Vuxenångest. Ja fy fan

Jag får, helt ärligt, panik när jag tänker på att jag ska plugga i 5,5 år. Jag har aldrig någonsin vågat blicka längre än ett halvår fram i tiden. O nu ska jag tydligen bestämma vad jag ska göra tills jag är 30. 30 jävla år.
Är det slut nu då? var det här mina ungdomsår? Var det här min enda chans att resa jorden runt varv efter varv och säsonga i Sälen, österrike eller i Spanien. Jag som hade en miljard tankar och idéer och här sitter jag nu... med ett halvårs jobb på Irland som enda "Crazy thing" på min meritlista. Och det var förresten inte ens ett halvår.
Jag vill inte alls plugga, jag vill tjäna miljarders miljarder hos Krillan på Svalbard och sen ligga i en hängmatta i Sydamerika resten av livet.
Men det blir ett jävla liv om man säger det högt. Har man bestämt så har man, bara så ni vet.

Jaja, har jag tur kanske jag kan ta pendeln till Arlanda och titta på andra människor som flyger hit och dit. Och drömma. För det har jag alltid varit en jävel på, drömmar!


Sen är det så jävla typiskt mig också, så fort minsta lilla krav ställs på mig, eller jag möter på minsta lilla motgång så sticker jag. Försök det ni, att sätta kedjor på en hurricane.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0