Ive been around.

Idag saknade jag Jeans.E så mycket så det rann en liten tår under solarieglasögat.
Det är så himla konstigt det där, det går flera månader som det går hur bra som helst och sen pang! Så saknar jag precis allt med Karln så mycket att jag bara måste gråta lite. Och de där få minutrarna av återfall så känns det som att jag kommer vara olyckligt kär i resten av mitt liv.

Fast det är inte bara kärleksmässigt jag saknar honom, nästan inte alls på det planet faktiskt.
Det är så tokigt det där när man ska träffa nya och så ska man helt plötsligt inte kunna höra av sig som man vill, för det är så tusans känsligt med ex. Jag kanske är den enda i världen som inte tycker att det är det. (iaf inte så länge man är ärlig) klart som fasen man känner av varandra på ett eller annat sätt om man varit tillsammans.

Skit samma. Nu har jag skrivit det av mig och nu dröjer det förhoppningsvis till nästa återfall.
jag har ju för tusan till o med ett span!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0