Lördagen den sjätte november.
Började så himla tidigt. Redan halv sex var jag uppe och lämnade Bösebo för frukost i Mjölby. Läste Corren där Håkan var huvudperson under musikfrågan.
Sen blev det så tokigt, för ajg skulle läsa ett-poängs-frågan, men det var så tidigt och snurrigt så jag råkade hoppa ner till "en insekt" utan att jag märkte det först. Vad jag undrade i några sekunder. "Vad menar dom, ska det vara lätt när det gäller Håkan?"
Sen bar det iväg mot Göteborg och det gjorde det med tåg. Mötte Frest i stan och vi åt på Jensens och drack vin. Sen vidare till Gårda och hotellet.
Sen parkerade vi oss på varsin sida av sängen och lyssnade på Håkan och drack vin. Både bubbel, rosé och vitt. (Säger man både när det var tre saker. Man kan väl inte skriva "tredje"?)
Vi hittade aldrig poolen, men jag hittade ett solarium som jag kände in. Det var absolut inte det nyaste solariet jag sett, men det var iaf ett solarium.
`
Drack 100% syra.
Sen bar det av mot Scandinavium och där frestades våra biljetter bort. Ena sekunden var dom i Frests hand och andra sekunden var dom inte där. Om det var vinet som slarvade bort dom eller om någon ryckte dom ur handen på henne vet vi inte riktigt, men det spelade ingen roll där och då. Det enda som gjorde det var att vi INTE hade biljetter, 20 minuter innan spelningen (som var slutsåld) folk började gå in, sjungandes på Håkanlåtar för fullan hals och där stod vi och började inse att tåget var på väg utan oss.
Vad göra? Vad göra?
Vi gav upp lite och halsade vin ur flaskan samtidigt som vi började kika efter biljettförsäljare utanför. Inte en endast en såg vi. O stackars Frest började bli förtvivlad o känna skam (som Malou hade uttryckt det) och det hela var ju ett misstag så jag hade ju liksom inget att vara arg över. Efter att ha gett upp i ungefär 15 sekunder och börjat planera världens största fylla som skulle äga rum, om det nu var så att vi inte skulle komma in. Sen insåg vi att kära nån, vi får ju gå genom eld för det här, vi ska in.
Vi ringde upp killen vi köpt biljetterna av och eftersom han tydligen är världens bästa människa så såg han till att maila över biljetterna till min mail på typ en sekund. Och sen gällde det att vara snabb. hinna in på Scandinavium innan våra första biljetter gjorde det. Utan skrivare och allra, allra sist i kön.
Vi rusade in på Scandinaviums biljettkontor och där råkade ytterligare en av världens bästa människor sitta som skrev ut biljetterna på en sekund och sen slussade oss förbi kön, till gästentrén för att där snabbt scanna av våra biljetter. Tyvärr så var en av dom redan använd...
(Kände ni in cliffhangern?) som jag sa tidigare så var det här en av världens bästa personer vi hade att göra med. (Till saken hör att hon inte ens behövde gjort det här., Vi hade köpt biljetterna på Blocket, hon borde hatat oss.) Men ändå så sprang hon land och rike runt och jag o Frest stod bredvid som två fågelholkar och liksom hejjade på.
Hon pratade lite med vakten och sen sa hon "välkomna in" och vi kastade oss runt halsen på henne och sa tusen ggr till henne (och varandra) hur mycket vi älskade varandra och Håkan och henne och ja, kära nån.
Vi missade inte en endaste sekund tack vare henne. Och jag tror vi uppskattade konserten mycket mycket mer tack vare hela grejjen.
Det var iaf riktigt bra och Håkan sa "Känn in" det var det bästa av allt. Efter det sa jag "Å. Herre. Gud." ungefär tvåtusen ggr.
Så här såg det ut när jag o frest trodde att det var slut och vi var på väg mot utgångarna. Vi fick stanna, ta upp kameran och njuta av vi två, 17 år. Lite dåligt ljud på min iphone. Men ändå. Känn in!
Tidernas längst inlägg. Efter Håkan råkade vi hamna på ett så himla flott ställe där ett glas vin kostade 129 kronor. Han avskydde oss lite, han som serverade oss. Vi var inte fina nog tror jag han tänkte. Det tyckte vi va gött så vi dricksade utav bara fan, så han skulle få sig en liten chock.
Sen gick vi på dancing dingos och sen Sticky. Här nånstans mötte vi upp Alexander och hans vän Jocke. Sen dansade vi till Håkan och sånt där hela natten, jag stack lite tidigare för jag insåg att all energi tog slut, så det blev mcd och sen sängen.
Det blev söndag morgon och Göteborg var strålande vackert. Det kändes som hela stan varit uppslukad i den Hellströmska verkligheten hela natten och att den nu började födas på nytt. Som att hela Göteborg vaknade helt snurrigt och tänkte "vad fan hände. Var det inte 1999 nyss"
Nu är jag i Uppsala igen och det var en strålande vacker helg. Jag måste fasen sova snart.
