Sjuk sjuk sjuk
Idag är jag sjuk. Fast det tog en bra stund innan jag upptäckte det.
Dagen började med att jag hoppade på Buss4you mot Stockholm och tog mig sen till Fredhäll och dog på soffan. Somnade från typ halv två till halv fyra. Jag drömde att jag hela tiden försökte vakna och att jag var tvungen att gå till jobbet (vilket jag också behövde, men klockan var ställd) Så drömde jag att jag kom lite längre varje gång, jag satte mig upp i soffan i drömmen och försökte resa på mig men eftersom jag sov så såg jag ju inget, så jag rasade ner igen. Försökte om och om igen och vissa gånger kom jag ända till hallen, på väg mot duschen, tills jag föll tillbaka igen.
Hela tiden med Jackie (vår förra hjorthund som dog typ 02) springandes runt benen och som försökte väcka liv i mig.
Till slut vaknade jag på riktigt och tog den där duschen som jag varit på väg mot i drömmen så himla mycket. Sen åkte jag mot jobbet och var så sjukt jävla hängig och trodde att det var festivalsmällan som hängde i.
Satte igång att jobba efter att ha pillat i mig lite vegetarisk lasagne. Martin var också sjuk och uppmannade mig att gå ner till hans skåp och hämta upp ipren. Det gjorde jag, men råkade komma upp med hans antidepresiva i näven. Tur jag inte svalde i mig dom.
Eller det kanske hade varit görbra, jag kanske är gördeprimerad, fast jag tror att jag gillar livet utav bara fan.
Sen när jag väl fått i mig en ipren så kände jag hur febern försvann. Jag undrar så hur mycket jag hade där under jobbandet. Jag gick med lättöl till folk som hade beställt ramlösa och snurrade runt mest hela tiden. Som tur var fick jag minsta stationen så jag hade verkligen all tid i världen.
Jag har inte tid att bli sjuk, inte ens lite. Jag har framförallt inte RÅD att bli sjuk. Jag vill styra upp lägenheten här som ser ut som skit, jag vill tvätta efter Peace and Love och jag vill sola om det är sol och fika i Sofias källare om det inte är det. Men nu orkar jag inget istället. Fast sova kan jag inte heller. Jag bara görsvettas så fort jag andas.
O halsen sen då! Kärajävlanån vad är det som bor i min hals? Det känns som nån har sprängt halsen och att jag sväljer nån slags syra varje gång jag sväljer.
Oj vad jag ältar, men det är lite synd om mig faktiskt. Men det är bara att ta tvåhundra ipren och jobba vidare i veckan.
Nu ska jag sova alldeles strax. Jag ska välta omkull i sängen och vråla ut hur skönt det är att ligga ner. För det är det, fy fan vad skönt det är att lägga sig!
Dagen började med att jag hoppade på Buss4you mot Stockholm och tog mig sen till Fredhäll och dog på soffan. Somnade från typ halv två till halv fyra. Jag drömde att jag hela tiden försökte vakna och att jag var tvungen att gå till jobbet (vilket jag också behövde, men klockan var ställd) Så drömde jag att jag kom lite längre varje gång, jag satte mig upp i soffan i drömmen och försökte resa på mig men eftersom jag sov så såg jag ju inget, så jag rasade ner igen. Försökte om och om igen och vissa gånger kom jag ända till hallen, på väg mot duschen, tills jag föll tillbaka igen.
Hela tiden med Jackie (vår förra hjorthund som dog typ 02) springandes runt benen och som försökte väcka liv i mig.
Till slut vaknade jag på riktigt och tog den där duschen som jag varit på väg mot i drömmen så himla mycket. Sen åkte jag mot jobbet och var så sjukt jävla hängig och trodde att det var festivalsmällan som hängde i.
Satte igång att jobba efter att ha pillat i mig lite vegetarisk lasagne. Martin var också sjuk och uppmannade mig att gå ner till hans skåp och hämta upp ipren. Det gjorde jag, men råkade komma upp med hans antidepresiva i näven. Tur jag inte svalde i mig dom.
Eller det kanske hade varit görbra, jag kanske är gördeprimerad, fast jag tror att jag gillar livet utav bara fan.
Sen när jag väl fått i mig en ipren så kände jag hur febern försvann. Jag undrar så hur mycket jag hade där under jobbandet. Jag gick med lättöl till folk som hade beställt ramlösa och snurrade runt mest hela tiden. Som tur var fick jag minsta stationen så jag hade verkligen all tid i världen.
Jag har inte tid att bli sjuk, inte ens lite. Jag har framförallt inte RÅD att bli sjuk. Jag vill styra upp lägenheten här som ser ut som skit, jag vill tvätta efter Peace and Love och jag vill sola om det är sol och fika i Sofias källare om det inte är det. Men nu orkar jag inget istället. Fast sova kan jag inte heller. Jag bara görsvettas så fort jag andas.
O halsen sen då! Kärajävlanån vad är det som bor i min hals? Det känns som nån har sprängt halsen och att jag sväljer nån slags syra varje gång jag sväljer.
Oj vad jag ältar, men det är lite synd om mig faktiskt. Men det är bara att ta tvåhundra ipren och jobba vidare i veckan.
Nu ska jag sova alldeles strax. Jag ska välta omkull i sängen och vråla ut hur skönt det är att ligga ner. För det är det, fy fan vad skönt det är att lägga sig!
Kommentarer
Trackback
