Mätan
Är hos Matte och har ätit hamburgare och kollat på Butterfly effect. Imorgon åker jag mot Stockholm igen, 08.25. Jag har separationsångest. Sån sjuk jävla separationsångest från finaste folket och bästa veckan. För när jag kommer till Stockholm igen så är Peace and Love helt jäkla finito för i år.
Det blir alltid så här. Iaf när jag har haft sjukt jävla kul alldeles för länge. (Kan man ha kul för länge?) Jag vill lägga mig ner och gråta i tvåhundra år. Och så saknar jag hanen, och jag hatar mig för det. Fast egentligen är det bara separationsångesten från festivalen jag vet det.
Det blir alltid så här. Iaf när jag har haft sjukt jävla kul alldeles för länge. (Kan man ha kul för länge?) Jag vill lägga mig ner och gråta i tvåhundra år. Och så saknar jag hanen, och jag hatar mig för det. Fast egentligen är det bara separationsångesten från festivalen jag vet det.
Sen är jag så sjukt varm, trött och röksugen.
Sen har jag iofs ett gummibåtsrace, ett bröllop och ytterligare en festival att se fram emot. Och jag borde verkligen inte klaga, för jag har fan roligt nästan exakt hela tiden. Och det gör att jag mår så himla bra, bättre än på tolvhundra år.
Sen vill jag inte att Linn åker till Malta. punkt slut.
Kommentarer
Trackback
