Avundsjukan.

Precis varenda sekund ur den här körta filmen som Elsa Billgren lagt upp hade man ju velat uppleva under Way out West. Alltså som en egen liten dröm, typ. Inte minst för att Håkan står mitt i allt och peppar på en efterfest. 
 
Så himla fina människor, man vill va med! Man vill ha det precis så som det är i den filmen, precis alldeles jämt. 
 
Och varför var jag inte på Way out West i år? Tusans. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0