Mobillös

När jag och Martin satt utanför jobbet och rökte en sån där härlig "Jobbet-är-slut-för-i-dag-klockan-är-halv-ett-på-natten-men-vi-kan-ändå-sitta-i-bara-linne"-cigarett så kom det fram ett gäng sköna rastasnubbar som ville sälja gräs. Dom såg det i ögonen på oss sa dom, att vi ville ha alltså.
Sen såg dom också klart och tydligen att vi var ett par, vilket är lite spännande eftersom att vi båda tänder på killar.

Jag tyckte dom var härliga, tills jag upptäckte, på tunnelbanan hem, att min mobil fattades. Med lite tur så är den kvar i skåpet, men med en stor dos otur så snoddes den i samma veva som nån av snubbarna ville låna min tändare och kolla mig i ögonen samtidigt, för att se hur hög jag var (?) Tändaren och mobilen låg i samma fack. Så jag gissar på en stor dos otur dårå.

Surt sa räven, men inte hela världen. Abonnemanget är spärrat och i bästa fall får jag väl krångla med att spärra upp det imorgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0