BortsprungenKatt

Jag känner mig lite som Helga i Hey Arnold (Ni minns väl braiga serien?) Eller iaf som att jag vore i Helgas ålder, när allt jag sagt hittills varit negativt om han som jag egentligen skulle stirrat sönder nacken på om det inte vore så att han alltid satt bakom mig på föreläsningarna.

Men nog om detta, det är roligast på avstånd. Annars måste man hålla på och inse att det kanske inte alls var så fint som man först trodde.

Nu ska jag sova och jag ska göra det länge och hårt.
God natt kära vänner! Love you all!