Egentid
Jag har nog aldrig varit såhär mycket själv som jag är det här året. Nu menar jag inte att jag är utan hane eller vänner, men alltså jag har aldrig tillbringat såhär mycket tid ensam.
I Uppsala bor jag ensam och nu när jag är i Stockholm så är jag nästan alltid ensam (Inte på ett tragiskt sätt, på ett positivt sätt)
Jag har nästan alltid bott ihop med någon och det gör jag iofs nu också, men i ärlighetens namn så träffar jag nästan alsrig min fina sambo Elin.
Jag tror det är jävligt nyttigt för mig att bara vara med mig. Jag gillart. Sen avgudar jag att umgås också, såklart. Det handlar inte om det.
Jag gillar att inse att det går så jävla bra att bara vara Ellen. Inte heller med detta menar jag att jag är någon annan när någon anna är med. Men att bara göra saker ensam.
Det känns som jag lär mig jävligt mycket av det. Och jag tror att det har hänt jävligt mycket det senaste året i mig. Jag känner att jag inser vad som är viktigt och vad jag inte orkar lägga energi på. Jag inser vad jag saknar och vad jag verkligen inte saknar. Och ibland blir jag så förvånad över den insikten att jag nästan inte vill tro det själv.
Är det här jag ska hitta mig själv? I en lägenhet på Kungsholmen, medans andra resan till Kina och gud vet var för att hitta sig själva?
Jag har iofs aldrig varit speciellt osäker på vem jag är eller vad jag vill, men att tillbringa tid helt ensam lär jag mig tydligen av.
Nu är det nog med nattsvammel, nu är klockan alldeles för mycket och jag ska försöka sova. Först ska jag ta en cigarett i sommarnatts-Stockholm. För det är det finaste som finns!
I Uppsala bor jag ensam och nu när jag är i Stockholm så är jag nästan alltid ensam (Inte på ett tragiskt sätt, på ett positivt sätt)
Jag har nästan alltid bott ihop med någon och det gör jag iofs nu också, men i ärlighetens namn så träffar jag nästan alsrig min fina sambo Elin.
Jag tror det är jävligt nyttigt för mig att bara vara med mig. Jag gillart. Sen avgudar jag att umgås också, såklart. Det handlar inte om det.
Jag gillar att inse att det går så jävla bra att bara vara Ellen. Inte heller med detta menar jag att jag är någon annan när någon anna är med. Men att bara göra saker ensam.
Det känns som jag lär mig jävligt mycket av det. Och jag tror att det har hänt jävligt mycket det senaste året i mig. Jag känner att jag inser vad som är viktigt och vad jag inte orkar lägga energi på. Jag inser vad jag saknar och vad jag verkligen inte saknar. Och ibland blir jag så förvånad över den insikten att jag nästan inte vill tro det själv.
Är det här jag ska hitta mig själv? I en lägenhet på Kungsholmen, medans andra resan till Kina och gud vet var för att hitta sig själva?
Jag har iofs aldrig varit speciellt osäker på vem jag är eller vad jag vill, men att tillbringa tid helt ensam lär jag mig tydligen av.
Nu är det nog med nattsvammel, nu är klockan alldeles för mycket och jag ska försöka sova. Först ska jag ta en cigarett i sommarnatts-Stockholm. För det är det finaste som finns!
Kommentarer
Trackback
