK FÖR FAN HANEN (som självklart inte vaknade) och sen till slut hittade jag den inkilad under sängen och nu sitter jag här och har rastat hunden och druckit kaffe och ska snart gå och köpa frukost.
Jösses, vad text och inga bilder. Tokigt. Här kan du läsa när du ammar Sundron, hejhej
Kommentarer
Trackback
