Lite till då.
Okej, nu har jag sovit ungefär tusen timmar (men lika trött är jag för det) Iofs låg jag vaken sjukt länge innan jag somnade. Varför är det så svårt att somna när man är övertrött, det är hur jäkla ologiskt som helst.
Sen vaknade jag tusen gånger och vid fyra låg jag vaken en timma eller två, precis sådär som vi gjorde natten till måndag.
knäpp-kropp.
Det var nästan det roligaste på hela resan, när vi av okänd anledning vaknade fem pers någonstans på två madrasser i Sundbyberg klockan fyra på natten och hade så låg humor att det bubblade i magen av skratt i flera timmar efteråt. Så fort det blev tyst och någon höll på att somna så liksom gick det inte att kväva fnittret. Det bara exploderade ut.
Det var något om att åka madrass, tio centimeter ovanför E4an hem till Mjölby. Och något om att skjuta kanon över Drottningholm. Allt är ganska oklart i dagsläget.
En av de andra roligaste sakerna på resan var när Lucas hittar en tjusig sko bland borden i baren. En sko. Vem tappar en sko?
Lucas bidrog också till galet mycket skratt när han dansade efter två smällfeta damer på dansgolvet och liksom härmade dom. Detta var ungefär det sista som hände innan vi tackade för oss och somnade.
Att Lucas också råkar knuffa till mig så att sugröret på min drink åker ut, och jag väljer att då kasta hela drinken i golvet är lite oklart varför, jag dricker ju ändå alltid mina irish utan sugrör.
På tal om drinkar i golvet så köpte Micke 7 eller 8 shoots som Linn valde att lägga på golvet, i en enda röra. Strax efter det kom Linn bärandes på Tanja som var tvungen att läggas i hytten. "Jag tar det här" sa jag och ber snällt Felix om hjälp "Snälla Felix, hjälp mig bära henne." "Nej" svarar Felix. Nähä.
Det blev Drömmen och jag som fick kånka, tur hon är liten. Tanja alltså.
Drömmen och mitt bakfylleprat ligger inte långt efter i skrattväg. Den där jävla mimosasalladen. Dasdaskning och omfamning av Penis.
Jag körde också runt Mikael i en kundvagn vid något ganska suddigt ögonblick på kvällen. Och så fort jag skulle transportera mig själv framåt (läs gå) i korridorerna så slog jag kullebyttor. Jag är alldeles öm på hjässan.
Söndagen hängde vi mest i korridoren och under trappen och drack mintuu och vin som smakade bränt. Sen när vi hade fast mark under fötterna så kunde vi inte låta bli att stanna i Stockholm en natt till.
Man kan inte bara slita sig ifrån så bra häng, det måste trappas ner. Så vi fick bästa soffan och bordet i bästa rummet på Wirströms och där hängde vi, drack några öl och vissa sov. Hårt som sten.
Nu är jag alltså tillbaka i Mjölby och är fortfarande helt sjukt sliten. Hur kan det vara möjligt? Hur gammal har man blivit? 