Sen blev det så tokigt, för ajg skulle läsa ett-poängs-frågan, men det var så tidigt och snurrigt så jag råkade hoppa ner till "en insekt" utan att jag märkte det först. Vad jag undrade i några sekunder. "Vad menar dom, ska det vara lätt när det gäller Håkan?"
Sen bar det iväg mot Göteborg och det gjorde det med tåg. Mötte Frest i stan och vi åt på Jensens och drack vin. Sen vidare till Gårda och hotellet.
Sen parkerade vi oss på varsin sida av sängen och lyssnade på Håkan och drack vin. Både bubbel, rosé och vitt. (Säger man både när det var tre saker. Man kan väl inte skriva "tredje"?)
Vi hittade aldrig poolen, men jag hittade ett solarium som jag kände in. Det var absolut inte det nyaste solariet jag sett, men det var iaf ett solarium.
`Drack 100% syra.
Sen bar det av mot Scandinavium och där frestades våra biljetter bort. Ena sekunden var dom i Frests hand och andra sekunden var dom inte där. Om det var vinet som slarvade bort dom eller om någon ryckte dom ur handen på henne vet vi inte riktigt, men det spelade ingen roll där och då. Det enda som gjorde det var att vi INTE hade biljetter, 20 minuter innan spelningen (som var slutsåld) folk började gå in, sjungandes på Håkanlåtar för fullan hals och där stod vi och började inse att tåget var på väg utan oss.
Vad göra? Vad göra?
Vi gav upp lite och halsade vin ur flaskan samtidigt som vi började kika efter biljettförsäljare utanför. Inte en endast en såg vi. O stackars Frest började bli förtvivlad o känna skam (som Malou hade uttryckt det) och det hela var ju ett misstag så jag hade ju liksom inget att vara arg över. Efter att ha gett upp i ungefär 15 sekunder och börjat planera världens största fylla som skulle äga rum, om det nu var så att vi inte skulle komma in. Sen insåg vi att kära nån, vi får ju gå genom eld för det här, vi ska in.
Vi ringde upp killen vi köpt biljetterna av och eftersom han tydligen är världens bästa människa så såg han till att maila över biljetterna till min mail på typ en sekund. Och sen gällde det att vara snabb. hinna in på Scandinavium innan våra första biljetter gjorde det. Utan skrivare och allra, allra sist i kön.
Vi rusade in på Scandinaviums biljettkontor och där råkade ytterligare en av världens bästa människor sitta som skrev ut biljetterna på en sekund och sen slussade oss förbi kön, till gästentrén för att där snabbt scanna av våra biljetter. Tyvärr så var en av dom redan använd...
(Kände ni in cliffhangern?) som jag sa tidigare så var det här en av världens bästa personer vi hade att göra med. (Till saken hör att hon inte ens behövde gjort det här., Vi hade köpt biljetterna på Blocket, hon borde hatat oss.) Men ändå så sprang hon land och rike runt och jag o Frest stod bredvid som två fågelholkar och liksom hejjade på.
Hon pratade lite med vakten och sen sa hon "välkomna in" och vi kastade oss runt halsen på henne och sa tusen ggr till henne (och varandra) hur mycket vi älskade varandra och Håkan och henne och ja, kära nån.
Vi missade inte en endaste sekund tack vare henne. Och jag tror vi uppskattade konserten mycket mycket mer tack vare hela grejjen.
Det var iaf riktigt bra och Håkan sa "Känn in" det var det bästa av allt. Efter det sa jag "Å. Herre. Gud." ungefär tvåtusen ggr.
Så här såg det ut när jag o frest trodde att det var slut och vi var på väg mot utgångarna. Vi fick stanna, ta upp kameran och njuta av vi två, 17 år. Lite dåligt ljud på min iphone. Men ändå. Känn in!
Tidernas längst inlägg. Efter Håkan råkade vi hamna på ett så himla flott ställe där ett glas vin kostade 129 kronor. Han avskydde oss lite, han som serverade oss. Vi var inte fina nog tror jag han tänkte. Det tyckte vi va gött så vi dricksade utav bara fan, så han skulle få sig en liten chock.
Sen gick vi på dancing dingos och sen Sticky. Här nånstans mötte vi upp Alexander och hans vän Jocke. Sen dansade vi till Håkan och sånt där hela natten, jag stack lite tidigare för jag insåg att all energi tog slut, så det blev mcd och sen sängen.
Det blev söndag morgon och Göteborg var strålande vackert. Det kändes som hela stan varit uppslukad i den Hellströmska verkligheten hela natten och att den nu började födas på nytt. Som att hela Göteborg vaknade helt snurrigt och tänkte "vad fan hände. Var det inte 1999 nyss"
Nu är jag i Uppsala igen och det var en strålande vacker helg. Jag måste fasen sova snart.
Kommentarer
Trackback
