Dan före dan.

Idag har jag solat, träffat min syster och jobbat. Carro frågade om jag ville komma till henne och Gustaf och fira midsommar imorgon, jag var inte helt säker.
Sen slog det mig, hur kan jag inte vara helt säker? Skärgård, midsommarstång, sol, värme, bad, båt, mat, ja ni fattar kanske. Det kan ju inte bli annat än underbart.
Det kan heller inte bli annat än bättre än förra midsommar, som slutade i sexton timmars gråt. Ganska fint egentligen, när man tänker tillbaka på det, hemskt på ett sätt såklart men ändå fint att jag tyckte så mycket om att jag grät i sexton jäkla timmar. Det är hur många timmar som helst.
Sen är det ännu finare att sånt där gråt-ont alltid går över. Jag älskar det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0