Ganska suspekt att bli kallad pappa
Igår pratade jag med Oskar och han var full och vilse i Umeå. Oskar är en sån där som klarar allt, så man är ju inte orolig så, men han är också en sån som säkert skulle råka ut för en jävla massa på vägen. En sån som dör för att han glömde bort att andas, typ. Lite vilsen men fantastiskt underbar!
Det kändes lite konstigt ibland när vi pratade "Pappa. jag undrar en sak.." "Pappi jag är vilse..."
Eller kanske den bästa av alla "Men PAPPA. Jag är 87a"
Nåja. Nog om detta.
Nu hoppas jag att avsnittet av "Mauro och Pluras kök" kommit upp på nätet så man kan få se Hellström innan man somnar.
Men kära nån, det var inte alls det här jag skulle berätta om. Jag skulle hylla Anders och Måns ju, det glömde jag och nu blev det för långt inlägg. Men heja Anders och Måns, jag gapskrattade nere i köket bland alla alla andra.
