One ring to rule them all.
Igår såg vi alltså The Hobbit (detta framgick ju inte av tidigare inlägg, väl påpekat av min syster)
Det är så himla trivsamt med sagan om ringen-filmerna, för man sätter sig liksom och vet att man kommer sitta där man sitter i tre timmar och så är det så himla kul att kolla på sån stor film. Dels stor så att den är välgjord och påkostad men också stor till ytan. Dom är ju i tusen olika länder som man aldrig sett. Älskar att se nya fanatasi-länder, man vet aldrig vad som väntar. Går så jävla långt med, en enda stor vandring. Dom måste vara så trötta.
Det är så himla trivsamt med sagan om ringen-filmerna, för man sätter sig liksom och vet att man kommer sitta där man sitter i tre timmar och så är det så himla kul att kolla på sån stor film. Dels stor så att den är välgjord och påkostad men också stor till ytan. Dom är ju i tusen olika länder som man aldrig sett. Älskar att se nya fanatasi-länder, man vet aldrig vad som väntar. Går så jävla långt med, en enda stor vandring. Dom måste vara så trötta.
Det slog mig under filmens gång att fy fan va skönt att jag inte bor i Sagan om ringen-land. Aldrig vakna och tänka "Jaha, undra vad jag ska göra idag" utan istället vakna i nåt jävla kryp in i ett berg och inte få duscha eller borsta tänderna utan bara vandra för att ta tillbaka något jävla hem eller förstöra en satans ring.
Jag gillar att dom gör det, men är dubbelt så glad att jag slipper.
Sen hoppas jag att 3D är ett utdöende koncept. Kom igen, så jävla häftigt blir det inte. Sitta där med Sveriges tyngsta glasögon, se ut som sju spån och bara för att slippa tänka själv att det är djup i bilden.
Näe, det där är bara slöseri med tid.
Tycker det känns som en sån där gammal barnbok där man vänder blad och själv får resa upp landskap och berg. Ni vet en sån här.
Näe, det där är bara slöseri med tid.
Tycker det känns som en sån där gammal barnbok där man vänder blad och själv får resa upp landskap och berg. Ni vet en sån här.
Min hjärna kommer mögla ihop av all ytinlärning som google bidrar till, samt sån här bio där man inte behöver tänka i 3D utan får det serverat på silverfat.
Jag kan inte min egen pojkväns mobilnummer i huvudet, men hemnumret till de kompisar jag lekte senast med för 20 år sedan sitter som inbränt i ryggraden.
Kommentarer
Trackback
